He's my mole

mole

Jag är nöjd! Jag har sovit bort precis hela dagen och missat en helt underbar solig höstdag men det känns liksom lugnt. Det var värt det och varken min hosta eller förkylning har blivit värre. Phew!
Jag och Emilie satsade på Piggelindrinkar och kass musik (sorry Emilie men jag får nog skicka en del till dig så man slipper förfesta till Nordman fler gånger) innan vi tog tåget till Lund för att joina korridorsfest. Där träffade jag hur många grymt trevliga människor som helst (vissa till och med pussades på handen och sa till er tjänst, oj oj) och insåg tyvärr att jag måste släppa taget om vissa jag tyckt mycket om.
Trots lyckad fest med mycket folk drog någonting mig till min favoritstad Helsingborg så efter lång telefonkö säger snubben i luren "du har tur tjejen, vi har en taxi ledig om två minuter". Efter snabba hej då satte jag och Emilie oss i en bil med en fyrtio minuter lång resa framför oss och då gäller det minsann att hålla partystämningen igång.
Jag var inte ett dugg orolig och vi kom fram ordentligt och i lagom tid och efter en och annan shot var vi redo att göra dansgolvet osäkert.
Det kändes härligt att säga nej, att dissa såna jag i vanliga fall aldrig skulle säga nej till, att lämna dansgolvet för någonting bättre. Det kändes mer rätt än jag trodde att det skulle göra och trots rädslan för att bli sån där som jag egentligen kräker på blir jag allt mer säker på att jag också har rätt att vara sån.
Mullvaden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback