Uppfostran?
Folk ringer och säger att jag ska sätta en spärr så att deras barn inte kan ringa genom oss för att bli kopplade till mobilnummer.
"Jag har inte råd att betala, dem ringer genom er och jag hamnar hos kronofogden. Jag kan inte! Du får sätta en spärr så att det inte går"
Jag ger dem ett förslag "vad sägs om att lära dina barn att dem inte får göra så?" och dem svarar att ungarna inte lyssnar. Seriöst, gör så att ungarna lyssnar då för h*lvete.
Folk lägger uppfostran i andras händer. Det är lärarnas fel när barnen slåss eller beter sig illa i skolan. Det är personalens fel på Ikea om barnen inte sköter sig.
Är det inte upp till föräldrarna att ta tag i problemet och uppfostra ordentligt?? Suck!
Koppla mig
Chefen har fått för sig att jag är kär. Han "nawww"ar så fort jag pratar i telefon och frågar hur det går med killen hela tiden.
Han kom på mig med att prata i telefon häromdagen och jag var väl kanske lite röd om kinderna då och sedan dess har det varit kört. Jag hotade med att luska i hans privatliv men det skrämde inte honom alls..
Jag kan inget annat än tycka att han är grymt skön och att han dessutom bjuder på lussebullar idag ger honom några extra pluspoäng. Mums!
Snart sitter jag fast i denna stolen, så som folk bjuder på goda grejer här dagligen. Jag som inte ens skulle använda hissen en enda gång hittar knappt uppför trapporna. Illa Charlotte, illa!
Suck på mig
Jag började "städa" lite smått. Jag gör det alltid i samma ordning, det roligaste först. Typ suddar ut grejer på whiteboardtavlan och hänger upp kläderna efter färger (jag har sjukt mycket svart)
Sen dammsög jag upp chipsen som jag tappat på golvet innan jag fastnade framför tvn, som vanligt. Jag känner igen mig själv i kvällens Lyxfällan, som vanligt..
Tur att jag bor hemma fortfarande.. och jag hoppas att smslån inte existerar längre när jag flyttar härifrån..
Gnäll, bara gnäll
Jag är på sånt humör idag. Sånt då man bara vill ligga under täcket och inte ta tag i någonting. Då man bara vill stirra upp i taket och tänka på allt det där andra så att man slipper tänka på det man borde.
Jag känner inte för att prata, känner inte för att anstränga mig överhuvudtaget, vill bara gå i ide och slippa blåsten, regnet och mitt kassa morgonhumör.
Istället är det "Eniro 118118, Charlotte" som gäller ungefär sex timmar till. Oavbrutet skitsnack, slit och ett falskt leende på läpparna.
Tänk om man bara kunde vara så självisk att man inte brydde sig om någon annan än sig själv. Vad bra jag hade mått då!
Tröst.. eller nåt
Jag tröstshoppade litegrann idag trots att jag lovat mig själv att det får vara nog nu. Jag kunde bara inte låta bli. Det kändes bra för stunden men nu känns det sådär.. Det hjälpte inte denna gången.
Nu lyssnar jag på This Years Love med svullna ögon och våta kinder. Greys Anatomy var sorgligt idag och Burke lämnade Christina. Hon är känslomässigt svår och släpper sällan taget. Hon litar inte på någon och hatar besvikelser (eller var det där jag?) och han var den goda. Han var den som inte gav upp och som slutligen fick henne att lita på honom. Precis då hon släppt taget totalt lämnar han henne. Typiskt!
Ska det vara så?
Jag hör tjejer på tåget som ringer pojkvännen. Det är så uppenbart att det är han eftersom det låter ungefär såhär:
"Heeeej, varför svaaarar du inte på mina mess?? Meeh, jag har ju skickat typ tre stycken nu, va gööör du?? Naww sover du?? Okeeej.." (sen kör tåget genom en tunnel och man hör dem säga att tåget kör under en tunnel, hur man nu kan köra UNDER en tunnel.. man kör väl i alla fall genom?)
Jag bara suckar och tänker, är det så dem vill att vi ska vara? Puttinuttiga, sockersöta och.. fjantiga?! Då är det kört för min del, jag kan inte ens låtsas vara så, jag har försökt och misslyckats. Jag kan inte ens avsluta med Puss i telefon. Puss är bara ett litet, mesigt ord som inte betyder någonting egentligen.. eller?!
Dagens goda gärning
Jag var försenad till jobbet idag när jag såg en kille tappa sin keps som legat i väskan. Jag hade egentligen inte tid att plocka upp den och sedan fick jag dessutom springa efter honom eftersom han hade musik i öronen och inte hörde när jag skrek men vad skulle jag annars göra? Jag kunde bara inte låta den ligga och bli nertrampad och så småningom saknad av honom så jag sprang.
När han vände sig om och jag gav honom kepsen tog han den och gick.. HAVA? Inget tack, ingenting.. han bara ryckte kepsen till sig och gick vidare och jag stod kvar som ett fån, som en fågelholk och undrade vart världen är på väg om vi inte ens kan tacka varandra för så små, enkla men schyssta handlingar.
Suck vad trött jag blir!
Dagens rosbukett går till
Jag vill hylla en person idag. En person som måste vara världens mest godhjärtade människa. Som kliver upp okristligt tidigt för andras skull, som placerat sig så himla klockrent så att människor som jag får en bra start på dagen. Jag måste nästan säga att jag älskar henne!
Varje morgon möts man av tända ljuslyktor och kaffedoft när man närmar sig tågstationen och ingenting går upp emot hennes "ha en fortsatt trevlig dag" sådär på morgonkvisten.
Hon förtjänar en stor blombukett och så himla mycket mer. Nästan så man borde satsa på att ge henne en fin julklapp som tack för att hon gör det lite, lite lättare att ta sig iväg till jobbet på morgonen.
Vi börjar med Stockholm
Jag klev upp tidigare än någonsin i fredags morse (kl. 04.15) för att ta tåget tillsammans med Matilda till allas våran favoritstad (mm visst) Stockholm för en härlig helg med fika, shopping och god mat.
Jag är absolut inte besviken, jag shoppade rätt bra som vanligt och fick både god mat och fika med jämna mellanrum. Att Stockholm inte är min favoritstad det visste jag ju faktiskt redan innan.
Jag kan dock erkänna att jag har mer förståelse för varför dem är som dem är såhär nu efteråt. Att ständigt behöva trängas på tunnelbanan med människor som aldrig verkar le åt varandra eller att ständigt stå i bilköer oavsett tid på dygnet hade gjort vem som helst knäpp i huvudet.
Stockholm är en stressad stad där man får stå en halvtimme i kö för att få ett bord på Pizza Hut. Jag är grymt imponerad av de anställda på Max som var lugna och effektiva på samma gång då alla sura, hungriga människor skrek efter mat. Jag förstår inte hur man kan tro sig vara överlägsen någon annan. De som var otrevliga i den kön borde inte få någon mat! Så enkelt borde det vara..
Efter att ha sprungit för livet för att hinna med sista tåget hem till Landskrona då tåget från Stockholm var 16 minuter försenat.. KASST, är det minst sagt megaskönt att bara slå sig ner med något gott att dricka för att snart göra min sköna säng sällskap. Inatt sover jag gott!
Jag får döpa om mig
Jag får döpa om mig till CharLat! För det är vad jag är, lat alltså.. I alla fall innan klockan 10 på morgonen. Jag vet knappt vart jag är, vem jag är eller hur jag kom hit. Jag minns inte tågresan, minns inte vart jag satt eller om någon kom för att titta på min biljett. Jag är inte människa än..
Jag fick några timmars sömn inatt, kanske inte djup, härlig sömn men jag sov i alla fall. Jag borde kanske testa yoga, som jag fått tips om. Jag gör snart vad som helst..
När jag och tjejerna kollade på fotbollen igår diskuterade vi stockholmare. Där satt vi, en telefonist som pratar med stockholmare dagligen, en reseledare och en flygvärdinna och vi hade samma åsikt allihop. Det finns idioter av alla sorter, absolut.. men dem är inte lika roliga att skriva om.
Det är bara så komiskt att Stockholm verkar vara en stor bubbla och det som finns där, det är vad världen handlar om. Ingenting annat spelar någon roll.
Jag får väl se vad det är som är så speciellt när jag besöker huvudstaden imorgon. Vem vet, jag kanske hittar någon pudding med skjorta och spetsiga skor och skaffar små barn som föds med bakåtslickat hår.
Jag vill sova, på riktigt
Jag vet att jag har en lång natt framför mig. Jag är otroligt trött men vet ändå att när jag väl lägger mig ligger jag där och vänder och vrider och vickar på fötterna.
När jag väl slumrat till litegrann och drömmer något hemskt som vanligt dröjer det inte länge innan klockan ringer och jag måste dra mig upp med igensvullna ögon.
Idag har jag känt mig lättirriterad och trött hela dagen och jag avskyr det. Jag vill vara glada, pigga Charlotte som jag kan vara ibland men jag måste få bli utvilad då. Låt mig få sova, på riktigt!
Wanna be mine?!
Jag läser "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom och känner igen mig i ganska mycket. Det tror jag att alla hade gjort. För precis som Mia skriver är självförtroende och självkänsla inte samma sak. Självförtroende har jag gott om, jag vet vem jag är och jag står för det och jag har mål som jag vet att jag kommer nå om jag bara kämpar.
Självkänslan däremot, den är det lite sämre med. Hon skriver om att man känner sig som en bluff som snart kommer avslöjas. Alla runt omkring kommer snart förstå att jag inte är den dem tror, att jag bara är jag och ingenting mer och då försvinner dem. Den ständiga oron att folk ska lämna mig bär jag omkring på dagligen.
Det är inte det att jag är övertygad om att jag är totalt värdelös, det är bara det att det finns så många som är bättre. Varför nöja sig med mig då?
Dagens roligaste (hittills) var när Emma ringde från jorden runt äventyret förut. Grymt härligt att höra henne och snacka av sig lite om allt och ingenting. Hon är saknad på dansgolvet!
En kund att minnas..
Jag: "Oj, tack så mycket!"
Han: "Hur gammal är du?"
Jag: "Jag är 20 år.." (jag förtränger att jag är 21.. usch)
Han: "Okej, jag är 21.."
Jag: "Jahapp.."
Cirka en halvtimme efter samtalet med denna kund kommer en av mina kollegor med vår fasta telefon på jobbet och såhär löd det samtalet:
Han: "Hej, äntligen fick jag tag i dig igen, jag har ringt eniro typ fem gånger nu.."
Jag: "Haha okej, vem är du??"
Han "Vi snackade innan, det är jag som tycker att du har gullig röst!"
Jag :"Haha oj, hur lyckades du få tag i detta numret?"
Han :"Jag vetefan och nu tycker du säkert att jag är helt störd i huvudet men jag skulle gärna vilja ha kontakt med dig utanför jobbet liksom, haha. Jag är inte störd i huvudet.."
Jag: "Hahaha, eehm, okej... va kul.. eller nåt.."
Han: "Haha, jag ger dig bollen såklart, så du får mitt nummer nu, du väljer själv om du vill skriva ner det eller inte.. och sen får du sjukt gärna höra av dig om du vill det!"
Jag: "Okej, smickrande!"
Alltså, man får ju ge killen lite cred att han ansträngde sig litegrann, för min skull..
Love is in the air
Att förbereda frukost är något av det tråkigaste som finns. Man är fortfarande jobbigt trött och inte alls sugen på någonting egentligen men man är samtidigt lite småhungrig och tvungen att få ner någonting i magen.
Tänk att vakna till hotellfrukost varje dag. Stekt ägg och bacon, tio olika sorters bröd att välja på, hård- och löskokta ägg, tre olika sorters juice, fil, flingor, sju sorters skinka, paprika, gurka, tomat, fyra sorters ost, te och kaffe.
Då hade man antagligen levt på bacon och rullat fram inom någon vecka..
Matilda är en sån människa som förstår sig på mig mer än jag själv gör ibland. Jag behöver inte ens fullfölja mina meningar innan hon vet vad jag ska säga och därför är det grymt skönt att ha henne hemma nu några veckor. Oavsett hur länge vi är ifrån varandra känns det som att vi aldrig lämnat varandras sida när vi ses igen och sån vänskap är riktigt vänskap.
Denna veckan kommer rusa iväg, jobb idag, fika imorgon, mys på torsdag och alldeles för tidigt på fredag morgon beger jag och Matilda oss till huvudstaden Stockholm. Jag får väl ha öronproppar med mig så att jag slipper höra deras hemska dialekt som ger mig sår i öronen ;)
En helg att minnas
Att bara sitta ner på ett tåg och inte göra någonting vettigare än ha fötterna på sätet mitt emot (utan skor såklart), kolla lite smått i tidningar, studera naturen utanför och spana in folk hade jag kunnat göra i många fler timmar än det tar att komma till Göteborg men där var slutstationen för vår del i lördags morse och sen sa det ungefär bara shoff sen var vi hemma igen..
Det har ändå hunnit hända en hel del därimellan och här kommer den korta versionen.
Vi anlände smärtfritt till Göteborg och lika smärtfritt till hotellet fem minuter från centralstationen. Kan det bli mycket bekvämare än så? Tio steg från hotellet klev vi rakt in i Nordstan där jag och mamma inte hade några problem alls med att få klockan att gå.
Visst brände jag pengar men jag hade nästan lika gärna kunnat sitta på en av bänkarna och titta på folk. Här i Landskrona ser så gott som alla likadana ut så det märks att man kommer till storstan när folk går med tjugo centimeters platå och slangar i håret eller när tanten på 60 år går i genomskinlig klänning utan att någon tittar. Jag gillar det, att ingen kollar snett utan bara sköter sitt eget. Det är så det ska vara..
Efter lite käk var det dags att se musikalen Footloose och jag är inte ens lite, lite, lite besviken. Jag svävar snarare på små rosa moln och drömmer om att kunna dansa och sjunga som dem. Man föll för hälften av killarna och avundades tjejernas jobb men det var helt fantastisk bra.
Att sen självaste Måns kliver ut och tar väl hand om sina fans (däribland både min egen mamma och mina kusinbarn) genom att skriva autografer och småsnacka bevisar att han inte blivit någon spänd snobb utan behållit båda fötterna på jorden. Pluspoäng till Måns Zelmerlöw!
Det var verkligen den korta versionen av helgen men resten stannar i mitt minne, förhoppningsvis..
Tackar för en klockren helg allihop!
Ta mig till.. något annat
Alla utgångar är en ingång till någonting annat. Slutet på veckan är början på helgen och denna helgen ska jag njuta av Göteborg, musikal, hotell och mat (jag sitter på jobbet hungrig som en varg)
Ikväll ska jag tralla, packa,dona och äta (jag är fortfarande hungrig, kan inte tänka på något annat) innan jag förhoppningsvis kan sova riktigt gott inatt.
Så gott folk, ha en bra helg, jag återkommer på måndag!
Ge mig maaaaaat
Jobbsnack!
Senast idag hörde jag "oooh, hon lät het som fan du!". Ack, så lättlurade dem är.
Det är inte svårare än så, man behöver bara skratta lite lätt och vara trevlig så har man dem runt lillfingret och jag håller bara med när dem målar en tavla av hur jag ser ut. Ja men visst, jag är en blondin som väger som en fjäder och vips så har jag skramlat ihop ännu mer pengar till företaget. Muahaha!
Ser du karlavagnen?
Att sitta under svart stjärnklar himmel med en mugg varm choklad i ena handen och min andra hand i någon annans är inte så pjåkigt. Det är sådär superromantiskt och äckligt som jag inte står ut med egentligen men jag antar att jag blivit lite av en mjukis på senare dar. Emilie får komma hem och tuffa till mig igen!!
Kunderna får vara hur otrevliga som helst mot mig idag, ingenting biter på mig och jag glider runt på jobbet speedad på kaffe tills det blir dags för fika med Almedina ikväll.
Ps. Charlotte haltar lite smått idag. Hon gled på rygg nerför trappan i morse det första hon gjorde och slog ryggen, armbågen och stukade foten (som knakar lite konstigt?) Meeen lika glad är hon för det..
Du är inte ond
Jag läser om skolvåldet och lider med alla drabbade. Alla som dog nu sist i Finland och framför allt deras anhöriga.
I tidningarna ställer man frågan om en sådan sak skulle kunna hända i Sverige och svaret är väl ganska självklart? Det skulle mycket väl kunna hända och jag blir inte förvånad om det händer snart. Idag läser man på Aftonbladet om 16åringar som är misstänkta för att planera något liknande i Stockholm och jag kan garantera att dem inte är de enda som tänkt eller planerat något sånt.
Det är lätt att kalla dem monster, att se dem som onda människor som borde spärrats in för längesen men jag kan inte låta bli att se det ur deras synvinkel.
Ungdomar kan vara riktigt hemska mot varandra och i skolan har vissa ett riktigt helvete. Att ständigt frysas ut eller få ta emot hårda kommentarer dagligen kan göra vem som helst galen.
Jag kan inte tycka att det är konstigt att man som utsatt för mobbing till sist ser alla runt omkring som hemska människor. Man trycks ner allt mer och mer och till sist är där liksom ingenting kvar. Man ser ingen annan utväg och det är då det kan slå slint. Det är då hemska saker händer..
Jag tycker bara det är så sorgligt att en människa ska behöva skjuta och döda andra människor för att folk ska förstå hur hemskt dem har haft det. Det ska inte behöva gå så långt..
Allt hade blivit så mycket bättre, så mycket enklare om folk redan i unga år insett att vi alla är olika och att det egentligen bara är roligt att det är så..
Sluta göra livet till ett helvete för någon annan!
A song for you
Jag får lite panik när jag hör allt fler jag gått i skolan tillsammans med som skaffat barn eller är gravida. Det ligger så långt in i framtiden för mig att jag inte ens kan föreställa mig själv som mamma, någonsin. Jag kan inte ens tro att det kommer hända någon gång, långt, långt fram i tiden.
Jag kan tänka mig att vandra runt med stor mage i nio månader (det har jag ju nästan gjort sen födseln..hrm).
Det ser mysigt ut och det finns grymt fina mammakläder men shit, sen ska bjässen ut på något sätt och det är liksom upp till mig att pressa.
Sen ska man forma varelsen. Göra den till en bra människa och hur gör man det när man inte ens ser sig själv som särskilt god?
Att höra någon säga mamma till mig kommer kännas helskumt, jag som inte ens gillar smeknamn.. Och sen är man ju tvungen att dra på simning, ridning och allt annat skit man alltid vill testa när man är liten. Hur orkar folk?
Sen är man liksom fast, när ungen väl är ute så är det kört, det finns verkligen ingen återvändo. Man är mamma för evigt. Man har någon som man bryr sig om så otroligt mycket mer än sig själv resten av livet. Man har någon att oroa sig för resten av livet. Hur vågar folk?
Jag räknar inte längre..
Jag får skrivkramp när jag mår för bra. Kommer inte på en enda vettig mening och blir inte tillräckligt nöjd med någonting jag skriver. Jag skriver ner tjugosju rader för att radera, gång på gång gör jag det tills jag börjar skriva att jag inte har någonting att skriva om.
Jag har egentligen massa i huvudet men fjärilarna äter upp allt det. Det är ditt fel!
The way I feel so rock 'n roll walking next to you
Let's go?!
Det är typiskt berusade tjejer att börja bråka om någonting oväsentligt på toaletten. Med röda ögon, för mycket smink och toapapper under skon tjafsar dem om vem som har sötast pojkvän eller vem som fått finast presenter. Det är grymt fånigt, grymt pinsamt och just då det viktigaste i världen för tjejerna.
Det är vettigt att gå ut med helt nyktra ögon lite då och då. Vettigt att se hur folk beter sig så fort det nalkas alkohol. Medelålders som tvunget ska dansa som man gjorde på medeltiden och små tjejer som nyss fyllt 18 med kjolar som blir kortare och urringningar som blir djupare allt medan shotarna sväljs ner.
Det kan också vara farligt att dra ut nykter. Det får en att inse att man aldrig någonsin kommer träffa någon vettig i krogvärlden eftersom nästan varenda en vinglar fram till en, berättar hur vacker man är för att sedan dra vidare och säga precis samma sak till nästa dem råkar vingla in i på väg till närmsta buske.
Sen kan jag inte undvika att tänka på hur ofta deras händer blivit tvättade under kvällens gång..
En fredag som igår passade det alldeles utmärkt att efter någon öl dra sig hemåt då alla andra började bli sådär äckligt odrägliga.
Jag skulle dock vilja lära mig att säga "Förlåt, jag menar inte att va otrevlig men kan du dra härifrån?" till dryga män som är för gamla för att ens titta åt vårt håll som dessutom drar ut stolen brevid mig och slår sig ner. Jag orkar inte vara trevlig, orkar inte prata med någon som jag inte har något intresse av att träffa någonsin igen.
Tackar för igår Millie!
Pengar är kärlek
Jag kollar på Lyxfällan och känner igen mig själv farligt mycket. Jag är en av dem som oavsett hur mycket eller lite pengar jag har inte kan sluta shoppa. Stora som små saker, bara jag får med mig någonting hem från stan så är jag liksom nöjd och de små utgifterna blir stora i längden.
Idag köpte jag ännu ett halsband som jag egentligen inte behövde. Det är precis som att jag kommer in i en affär och vissa saker bara skriker mitt namn och ber att få följa med mig hem. Och jag är för snäll för att säga nej..
Jag har i alla fall aldrig lånat pengar av vänner eller någon annan för att kunna köpa någonting. Jag bränner mina egna pengar på fullständigt onödiga saker utan att fundera över resten av månaden men sen är det stopp.
Det har blivit för enkelt att skaffa lån. Man kan sms.a till ett nummer och ha pengar på kontot bara minuter efteråt. Det tar emot att ge ut numret till smslån till fulla ungdomar på lördagskvällen men de får väl skylla sig själv. Jag vill aldrig vakna på söndagsmorgonen med skulder upp över öronen. Huvudvärk räcker!
Det blir farligt för mig att flytta hemifrån. När det är så enkelt att få tag i pengar man bara vill ha, vem säger att inte jag kommer göra misstaget i hopp om att ingen ens kommer få reda på någonting. Jag litar inte ens på mig själv så jag behöver helt enkelt någon ordentlig som har lite koll på mig, bara lite..
Blame
Tjugo minuter att fördriva tiden innan jag kan gå till tåget. Det är alldeles för tidigt att gå upp. Jag borde få sova i alla fall tills det blivit ljust, alla borde få sova tills de vaknar egentligen. Tänk så mycket gladare Sverige vore om alla fick sova ut.
Sömn är något av det skönaste som finns om man får till sån sömn som jag fick inatt. Ljuvliga drömmar och lagom många timmar gjorde väl egentligen inte det lättare att stiga upp men varje natt med bra sömn nuförtiden uppskattas till max.
Jag vill hem och sova sen. Så fort jag slutat vill jag rusa till första bästa tåg och nästan byta om till något bekvämare på vägen hem så att jag bara kan slänga mig i sängen.
Jag tänker alltid så, att jag ska hem och sova sen och jag gör det alltid. Jag piggnar snart till men eftersom jag lovat mig själv att sova så gör jag det. Jag kan ju inte göra mig själv besviken och strunta i det. Strunta i det och göra någonting vettigare.
Typiskt att jag har planer idag, roliga planer tycker jag sen när jag vaknat till men nu är det morgon. Just nu uppskattas ingenting annat än sömn.
Ett litet steg med stor betydelse
Jag har länge velat rensa min msn från människor som gör mer skada än nytta. Jag har haft dem där länge, haft lite småkoll på när dem är online eller när dem byter namn och till vad.
Folk som man haft mer än bra kontakt med under ganska viktiga år i livet har plötsligt förändrats till såna man inte kan prata och skratta med på samma sätt längre. Då och då gör man ett litet försök för att se om det klickar, som det gjorde förr men alltid med samma resultat. Man får varken avslut eller någonting annat. Man får inte det man skulle vilja, respons.
Det är typiskt tjejer att vilja prata ut om saker och ting, jag är säkert likadan. Om man bara fick säga det här, det här och det här så skulle det kännas bättre sen. Jag vill bara få svar på tre olika frågor och få ge lika många förklaringar.
Det man egentligen vill är att dem ska bry sig lika mycket som man själv gör. Vad man bara måste inse är att man inte ska behöva prata ut, man ska inte behöva anstränga sig och om en person får dig att må dåligt väldigt mycket oftare än den får dig att må bra är det dags att släppa taget. Det var dags att släppa taget för längesen.
Jag gillar såna dagar då jag får för mig att rensa i mitt förflutna och äntligen tog jag steget och klickade på Ta bort kontakt.
Jag behövde inte ställa några frågor eller förklara någonting. Jag behövde bara reflektera över vem av oss som kämpade mest och kom på att jag är den enda som har kämpat.
Det känns skönt nu..
Snart, snart, snart
Vissa dagar vill man bara gömma sig under täcket och strunta i att gå upp. När man vaknar av blåst och regn som slår mot fönstret då det fortfarande är mörkt hade det varit skönt att le hånfullt åt väckarklockan och somna om.
Det funkar inte så, istället drar man sig ut i eländet och får en sån där grymt obra start på dagen.
Resten av dagen fortsatte på ungefär samma sätt, detta var inte en dag ämnad för mig.
Jag antar att man måste ha dåliga dagar för att uppskatta de bra men ibland kan jag få för mig att någon däruppe, därute, därnere har någonting emot mig och gör allt för att jag inte ska få vad jag vill ha..
Jag får gnälla, bara lite?!
Kärringjävel
Kund: "Koppla mig till %(/(%/(& kärringjävel"
Jag: "Oj, ursäkta vad sa du?"
Kund: "Är du dum i huvudet eller? Dra åt helvete jävla kärring. Koppla mig till &%%/%/% NUUU"
Jag : "Jag hör inte vad du säger när du skriker sådär"
Kund (ännu mer ilsken istället för att lugna ner sig) : "/(%%%%¤ KÄÄRRIIIING"
Jag: "Kärring hör jag tydligt och klart men inte det andra. Jag är ledsen"
Efter MÅNGA om och men och skrik och hot och förolämpningar fick vi i alla fall fram vad han ville och ungefär en halv sekund efter att jag kopplat iväg honom tvingas jag vara världens trevligaste tjej mot nästa kund. Lättare sagt än gjort..
Faith?!
Det hade varit så otroligt skönt att bara försvinna från kartan över en helg eller så. Knappt någon ska veta vart jag är och jag ska inte titta på klockan en enda gång.
Jag ska duscha längre än jag någonsin gjort förut innan jag sveper in mig i en morgonrock och slänger mig bland täcken och kuddar på något hotellrum någonstans.
Jag ska titta på film efter film och mumsa på massa gott innan jag somnar av ren utmattning. Jag ska stirra upp i taket och bara njuta av tystnaden och filosofera om allt och ingenting.
Jag ska bara ligga där i något dygn eller så och slippa alla måsten.
Jag kan göra det..
Ska vi dra?
Hard to explain
Det börjar bli svårt att förklara varför jag gör som jag gör. Jag hittar inga ord som låter tillräckligt bra och jag förstår om jag kan upplevas som elak och dissande. Som vanligt blir jag den kyliga Charlotte som inte bryr sig.
Men denna gången bryr jag mig och jag tror verkligen att jag måste göra såhär för att det ska kunna bli bra. Jag har en vettig anledning till varför jag håller på som jag gör och någon dag hittar jag kanske orden som kan förklara.
Jag tänker för mycket på vad som kan hända om jag rusar in i någonting, därför tar jag det alldeles sjukt, jobbigt lugnt istället. Jag kan bara hoppas att jag inte förlorar mer på att göra så..
Do you get this?
När jag och Almedina stod i kö för att köpa fika idag var det ganska uppenbart att paret framför oss var på dejt. Dem vågade knappt titta på varandra och spänningen mellan dem gick att ta på.
Både jag och Almedina reagerade likadant när snubben gjorde en dundertabbe som hade fått oss båda att inte gå på en andra dejt med honom. Han frågade hur mycket en fralla med ost kostade och beställde sedan tre stycken för dem två att dela på. Tre halva bullar med ost får väl ingen tjej på fall och att dessutom fråga vad dem kostar är som att man verkligen vill att dejten ska gå åt helvete. Jag hoppas han var riktigt, grymt charmig efter den tabben, hon är kanske en så fin tjej så att hon kan förlåta en sån grej. Jag önskar dem allt gott!
The two of us
(jag och min Millie redo för en galen natt)
Inatt sov jag riktigt, riktigt gott och plågades inte av några mardrömmar. Därför vaknade jag utvilad och på härligt humör så äntligen har jag orken att ta tag i mig själv. Jag åt ordentlig frukost (en äggmacka, en med ost och skinka och ett stort glas juice) och eftersom jag inte tvättar förrän verkligen allt ligger i tvättkorgen är det tvätt dagen kommer bestå av. Det och en tur på stan senare.
Jag höjer volymen på radion och dansar mig svettig till RnB. Jag slänger med tvätten och hänger upp det rena. Jag fastnar framför tv.n och glömmer bort att städa. Jag struntar i allt, gör vid mig och drar ner i stan för att fika hela kvällen. Såna dagar älskar jag!
He's my mole
Jag är nöjd! Jag har sovit bort precis hela dagen och missat en helt underbar solig höstdag men det känns liksom lugnt. Det var värt det och varken min hosta eller förkylning har blivit värre. Phew!
Jag och Emilie satsade på Piggelindrinkar och kass musik (sorry Emilie men jag får nog skicka en del till dig så man slipper förfesta till Nordman fler gånger) innan vi tog tåget till Lund för att joina korridorsfest. Där träffade jag hur många grymt trevliga människor som helst (vissa till och med pussades på handen och sa till er tjänst, oj oj) och insåg tyvärr att jag måste släppa taget om vissa jag tyckt mycket om.
Trots lyckad fest med mycket folk drog någonting mig till min favoritstad Helsingborg så efter lång telefonkö säger snubben i luren "du har tur tjejen, vi har en taxi ledig om två minuter". Efter snabba hej då satte jag och Emilie oss i en bil med en fyrtio minuter lång resa framför oss och då gäller det minsann att hålla partystämningen igång.
Jag var inte ett dugg orolig och vi kom fram ordentligt och i lagom tid och efter en och annan shot var vi redo att göra dansgolvet osäkert.
Det kändes härligt att säga nej, att dissa såna jag i vanliga fall aldrig skulle säga nej till, att lämna dansgolvet för någonting bättre. Det kändes mer rätt än jag trodde att det skulle göra och trots rädslan för att bli sån där som jag egentligen kräker på blir jag allt mer säker på att jag också har rätt att vara sån.
Mullvaden!
Take a chance
"Jag söker ett företag som heter skilt, schult, skylt, schultz eller något liknande"
"Okej, vet du vad dem sysslar med?" (sagt med leendet på läpparna)
"Nä"
"Vet du vart dem håller till?" (sagt med leendet på läpparna)
"Nä"
"Okej, för om jag söker på det med alla olika stavningar dyker det upp en hel del i Sverige så då är frågan vad du söker"
"Men hallå, hade jag vetat allt detta hade jag för fan inte ringt, hej då" *klick*
Suck..
Nerd
När vi kopplar vidare hör vi er trots att ni inte hör oss. Stockholmarna har inte fattat det än..
"Ååh, dem drygar sig med vilje, dem tar betalt för allt, sms koppling, allt, det är förjävligt, det är så jävla dyrt att ringa till dem dessutom, fy fan"
1. sms och koppling kostar inte ett jävla öre
2. vafan ringer ni för om det nu är så himla dåligt allting?
Suck på er!!
Say that again
En kund frågade precis "oj, är du förkyld eller?"... ehm ja, lite smått kanske. Han bad mig att ta bättre hand om mig och jag lovade att göra det. Men jag önskar inte direkt att jag aldrig hade gått utan jacka den natten..
Visst är jag trött på att vara krasslig men man vänjer sig vid hostandet efter några veckor, det känns ganska lugnt. Lite nojjig blir man ju dock när man ska ut och festa i helgen, jag har inte råd att vara hemma från jobbet men det ska nog funka, jag får ha mössa!
Det är roligare än vanligt att jobba idag. Vi har fått ny snygg design med lite spännande utmaningar som gör det värt att sitta här i sex timmar till..
När jag vaknade i morse kändes det som att jag sovit max tio minuter, mina sömnproblem vägrar överge mig så nu tänker jag göra allt jag kan för att överge dem istället. Typ varm mjölk innan sängdags och långa promenader som tröttar ut mig till max.
Jag vill sova!!
Snart babe, snart..
Jag är svår att tillfredsställa. Jag kan inte ta komplimanger men jag avlider utan dem. Jag raderar gulliga sms men ler då jag läser dem. Jag bokar resor till Kiruna för att fly men sätter aldrig mig på bussen. Jag är kyligast i världen samtidigt som jag mår sjukt dåligt så fort någon jag bryr mig om gör det.
Jag är livrädd för att bry mig för mycket och bygger upp en hel mur runt omkring mig av det starkaste materialet så att ingen kan ta sig igenom. Jag går omkring med alla taggar utåt så att ingen ens vågar peta på mig.
Jag tycker synd om dem som försöker förstå sig på mig och jag avskyr att jag inte bara kan släppa alla rädslor och se vad som händer om jag visar det jag känner.
Om jag vågar uttrycka mig på annat sätt än skriftligt kanske jag skulle kunna vinna allt det där jag drömmer om, allt det där jag skulle vilja ha.
Jag har länge funderat över vad det är som fått mig att bli så.. stenlik... men kan verkligen inte komma på en vettig anledning.
Jag har ingen anledning att leva som om jag blivit mer sårad än någon annan någonsin blivit.
Jag ser mina vänner dejta två-tre gånger för att det sedan är ett faktum är dem är tillsammans. Sen håller det dessutom i evigheter och allt är så himla bra. Tills det plötsligt går dåligt, dem gör slut och några veckor senare har dem någon ny i sikte. Det är mer normalt, det är så ungdomen ska vara, eller?
Jag däremot, dejtar en enda gång för att sedan inse att det aldrig kommer fungera. Han snackade för mycket om lumpen, han skrattade konstigt, han hade fel skor till fel byxor.
Jag ger ingen andra chans..
Därför tror jag att det där med dejting är till för andra.
Jag är en sån som inte tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror mer på att lära känna människor, från grunden. Lära känna bristerna som alla äger, lära känna det där som får en att skratta och gråta.
Helt plötsligt står han där, mitt framför ögonen på mig där han stått hela tiden. Bara det att min syn på honom nu är helt förändrad. Det tror jag på!