Charlotte

Det här med relationer är inte min specialitet. Min specialitet är mer singellivet men nu måste jag helt plötsligt anpassa mig till någonting annat, det går sådär.
Speciellt när han absolut aldrig någonsin ringer när han sagt att han ska göra det. En och två gånger är det okej men efter nästan fyra månader, fyra månader med samtal som aldrig kommer börjar man undra om allt är som det ska. Är det helt enkelt så det motsatta könet fungerar? Saknar dem den där lilla mekanismen som berättar för dem att "ja just det, nu ska jag ju ringa henne för det lovade jag att göra!"?
Som tjej börjar jag dessutom tänka i dessa banorna:
Jag tänker på honom ständigt, när jag vaknar på morgonen, innan jag somnar på kvällen och hela tiden därimellan. Hade det varit jag som skulle ringa så hade jag kommit på det någon gång av de trehundratusenfemtionio gångerna jag tänker på honom under dagen. Så hans samtal som aldrig kommer bevisar väl då att han absolut inte har en tanke på mig? Inte ens en liten, eller?
Är det bara för att jag är brud som jag tänker på honom eller tänker han på mig också utan att komma på att han skulle ringa?
Anledningen till att jag klottrar ner detta är helt enkelt för att jag vill veta. Ni som haft förhållande länge, med många olika och vet hur det fungerar, är alla killar/män likadana? Eller har jag helt enkelt lyckats hitta världens bästa som bara är sämst i världen på att höra av sig?