Charlotte

På bara sekunder kan allt förändras. Det man förut trodde på visar sig inte vara sant och hela ens värld rasar samman. Allt man byggt upp, det som tagit sån tid försvinner på ett ögonblick.
Man håller gärna sig kvar, försöker hänga fast för att man tycker så mycket om, för att man älskar det man trodde fanns där, tryggheten, tilliten. Frågan är hur länge man orkar och hur mycket man ska stå ut med. Hur mycket man kan förlåta.

Jag var på galen påskmiddag hemma hos Adam och träffade alla för första gången. Han har en fantastisk mamma som välkomnade mig som om jag tillhörde familjen, han har en riktigt söt mormor som förhoppningsvis kommer visa mig babyfoton någon gång och i övrigt riktigt sköna släktingar.
Hans mormor frågade mig om jag kommer lämna Adam efter detta. Mina läppar sa "nej då, inte än!".. och jag tänkte "jag lämnar honom aldrig!"