Charlotte

Det börjar bli svårt att förklara varför jag gör som jag gör. Jag hittar inga ord som låter tillräckligt bra och jag förstår om jag kan upplevas som elak och dissande. Som vanligt blir jag den kyliga Charlotte som inte bryr sig.
Men denna gången bryr jag mig och jag tror verkligen att jag måste göra såhär för att det ska kunna bli bra. Jag har en vettig anledning till varför jag håller på som jag gör och någon dag hittar jag kanske orden som kan förklara.
Jag tänker för mycket på vad som kan hända om jag rusar in i någonting, därför tar jag det alldeles sjukt, jobbigt lugnt istället. Jag kan bara hoppas att jag inte förlorar mer på att göra så..