Blame
Tjugo minuter att fördriva tiden innan jag kan gå till tåget. Det är alldeles för tidigt att gå upp. Jag borde få sova i alla fall tills det blivit ljust, alla borde få sova tills de vaknar egentligen. Tänk så mycket gladare Sverige vore om alla fick sova ut.
Sömn är något av det skönaste som finns om man får till sån sömn som jag fick inatt. Ljuvliga drömmar och lagom många timmar gjorde väl egentligen inte det lättare att stiga upp men varje natt med bra sömn nuförtiden uppskattas till max.
Jag vill hem och sova sen. Så fort jag slutat vill jag rusa till första bästa tåg och nästan byta om till något bekvämare på vägen hem så att jag bara kan slänga mig i sängen.
Jag tänker alltid så, att jag ska hem och sova sen och jag gör det alltid. Jag piggnar snart till men eftersom jag lovat mig själv att sova så gör jag det. Jag kan ju inte göra mig själv besviken och strunta i det. Strunta i det och göra någonting vettigare.
Typiskt att jag har planer idag, roliga planer tycker jag sen när jag vaknat till men nu är det morgon. Just nu uppskattas ingenting annat än sömn.