City Gross blev rånat och jag var där!
Precis då jag och Emilie tog steget in på City Gross ringde min telefon. Det var brorsans flickvän Sandra som sa att City Gross höll på att bli rånat och att vi skulle springa därifrån.
Vi sprang allt vad vi orkade och på vägen hittade jag mitt gudbarn Celia och en hund som jag snabbt drog upp i famnen och fortsatte springa. Vi gömde oss bakom en hög av sten och såg folket springa ut från City Gross och efter kom rånarna gåendes med stora vapen och en av dem fick syn på oss och började gå i vår riktning. Vi fortsatte springa in i en skog och försökte klura ut hur vi skulle kunna ta oss hem. Efter att ha gömt oss på en toalett i några timmar kom jag på hur vi skulle finta av oss männen och komma hem säkert så vi började springa igen och än skymtade vi inga farliga.
Vi blev trötta på vägen och gömde oss i en källare men insåg plötsligt att vi var omringade. Männen stod utanför och försökte ta sig in genom ytterdörren, toalettfönstret och en annan dörr och vi förstod att vi måste göra någonting. Jag och Emilie började därför hänga på oss saxar, vi slog sönder flaskor som vi skulle använda som vapen och snören att strypa dem med stoppades i fickorna.
In kom männen och jag kan fortfarande känna den fruktansvärda känslan av att sticka någon med en sax rakt in i hjärtat gång på gång på gång tills han ligger orörlig. Jag kan fortfarande känna känslan av att slå någon med en flaska i huvudet så att denna vacklar bakåt och faller.
Sen stod jag och Emilie där, nerstänkta av andras blod, trötta efter striden och nöjda för att vi överlevde.
Sen ringde klockan, jag vaknade till liv, tog på mig gympaskorna och gick en morgonpromenad med mamma, totalt slut efter nattens händelser.
Behandla din kropp som ett tempel
Dag två är nästan avklarad. Jag trycker i mig frukt och har till och med powerwalkat en liten sväng. Jag tvingar mig själv att känna motivationen som krävs för att jag ska lyckas men jag tänker inte förneka att jag är sugen på allt förbjudet.
Siffran på vågen och spegelbilden får hjälpa mig vidare i kampen.
Efter en underbar promenad med Emilie i skön kyla blir det nu passionfrukt och vindruvor i soffan framför "Du är vad du äter!"
Hurra, jag är inte gravid!
I vanliga fall hade jag struntat i frukosten och käkat något onyttigt nere i stan senare, allt för att få någon halvtimme mer sömn.
Nådde motivationen igår när jag låg i soffan och proppade i mig chilinötter och coca cola och någonstans på vägen tappade täcket och skymtade mina lår. Insåg snabbare än snabbt att det är dags nu, jag vill inte rulla fram på gatorna!
Vägde mig i morse och såg en siffra jag aldrig sett förut, en siffra jag aldrig vill se igen, en siffra jag inte tänker skriva här och nu ska den bort.
Det är så lätt att låta vikten rusa iväg när man skaffat förhållande för det är ju så mysigt att kolla på film med chips och godis, det är ju så fint att köpa med sig mat hem till soffan eller sängen men nu får det vara nog.
Det kan väl vara lika mysigt att göra i ordning fruktfat och laga nyttigheter?
Hur mycket kan man glömma? Hur mycket bör man förlåta?
På bara sekunder kan allt förändras. Det man förut trodde på visar sig inte vara sant och hela ens värld rasar samman. Allt man byggt upp, det som tagit sån tid försvinner på ett ögonblick.
Man håller gärna sig kvar, försöker hänga fast för att man tycker så mycket om, för att man älskar det man trodde fanns där, tryggheten, tilliten. Frågan är hur länge man orkar och hur mycket man ska stå ut med. Hur mycket man kan förlåta.
Jag var på galen påskmiddag hemma hos Adam och träffade alla för första gången. Han har en fantastisk mamma som välkomnade mig som om jag tillhörde familjen, han har en riktigt söt mormor som förhoppningsvis kommer visa mig babyfoton någon gång och i övrigt riktigt sköna släktingar.
Hans mormor frågade mig om jag kommer lämna Adam efter detta. Mina läppar sa "nej då, inte än!".. och jag tänkte "jag lämnar honom aldrig!"
Om livet bara kunde vara såhär enkelt alltid
Jag och Adam vaknade i lagom tid i morse till strålande solsken hemma hos Emilie. När föräldrar är bortresta gör det ingenting om man inte orkar ta sig hem och våldgästar något sovrum i stället.
Jag och Emilie trallade iväg till bageriet som säljer de godaste bullarna i stan, surkärringen i kassan kommer på köpet. Jag förstår inte vad det är som gör henne så fruktansvärt olycklig! Löskokta ägg, juice och en film till det och frukosten var fulländad.
Om bara varenda dag kunde vara som denna!
Som pricken över i:et kom jag hem till sista lönelappen och jag kan ju säga som såhär, den var på 6000 kronor mer än jag gissat på.
Nu avnjuter jag en hallonsoda och en liten skinkbit innan badrummet ska städas, jag ska duschas och kläder ska tvättas.
Dagens dilemma och osexigaste lösning
Okej, du kommer in på en offentlig toalett och möts av en stol full av bromspår (för er som inte vet vad det är så är det sånt där man borde ta bort med toalettborsten)
Vad gör du?
Låter du bli att ta bort det och riskerar att nästa man tror att det är du som utfört tvåan för att sedan bara gå därifrån eller klöks du ihjäl samtidigt som du borstar bort nån annans rester?
Som brud har jag det där problemet med strumpbyxor som halkar längre och längre ner och jag använder dessutom klänningar och kjolar dagligen (minns inte senast jag använde byxor alltså) så mitt problem har växt sig så stort att jag var tvungen att komma på en lösning.
Jag har mitt lilla kusinbarn My att tacka för den ultimata, klockrena lösningen! Visst är hon säkert inte först med det men det var hon som hade så jobbiga strumpbyxor när vi var i Göteborg att hon på kvällen trädde trosorna utanpå. Hur bra är inte det?
Idag trallade jag ner i stan med strumpbyxorna så långt nere vid knäna att min gångstil började likna en pingvins så väl nere köpte jag mig ett par trosor på Lindex som jag så diskret som möjligt tog på mig under bordet på fiket.
Absolut inte sexigt och string är inget att rekommendera (jag köpte ett par rejäla sloggi) men bättre det än skavsår på låren och hey, vem ska blicka under kjolen?
Visst, jag har Adam som får stå ut med min brist på sexappeal men har han sett mig på morgonen så kan han nog stå ut med detta också.
Snål eller bara ekonomisk?
Jag har en sparbössa i form av en engelsk telefonkiosk. Idag tänkte jag växla in mynten eftersom pengarna i övrigt börjar ta slut nu. Får väl se hur mycket där kan vara, jag gissar på typ 300 spänn.
Nu ska jag på åtta minuter tömma torktumlaren, klä på mig, packa ner plånbok,mobil,nycklar,tuggummin i väskan och kolla så att alla sladdar är utdragna (vilket jag alltid gör minst tre gånger innan jag kan lämna huset.. illa)
Sen ska jag snabbt ta mig till punkten där jag och Emilie alltid möts och gå ner till stan för lite lunch och shopping (för mynten..)
Unna dig något gott
Jag placerade tre värmeljus på toalettstolen och njöt av ett varmt skumbad. Varför gör man inte sånt lite oftare?
Låg där och bara njöt av tystnaden i över en timme innan jag klev upp, skrynklig och fin. Filade och smorde in fötterna och tog på varma strumpor, nu myser jag i de skönaste kläderna jag äger och så ska resten av kvällen fortsätta.
Jag tycker om att ha lite tid för mig själv ibland. Då jag kan göra precis vad jag känner för och få mig själv att må som allra bäst. Sånt behöver man.
När det blåser på månen
Jag fick äntligen sett "Bristande bevis" igår, filmen jag velat se så länge nu och den var riktigt bra. Efter det stannade jag kvar hos Emilie och somnade gott i hennes mammas säng tills jag vaknade av blåsten tidigt i morse. Fick ringt samtalen jag skulle få undan idag, nu sitter jag och väntar på att Emilie ska komma hem med frukost.
Båda samtalen gick bra och nu kan jag inte annat än vänta och hoppas.
Adam vill komma idag och jag tröttnar aldrig på den människan, just idag hade jag dock velat sakna honom med tanke på blåsan jag fått på läppen. Han är den jag skulle vilja se som bäst ut inför, alltid, men så funkar det ju inte riktigt. Tyvärr måste man visa sin sämsta sida och bara hoppas på att han inte blir bortskrämd.
Någon som har något riktigt bra knep mot förkylningsblåsor?
Knepigt det där, dem botar cancer och andra superfarliga och hemska sjukdomar men förkylning tvingas man dras med i flera veckor.
Kan bara inte hjälpa det
Kan inte låta bli att tycka han är lite söt där han ligger och snarkar lite lätt. Jag sitter typ och väntar på att jag ska vakna upp ur denna dröm som pågått nu i några månader. Vakna upp och inse att ja just det, jag var ju den där som inte fick ha rosenröda kinder och fjärilar i magen.
Trots att han kan bli lite smått purken på mig ibland av olika anledningar och trots att hans sovande jag avskyr mig över allt annat (om jag ens petar på honom nu knuffas jag typ ner från sängen) så är jag nöjd.
Därför var det inte jobbigt att ta emot samtalet igår, det var intressant att höra det jag skulle vilja ha hört då, på den där tiden, innan jag insåg att det finns dem som behandlar en bra också men mer än så var det inte. Mer än så blir det aldrig.
Varför skulle jag välja den som behandlat mig sämst när han som ligger brevid mig verkar vilja mitt bästa? När han som ligger brevid mig har bevisat att jag visst det kan känna allt det där jag bara drömt om, allt det där alla andra pratat om. Allt det där jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få vara med om.
Det förflutna får stanna där det är, framtiden får bli som den blir, just nu sitter jag bara och väntar på att han ska vakna. Resten tar vi sen..
Man vill gärna tro att han kanske inte är som alla andra
Det här med relationer är inte min specialitet. Min specialitet är mer singellivet men nu måste jag helt plötsligt anpassa mig till någonting annat, det går sådär.
Speciellt när han absolut aldrig någonsin ringer när han sagt att han ska göra det. En och två gånger är det okej men efter nästan fyra månader, fyra månader med samtal som aldrig kommer börjar man undra om allt är som det ska. Är det helt enkelt så det motsatta könet fungerar? Saknar dem den där lilla mekanismen som berättar för dem att "ja just det, nu ska jag ju ringa henne för det lovade jag att göra!"?
Som tjej börjar jag dessutom tänka i dessa banorna:
Jag tänker på honom ständigt, när jag vaknar på morgonen, innan jag somnar på kvällen och hela tiden därimellan. Hade det varit jag som skulle ringa så hade jag kommit på det någon gång av de trehundratusenfemtionio gångerna jag tänker på honom under dagen. Så hans samtal som aldrig kommer bevisar väl då att han absolut inte har en tanke på mig? Inte ens en liten, eller?
Är det bara för att jag är brud som jag tänker på honom eller tänker han på mig också utan att komma på att han skulle ringa?
Anledningen till att jag klottrar ner detta är helt enkelt för att jag vill veta. Ni som haft förhållande länge, med många olika och vet hur det fungerar, är alla killar/män likadana? Eller har jag helt enkelt lyckats hitta världens bästa som bara är sämst i världen på att höra av sig?
I'll make this a better day
Jag blir så lycklig av att kliva av tåget för att träffa någon man inte träffat på länge för att ta en fika. Sitta och småsnacka om allt som hänt sen sist samtidigt som man småäter på en megastor apelsinbrownie man egentligen borde låta bli att ens titta på. Bara en blick och man har gått upp minst två kilo.
Jag blir så lycklig av att bara sitta där och skratta åt folk som tar livet på alldeles för stort allvar, skratta åt nuet och framtiden, skratta åt allt.
Jag blir så lycklig av att råka hamna på Gina Tricot och komma ut därifrån med ännu en outfit och sen ta tåget hem där maten väntar. Grillad kycklig, mums!
Drömmarna vill mig illa
Det var riktigt skönt att vakna av väckarklockan 8.30 eftersom jag plågats av mardrömmar hela natten. Någonting står inte riktigt rätt till och jag vet inte hur jag ska göra för att slippa undan.
På med de skönaste kläderna du kan tänka dig eftersom det är storstädning som gäller klockan 10 hos min favorittant. Det måste nästan närma sig ett år sedan jag var där sist (hon har haft annan hjälp under tiden såklart) så det ska bli trevligt att se henne, även om jag är ganska kraftigt osugen på att städa just nu.
Jag hoppas komma undan lagom till 12-13 (önsketänkande) så jag hinner få lite gjort innan det är fika i Hbg med Nicole.
Sen var liksom denna torsdagen som bortblåst..
Har ni smakat på himmel någon gång?
Vill ni veta hur himmel smakar kan ni alltid testa Ben & Jerrys-glass. Jag upptäckte glassen relativt nyligen och har inte hunnit testa alla olika smaker men de jag testat är jag totalt såld på. Ingen glass jag någonsin ätit smakar sådär farligt ljuvligt, det borde nästan vara olagligt!
Visst är den inte allra billigast men jag har redan bestämt att det är den glassen jag kommer trycka i mig när jag blir dumpad, det är den glassen som ska serveras på mitt bröllop och det är den glassen jag aldrig någonsin kommer tröttna på.
Galet!
Spring iväg och köp och säg vad ni tyckte efteråt!
Tiden räcker inte till..
Jag får dagarna att gå nästan helt utan problem. Om man bara kunde tjäna pengar på att göra det jag gör så hade jag inte haft något emot att gå hemma.
Jag har vänner att träffa, jag har tvätt som ska tvättas och rum som ska städas. Jag har tröjor att måla på, jag har skrivblock att fylla med text, jag har böcker att läsa och hade inte haft något emot att tillbringa en dag i veckan på biblioteket.
För att få saker och ting gjorda ordnade jag en lista igår kväll som jag börjar kryssa i. Tvättmaskinen är igång, samtalet är ringt, meddelandet är skickat. Nu har jag städningen och promenaden kvar.
Om man bara kuna tjäna pengar på att göra det man tycker om att göra allra mest.
Sen klippte jag till mig själv..
Lät de röda slingorna verka i över fyrtio minuter trots att de bara skulle sitta i trettio. Efteråt var jag bara 99 kronor fattigare utan ny hårfärg. Det vägrade fästa på mitt svarta hår så jag tog till andra metoder för att skapa förändring, saxen. Klippte, klippte lite till.. men sen insåg jag att jag inte är någon frisör så jag bangade även det. Jag ser alltså precis likadan ut som förut, på gott och ont.
Dessutom tålde inte min supercoola tröja att bli tvättad (trots att jag följde alla råd till punkt och pricka) så färgen har kletats ut över hela tröjan och alla andra kläder jag tvättade tillsammans med den. Attans!
Det krävs kanske nya skosnören..
Jag är sugen på förändring. Antagligen krävs det mycket mer än en ny hårfärg men jag tror att jag börjar där. Jag tror att jag ska dra mig neråt i stan strax och spana in lite coola färger. Kanske knallröda slingor?
Dagarna börjar flyta ihop med varandra nu. Jag filar på mitt cv och spanar runt på alla möjliga sidor efter jobb, jag tvättar och städar och fixar men är trots detta ganska rastlös. Jag vet vad det beror på, jag försöker undvika ångesten jag känner då jag kommer på att pengarna börjar ta slut. Att jag ännu en gång är så långt ifrån egen lägenhet och mitt eget liv som jag kan bli. Jag ville inte behöva börja om!
Så fick jag sms av Nicole i morse, att hon var på väg till intervju på 118118, det där jag tipsade om. Jag håller trots allt tummarna för henne, det var mina egna misstag som satte mig i denna sitsen.
För exakt ett år sedan studsade jag ner för trapporna med leendet på läpparna och tårarna i ögonen samtidigt som jag ringde till mamma och berättade att jag fått jobbet.
Ett år senare börjar jag om, ger mig ut på arbetsmarknaden på nytt, en erfarenhet rikare.
Tretusenfyrtionio mina vänner
Jag är nöjd!
http://www.addictinggames.com/helicopter.html
Should I stay or should I go?
Jag kommer på mig själv med att ligga brevid honom och undra hur allt detta kunde ske. Hur jag lyckades skaffa mig ett vettigt förhållande som hållit längre än jag någonsin kunde tänka mig. Som fungerar bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Jag kan helt enkelt inte förstå att jag, bruden som aldrig lyckades med någonting mer än för kvällen helt plötsligt inte kan se mig själv utan honom.
Jag råkar fortfarande svara "javisst" på frågan "är du singel?" för att jag är så van vid att göra det och när folk frågar vem Adam är kan jag knappt uttala orden "han är min pojkvän". Jag är så usel på detta..
Att jag inte kan vänja mig hjälper mig kanske att inte börja ta det för givet. För jag vill aldrig någonsin sluta fnissa när han pussar på mig, jag vill inte att fjärilarna ska sluta dansa när han håller om mig på natten. Jag vill inte glömma bort att det kan ta slut när som helst och att jag måste njuta av allt medan det finns här.
Jag kan inte förstå hur jag lyckades men det kanske inte är nödvändigt. Jag kanske skulle kunna nöja mig med att inte förstå någonting och fortsätta ligga brevid honom, peta på honom lite då och då för att kolla så han verkligen ligger där på riktigt och glömma bort att allt har ett slut. Just nu har vi en evighet.
Ibland är tystnad det värsta oväsen som finns
Måndagar går faktiskt att tycka riktigt mycket om bara man ger sig fan på att det ska gå. Det finns två sätt att se på allt och man kan antingen gräva ner sig det första man gör för att det är så långt kvar till helgen eller så kan man se en måndag som en ny chans att ta tag i allt det där som ligger på hög och väntar.
Vi har alla såna högar! Kanske samtal som måste ringas, träning man borde gå till eller choklad som borde slopas, varför inte börja idag då vi aldrig vet om det blir en morgondag?
Eftersom min positiva livssyn sakta men säkert är på väg tillbaka ser jag just denna dagen som en ny början. Jag har massor att ta tag i och detta är en bra dag att börja på.
Just denna måndag påbörjas med en riktigt fin frukost i lugn och ro som följs av en promenad i solskenet. Möjligtvis en runda ner i stan för att köpa lite kuvert och frimärken så att alla brev kan skickas idag eller i morgon.
Det är kanske lättare att se livet från den ljusa sidan då man inte har tjugo måsten om dagen. Då man kan göra precis vad man vill i sin egen takt. Det är så den arbetslösa lever, i alla fall tills pengarna tar slut.
Sen festade vi med Måns Zelmerlöw
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hemmafester. Det verkar alltid sluta lite halvkasst då vissa inte fattar att det är dags att dra och andra börjar bråka. Dessutom är jag nog alldeles för ansvarsfull eftersom jag brukar ta tag i en svart soppåse och börja städa. Kan helt enkelt inte gå och lägga mig då huset ser invaderat ut.
I går kväll besökte jag hans hus för första gången. Jag hade ofrivilligt grubblat över hur det kunde tänkas se ut och som vanligt hade jag helt fel. Man har alltid helt fel. Jag träffade dessutom alla hans kompisar för första gången och dem var ungefär som jag hade föreställt mig, fast schysstare. Dem verkade inte syna mig och jag blev inte förhörd.
Så än har jag inte hittat någon anledning att dumpa honom. Anledningen skulle möjligtvis kunna vara att han somnade alldeles för tidigt, alldeles för djupt och knuffade bort mig så fort jag närmade mig för att sen låta mig ligga utan täcke och huttra hela natten. Men det är väl lite sött på sitt sätt...
Idag blev det en helt underbar morgonpromenad i kläderna från igår tillsammans med Emilie. Ingenting går upp emot att babbla om alla händelser från igår med en bulle i ena handen och en vattenflaska i andra.
Detaljer finns det många men dem sparas och jag avslutar med att skriva att livet är underbart, trots allt, en dag som denna.
Ps. Angående min rubrik träffade jag Måns Zelmerlöws dubbelgångare igår. Han var lika söt, pratade nästan likadant och verkade hur trevlig som helst. Vart tog han vägen sen?
Tanten Asta en fredagskväll
Igår var en sådan kväll då det dög alldeles utmärkt att dra hem lagom till alla andra kom och invaderade stället. Det var liksom tillräckligt att vid åttatiden sätta sig ner med lite nachos och en cider, då folk fortfarande satt och åt sina middagar, då samtalsvolymen var normal.
På bara någon timme förändrades stämningen helt och hållet, de middagsätande sällskapen lämnade, musikvolymen höjdes, fjortisarna trädde in och tog över. Man fick stirrande snubbar brevid sig som hjälptes åt med att skriva sms och då musiken stannade kunde man höra dem "kan jag skriva att han är den största (fult ord) jag nånsin träffat? förresten, hur stavas "gilla"? Att gilla någon?"
På bara någon timme då de svenska männen fått i sig tillräckligt många öl började dem sjunga med till musiken, försökte sig på att gunga lite i hopp om att få det att se ut som om de hade någon sorts rytm i kroppen.
Då kände jag att det var dags för mig att gå hem. Jag vill inte tillbringa natten tillsammans med män som sluppit undan fruarna för en kväll, män som passar på att tafsa på yngre (väldigt mycket yngre) tjejer.
Istället tog jag en riktigt skön promenad hemåt och hörde mig själv berätta för Almedina hur jobbigt jag tyckte det var att volymen blev så hög, att musiken kunde ha skruvats ner lite och att jag skulle gå hem och ta på mig mysbyxorna och slänga mig i soffan med lite popcorn.
På bara någon timme blev jag tanten Asta som bara ville hem och igår passade det alldeles utmärkt.
Steken ska lökas
Vi har nog spenderat timmar på VideoMix tillsammans. Samma smak när det gäller film har vi absolut inte och det slutar med att jag står och väljer ut chipsen tills han kommer med något förslag som jag nickar till.
Hatchet var ingen höjdare men det var i alla fall där jag hittade tröjan jag gärna skulle vilja ha. Vem vill inte ha en tröja med en apa på? 
Och eftersom jag ändå är arbetslös kunde jag ju lika bra ta och fixa till en sån tröja på egen hand så det gjorde jag. Blev riktigt nöjd med resultatet.
Nej, detta ska fortfarande inte bli någon "dagens outfit"-blogg men har man gjort grejerna själv får man väl styla lite?
Varför just nio minuter?
Jag är ingen snoozare. Har aldrig varit det heller och planerade att aldrig bli. Jag har sedan för alltid gått upp direkt då klockan ringer utan att se något annat alternativ och det har fungerat utmärkt. Folk har snackat om snooze då och då i olika sammanhang men jag har alltid hållit mig utanför, förstod aldrig riktigt grejen.
Sen blev jag tillsammans med den som typ tycker att snoozeknappen är det bästa som finns i hela världen och då fick jag ju ge det en chans. De morgnar han ska upp tidigare än mig (det vill säga varje morgon) har jag gått med på att snooza, man får liksom ge och ta och jag kan ju säga såhär, den som uppfann snooze måste gillat tortyr.
Varför vill man höra det hemska ljudet från väckarklockan mer än en gång om dagen? Visserligen vaknar jag till en riktig discodänga med Michael Jackson men jag känner inte ens för det tidiga morgnar.
Och varför vill man tvingas vakna ur skön sömn mer än en gång om dagen?
Jag blir inte mer utvilad, det blir inte lättare att gå upp ur sängen. Jag blir bara mer och mer irriterad för varje gång jag precis somnat och vaknar ännu en gång av ljudet som säger att jag egentligen borde gå upp.
Sen kan man ju undra varför snooze alltid är nio minuter och det där googlade jag och fick reda på att det finns en vettig förklaring till det. Tänka sig!
Jag är helt enkelt inte den arbetslösa typen
Sitter på pappas jobb och skriver ut cv efter cv. Curriculum Vitae som det så fint heter. Jag är riktigt nöjd med resultatet, speciellt mitt "personliga brev" som jag i stället döpte till "Om den där Charlotte Andersson". Ger dem mig inte en chans efter att ha läst det så är det deras förlust. ¨
Jag står inte ut med att vara arbetslös och inte veta när nästa lön sätts in på kontot. Jag är dyr i drift, jag vill fika, shoppa och spendera pengar jag tjänat ihop alldeles på egen hand.
Dessutom är det riktigt tråkigt att bara strosa runt hela dagarna. Att vakna när man vill och göra precis vad man känner för hela dagarna i ända är inte så lyxigt som det låter, inte utan pengar i alla fall.
Nu får jag snart bege mig hemåt för att så småningom dra mig till Helsingborg där det bjuds på teater ikväll. Fina grejer!
Maskeradtips uppskattas!
Okej kära läsare, idag fick jag en inbjudan till maskerad om ett antal veckor. Alla brukar sucka och stöna när dem får reda på att festen har ett tema och jag har nog aldrig riktigt reflekterat över vad jag själv tycker, förrän idag. Jag satte mig ner och vägde för- och nackdelar och kom så småningom fram till att jag nog är en sån där som tycker sånt trams är ganska kul så nu vill jag satsa riktigt ordentligt på att bli festens bäst utklädda.
Jag behöver hjälp och jag brukar aldrig be om kommentarer eller svar på andra frågor men känner ni att ni har något att bidra med, något klockrent förslag på hur jag kan äga så kommentera gärna denna gången. Jag är tacksam för alla förslag utom några få.
Jag kommer inte klä ut mig till playboybunny, prostituerad eller den sexiga sjuksköterskan. Jag vill ha en lite mer oväntad outfit än så. Jag skulle kunna tänka mig någonting mer i stil med en av medlemmarna i Kiss, gammelsmurfen eller Bart.
Förslag någon?
Det vinnande bidraget får en splitterny laptop... eller ja, kanske inte.. men ändå.. vad hände med att ge utan att kräva någonting tillbaka?
Mirakelkuren
Även i morse drog jag mig upp vid sjutiden för att gurgla med vatten och salt och dricka varm choklad. Tårarna rann när jag försökte svälja chokladen så jag gav snart upp och gick och la mig igen. Det tog ett bra tag innan jag lyckades somna men det gick och tre timmar senare vaknade jag helt fri från det onda i halsen. Hur är det ens möjligt? Visst är inte rösten som den ska och förkylningen har inte gått över men jag har inte längre sådär dödsont i halsen och bara det gör mig lycklig idag.
Nu ska jag göra ordning en supermysig frukost som jag ska njuta av innan jag ger mig på den där tröjan som ska bli klockren!
Det ljuva livet
Efter att ha vaknat med hans armar runt mig och släppt iväg honom till skolan gjorde jag frukost med mackor, ägg och varm choklad. En dag kan enligt mig inte påbörjas mycket bättre.
Att sen få tillbringa hela eftermiddagen tillsammans med sin favoritEmilie på sitt favoritVäla är rena lyxen. Jag kom hem med alldeles för många kassar, som vanligt och var precis lika nöjd som jag brukar vara efter en sån dag. Det enda som skiljer denna dagen mot de andra är min svullna hals med äckliga små vita blåsor i. Känns inte helt okej så kvällen får tillbringas med hörlurar intryckta så långt in i öronen som möjligt med mysig musik, en kopp varm choklad och lite filande på mitt kära cv som ska skickas ut så småningom.
Imorgon ska jag testa måla med textilfärg på en tröja. Får kanske lägga upp det ultracoola resultatet i morgon kväll..
Jag som såg våren komma
För bara dagar sedan hoppades man på att våren var här för att stanna. Nu faller snöflingor stora som pingisbollar ner över Landskrona, ska vi behöva välkomna vintern igen?
Jag behöver inte bege mig ut, jag tar istället världens längsta dusch, slänger in maskin efter maskin tvätt och dricker varm choklad. Det är allt jag behöver göra en dag som denna. Kan inte hjälpa att jag tycker det känns lite, lite skönt att vara ledig när det är ruskigt kallt ute.
Jobbletandet påbörjas denna veckan och jag har redan fått nys om några stycken. Det gäller att inte vara alldeles för kräsen men hos Arbetsförmedlingen anmäler jag inte mig i första taget. Jag har lyckats bättre på egen hand förr och jag orkar inte med deras informationsmöten och datakurser. Inte förrän jag blivit riktigt desperat.
Jag sväljer inte!
När jag vaknade i morse hade jag mer ont i halsen än någonsin. Klockan sju gick jag alltså med stängda ögon ner och förberedde ett glas ljummet vatten med salt att gurgla mig med och en kopp varm choklad.
Satt i min morgonrock vid köksbordet innan jag gjorde sängen sällskap igen och nu känns det lite, lite bättre. Jag vet bara inte vad jag ska kunna äta och nu börjar magen beklaga sig över att den inte fått någonting att arbeta med idag.
Bästa tiden är väl egentligen nu att bli sjuk eftersom jag ändå inte har något jobb att gå till men jag har så mycket att ta tag i, jag har varken tid eller lust att bli sängliggande så denna dagen får bestå av en massa kurerande.
Det får bli fotbad, varma drycker, massa frukt och vila. Därimellan tvättning och städning som är ett absolut måste idag.. tyvärr.
Färgglad för en gångs skull
För att få en riktigt lyckad lördagskväll gäller det att aldrig ha för höga förväntningar. Man får göra sig så het som det bara går och anlända till förfesten på det bästa humöret, längre än så får man inte tänka. Man får ta kvällen som den kommer och då man inte kommer in där man ville från början pga för mycket folk får man glatt gå vidare till nästa ställe. Det gäller att göra det bästa av situationen, det blir vad man gör det till och vill man få en lyckad kväll så kan man fixa en riktigt lyckad kväll.
Tillsammans med rätt människor går det dessutom inte snett. Vi hade en toppenlägenhet att festa i tack vare Therese och Jocke, vi hade Mimmi som aldrig någonsin är något annat än en riktig partybabe och vi hade Emilie som är min sämre hälft.
Att ha sitt på det torra när man drar ut är dessutom helt underbart. Man behöver inte göra annat än dansa loss med brudarna och försöka skaka av sig tafsande händer (dem var extrema igår) och man har någon som passar ens jacka och väska under tiden. Man har någon som offrar sin jacka och sina vantar för att man inte ska frysa på vägen hem och man har någon som försiktigt drar av en strumpbyxorna då man inte orkar göra det själv när man slängt sig på sängen.
Det bästa av allt är att man har någon att tillbringa söndagen med, den dagen man i vanliga fall skulle haft ångest över vad som hände kvällen innan.
You and Me Song
Drömmer så förbaskat konstiga drömmar nu igen. Inatt började en god vän till mig brinna då jag stod och rökte på en bensinstation. Jag och mina andra polare skrek och grät och såg honom smälta (det var hemska syner) tills han log orörlig. Därefter gömde vi honom bakom ett hörn och väntade några timmar innan vi ringde ambulans (har ingen aning om varför vi väntade). Jag ringde 911 och hamnade hos ett taxiföretag som kopplade mig till 112 istället och några minuter senare kom ambulansen. Min goda döda vän hade då förvandlats till en läskflaska som en av ambulanskillarna började dricka ur för att se om han skulle gå att rädda. Eeeh??
För att göra det hela ännu konstigare var bensinstationen full med ungdomar som rökte och jag sprang runt som en galning och försökte få alla att sluta samtidigt som jag fick sms efter sms från Adam där han skrev att han inte orkar mer, att det är över, att jag är glömd.
Min hjärna kan inte vara helt frisk..
Idag känns det nästan som att jag blivit dumpad och sprungit runt hela natten för ungefär så utpumpad är jag. Kan ju hoppas att det blir bättre efter en tur på Systembolaget och en liten titt i stan för sen börjar förberedelserna inför kvällens förhoppningsvis lyckade utgång.