Charlotte

Jag är familjens filosof. Har alltid varit, kommer alltid att vara. Ibland undrar dem nog vart jag kommer ifrån och hur jag kunde bli som jag blev, det undrar jag också..

Jag diggar min moster Annika. Hon skiner alltid upp som en sol när man träffar henne och har varken långt till skratt eller tårar. En fika med henne ger mig otroligt mycket. Jag kan sitta och lyssna på henne i timmar utan att tröttna och det känns som att jag tänker på samma saker som hon gör och ser på saker på samma sätt.
Hon är en av de få personer som jag ser mig själv i.
Det är inte så många som vet att jag älskar att sjunga och att min största önskan just nu är att lära mig spela gitarr. Anledningen till att inte så många vet är väl helt enkelt för att jag aldrig sjunger inför andra, nynnar knappt med till radion i bilen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer sjunga inför andra, på riktigt.. men en av mina hemliga drömmar är väl att göra det någon gång, någonstans.
Min moster sjunger och spelar gitarr, precis som jag skulle vilja. Det och av många andra anledningar gör att jag beundrar henne och ser den person jag är innerst inne i henne.

Jag hoppas innerligt att min kusin Isabelle står på sig och är den hon är trots att hon är på väg in i åldern då det är svårt. Att hon står på sig och vägrar bli som alla andra, vågar visa hur smart hon är och att hon aldrig någonsin får för sig att färga sitt blonda hår. Lyckas hon med det kommer jag beundra även henne.

En fika förgyller dagen och eftermiddagen består av min första gitarrlektion. Det tackar vi Johan för!

Jag har ett behov av att ständigt förändra mitt utseende. Eller ja, jag skulle i alla fall vilja. Jag har varken råd eller tillräckligt med motivation för att förändra mig.
Vissa dagar får jag för mig att jag vill färga mitt hår svart, andra dagar känner jag att jag vill bli blond igen.
Vissa dagar vill jag sätta i hårförlängningar igen, andra dagar vill jag klippa det kortare.
Allt efter humör, det handlar om att ens utseende förändrar hur man känner sig.

Skulle jag gå i stan i joggingbyxor med håret uppsatt i en knorr på huvudet skulle jag inte ens våga möta folks blickar.
Istället gör jag vid håret så gott som varje dag och tar på mig något som jag tycker är snyggt. Bara därför, bara för att det ökar mitt självförtroende.
Folk jag möter på stan ser inte min personlighet. Jag kan garantera att om jag fått lära känna varenda människa som ser mig ute en vanlig dag skulle inte en enda bry sig om i fall jag gick i joggingbyxor eller klänning.
Nu har man inte den chansen. Folk dömmer, jag dömmer.

Man är inte mer än människa. Jag dömmer efter skor. Jag har en hel historia att berätta om personen innan vi ens yttrat ett ord till varandra.
Det man däremot kan göra annorlunda är att ge alla en chans. Vi kan inte hjälpa att vi försöker läsa av, det är så ens hjärna fungerar.
Det viktiga är att vi inte håller fast vid bedömningen utan ger personen en chans oavsett skor eller frisyr.

Efter att ha bott i min brors lägenhet i två veckor nu har jag insett ett och annat. Det är definitivt skönt att kunna äta när och vad jag vill, att kunna ha folk som sover över utan att någon frågar varför, att kunna snacka högt i telefon mitt i natten utan att väcka någon och att kunna smyga ut utan att någon ringer polisen.
Det är skönt och det är väl såhär frihet känns.

Inatt ringde telefonen 00.43. Jag sov nog fortfarande men vaknade snabbt till när jag hörde ordet Statoil.
- "Sover du? Ska du med till Statoil?"
Jag svarade: "Är du dum i huvudet eller??? Lätt att jag ska!"
Det var Emma som ringde, vem annars kan tillbringa mer än en kvart inne på Statoil mitt i natten och ångra sig ungefär tjugo gånger om vad hon ska ha?! Helt otrolig.

Det är såna småsaker som gör livet värt att leva. Det behövs inte mycket mer än ett Snickers och en biltur i stan och massa skitsnack mitt i natten för att man ska känna sig sådär löjligt lycklig.

Det har inte bara varit positivt att bo här. Trots allt så är det inte så roligt att somna ensam när man vet att man även kommer vakna lika ensam. Det är inte kul att titta i kylen efter något gott när det är jag själv som handlat och jag har absolut ingen koll på när toalettpappret är slut förrän det faktiskt är alldeles slut.

Det bevisar ju ett och annat.. jag är långt ifrån vuxen!

Emilie ringer så gott som varje dag från Frankrike och berättar det senaste. Jag sitter med världens leende när hon berättar och låter sådär glad som jag vill att hon ska låta. Hon behöver det, få leva i drömmen hon drömt sig iväg till så länge. Även om jag hade velat kunna zappa hem henne lite då och då.

Matildas sms tyder på att hon lever i någon slags film med svävande på rosa moln med en kille man inte trodde fanns. Om det är någon som förtjänar att vara så där kär och galen så är det hon.

Det är ganska hårt att ha två av sina allra bästa vänner så långt ifrån. Speciellt när man vet att det lär förbli så alldeles för länge till.

När vänner får kärleksproblem ringer dem och ber om råd. Jag har aldrig förstått varför. Jag menar, titta på mig och mitt liv.
Ni kan fråga mig om vilka skor som gäller, det har jag koll på.
Ni kan fråga mig om när One Tree Hill går på tv, det har jag koll på.
Ni kan fråga mig om Kvantums öppettider, det har jag koll på.
Ni kan fråga mig om hur många grader det är ute och om ni borde ha mössa eller ej, det har jag koll på.

Men inte kärlek. Visst, jag ställer upp, jag ger råd som jag tror på och lever efter men räkna inte med någonting. Det har i alla fall jag slutat göra.

Jag är som fågeln på bilden. Den där som luktar sig i armhålan för att se efter om det är lukten som gör det. Lukten som gör att alla andra sitter med sin lilla fågel brevid.

Grejen är att jag faktiskt inte ens vet vad jag är ute efter, eller vem jag är ute efter. Eller om jag ens är ute efter någonting.

Det enda jag vet att är jag behövde trycka ut det senaste från hjärnan till en blogg som jag inte vet vilka som läser, om någon läser.. hoppas inte att fel läser?! Gaaaah.

Jag har hört att det är relativt vanligt att man blir deprimerad under denna tiden på året. Att man lätt går in i svackor där allt ser ganska mörkt ut.
Mitt liv ser väldigt ljust ut för tillfället. Livet ser alltid ljust ut om man fokuserar på rätt saker!

Det var lördag igår och jag har sällan känt mig så sliten. Inte ens när Rebecca ringde och frågade om jag ville med ut åkte partykläderna på. Istället tog jag mig en kvällsdusch och storgrät till Armageddon i min morgonrock. Det var fint, riktigt mysigt och så enkelt. Det behöver liksom inte vara mer än så.
Ensamhet behöver inte vara någonting negativt!

Man träffar någon som verkar bra och vettig. Man kan säga att han är trevlig, söt, rolig och charmig och smart. Man kan säga att han är en sån man borde satsa på. En av de snälla killarna.
Man blir polare med dem..

Sen kommer den man avskyr. Den som leker med en och är alldeles för ostabil och konstig och dum och korkad. Man kan säga att man aldrig ens borde titta åt hans håll två gånger. Det skulle inte bli bra.
Man blir helt löjligt förälskad i dem..

Skakningarna. Dessa skakningar som påminner om frossa i husvärmen. En frossa som man inte fryser av men tänderna hackar och man får tunghäfta. Man har ingenting intressant kvar att säga fast man vet att man borde säga någonting. Bara någonting. Det behöver inte vara något roligt, inte ens något intressant. Men öppna munnen och säg någonting bara.. Det blir en omöjlighet och det enda man tänker på är hur gärna man vill ha det man vet att man inte kan få.

När jag var liten blev jag "kär" i alla pojkar som pratade med mig och hatade alla som inte gjorde det. Tänk om det hade varit så enkelt nu. Han är schysst, han tar vi. Men ack nej..

Utan att nämna för mycket krävs det inte mycket mer än korv med bröd och en Pucko för att få till en trevlig kväll.
Vem behöver en cafe latte eller ett fik när man kan få riktigt käk och frisk luft?
Det gjorde liksom ingenting att fiket var stängt eller att vi höll på att blåsa bort under promenaden.
Det gjorde ingenting att mitt fixade hår blev totalförstört eller att örhängena blåste av.
Å ibland orkar man till och med lyssna på lumpen och fotbollssnack. Ibland är det till och med intressant. Det känns så när man till och med kommer på motfrågor i alla fall. Det är fint!

Sen är jag ju jag. Ni fick väl inte för er att det skulle bli ett inlägg på små rosa moln?
Så fort det går det minsta bra så tycker jag inte att jag förtjänar det. Jag backar inte några steg, jag backar minst tjugo steg. Antingen det eller så springer jag iväg.

Jag blir kvar, jag skrattar, frågar, pratar, ler. Inombords är det tomt. Tomhet är det enda jag känner till.
Folk har sagt att det helt enkelt beror på att jag inte träffat rätt.

Nej gott folk, det beror på en otrolig rädsla som gör att jag stänger av.

Skulle jag då släppa in någon. Vet ni vad som händer då? Jag blir kompisen Charlotte som tvingas spela coollugn och acceptera läget att jag är en ball polare.
Jag säger ju det. Kompis men inget flickvänsmaterial.
Man tackar, man tackar.

Vi fortsätter på kärlekstemat..

Så här är det.
Jag har haft grym otur i kärlek.
Jag menar sån otrolig otur så att jag nu börjar misstänka att jag sänder ut osynliga signaler till skumma killar.. eller helt enkelt att dem blir skumma av att träffa mig.
Jag tänker nämna några skumma situationer utan att nämna några namn. 
 
Där var en som efter att jag träffat honom på utestället två gånger påstod sig vara kär, ville resa utomlands och ville ordna både jobb och lägenhet åt mig. Vad hände med att ta det lugnt?
Där var en som kallade mina bröst Anders och Filip. Varför just killnamn?
Där var en som visade saker i webbcam som jag inte överhuvudtaget ville se.
Där var en luktade fruktansvärt illa.
Där var en som föll för min bästa polare istället.
Där var en som "inte var redo för förhållande" som helt plötsligt hade flickvän.

Och hey, denna är ny. Där var/är en som vill hålla låg profil för att båda två kan råka illa ut annars. Joo, det börjar ju bra.

Så säg mig nu, inte kan det väl vara fel på alla andra? Jag måste dra till mig dem knepigaste..

Jag lånade "Historien om Micke Dubois - På liv och död" idag. (Skriven av hans livskamrat Gitte Nilsson och Niklas Bodell)
Han var väl en av dem man aldrig skulle kunna tänka sig skulle kunna göra sig illa på det viset. Den där glada, utflippade, komiska människan som man kanske mest kände igen som Svullo från tv.

Vad visste vi?!
Vad visste vi om hans ständiga ångest som åt upp honom inombords?!
Ingenting..

Det är det som är så läskigt. Det syns knappt på utsidan och oftast pratar dem inte ens om hur dåligt dem mår. Det hålls hemligt, kanske i hopp om att det ska försvinna.. eller så är dem helt enkelt övertygade om att ingen bryr sig. Att ingen kan hjälpa.

*Varje år funderar cirka 140 000 på att avsluta sina liv genom självmord.
Den siffran är oerhört hög men steget att göra tanken till handling är stort.

Micke Dubois mådde dåligt länge och det var väl egentligen bara hans allra närmsta som visste någonting om det. Men hur hjälper man någon som planerat sedan länge hur livet ska ta slut? Micke hade haft snaran i förrådet hängandes länge och hans sambo visste om det, läkarna visste om det.. men ingenting kunde göras.

* Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldersgruppen 15-44. Ofta är skilsmässa eller seperation avgörnade för personens beslut.

Micke och Gitte separerade men det är inte säkert att det var det som tog knäcken på honom. Frågan är om det behövs någonting stort för att man ska kunna må psykiskt dåligt. Jag tror inte det. Jag ser ångest som en sjukdom och än så länge verkar den obotlig.

* Under de senaste tio åren tog i genomsnitt drygt 1500 svenskar sitt liv varje år. Det är en människa var sjätte timma.

Vad gör man om inga mediciner hjälper och inga läkare tycks kunna läka? Stannar upp för att lyssna, visa att man bryr sig, visa att man finns där och aldrig sluta hoppas på att man kan ta sig upp från botten oavsett hur illa det ser ut.

* Varje år dör över tre gånger så många i självmord som i trafiken.

Väldigt läsvärd och lättläst bok. C C C C C (fem C av fem möjliga)

Jag kände att min blogg behövde ett nytt utseende och eftersom kärlek är allt får det bli temat ett bra tag framöver.
Jag har spelat kylig länge med en blå blogg, jag har påstått att jag är lycklig singel och att jag gärna hånglar loss på krogen utan att bry mig om jag någonsin får se killen igen.
Det blir liksom enklast så när man är så fruktansvärt rädd för förhållande så att man inte ens vågar dejta samma person mer än två gånger.

Spelat kylig, det är just vad jag gjort och jag har spelat så himla bra så att jag trott på det själv. Förra året är det mest oseriösa och roligaste året jag haft i hela mitt liv. Det bestod av otroligt mycket festande för pengar jag jobbat ihop alldeles själv. Det är precis så det ska vara!

Jag är inte desperat, jag trånar inte efter förhållande och letar verkligen inte efter det men jag har kommit ur fasen där jag träffade någon som jag dansade (snarare hånglade) med hela natten lång och aldrig såg igen.
Jag ÄR lycklig singel med öppna armar för någonting annat, någonting nytt som jag aldrig vågat mig på förut.

Jag har dejtat en del på sistone men stackars killar alltså. Jag visar upp en fasad som är ball, härlig, rolig, enkel, soft, social men otroligt, otroligt kylig och totalt likgiltig.
Dem går in med förhoppningen att lära känna mig, att komma mig nära men jag vägrar. Jag bygger upp en mur starkare än Berlinmuren och lägger på fler och fler lager sten desto närmre man försöker komma.

Jag vet inte varför eller när det hände. När slutade jag tro att jag hade något att erbjuda? Jag kanske aldrig ens började tro det. Jag ser på alla andra och ser vad de har att erbjuda. Jag når inte upp till det där.
Alla andra spelar i en annan liga där jag inte platsar.

Jag brukar inte ställa upp på test och frågor egentligen men eftersom Jerk utmanat mig och eftersom det faktiskt är riktigt roliga fakta så ställer jag upp.
Läs om ni orkar och vill..

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm. (Jag är exakt 160!!)
[X] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[X] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[X] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[X] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[X] Jag har haft/har tandställning.
[ ] Jag har glasögon/linser.
[X] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[X] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[X] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[X] Jag har fräknar.

FAMILJ
[ ] Jag har svurit åt mina föräldrar. (Skulle aldrig hända)
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[X] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[X] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.

SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar
[ ] Jag jobbar.
[X] Jag har somnat i skolan/jobbet.
[X] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[ ] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[X] Jag börjar ännu gråta av Disneyfilmer.
[ ] Jag har kissat på mig av skratt.
[X] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[X] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[X] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan. (Oboy, myyysigt)
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[X] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonsiller har tagits bort.
[X] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[X] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[X] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[ ] Jag har varit i Asien.

ERFARENHETER
[ ] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[X] Jag har sett en fallande stjärna.
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[X] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[X] Jag har sparkat en kille mellan benen. (Rent självförsvar)
[X] Jag har varit i ett casino. (Jag är spelberoende)
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[ ] Jag har gått "skinny dipping".
[X] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[X] Jag har krockat i en bil.
[ ] Jag har skidat.
[X] Jag har medverkat i ett skådespel. (Gick teater som liten)
[X] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[X] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har sett norrskenet. (Det är min högsta önskan!!)
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[X] Jag har aprillat någon.
[X] Jag har åkt taxi.
[ ] Jag har ätit sushi. (Det står på min nyårslöfte-lista!)
[ ] Jag har åkt snowboard. (Jag vill!!)

FÖRHÅLLANDEN
[X] Jag är singel
[ ] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[ ] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[ ] Jag saknar någon just nu.
[ ] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skiljt mig.
[X] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[X] Jag har varit förtjust i en lärare.
[X] Jag har blivit kysst i regnet.
[X] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[X] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[ ] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[X] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smugit ut utan lov.
[ ] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[X] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[X] Jag har fuskat i ett spel.
[X] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[X] Jag har druckit alkohol.
[X] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[X] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[ ] Jag har vaknat gråtande.
[ ] Jag har somnat gråtande.

DÖDEN
[X] Jag är rädd för att dö.
[X] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDs.
[X] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[X] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[X] Jag äger något från Benetton.
[X] Jag äger något jag köpt på E-bay/Tradera
[X] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[X] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[ ] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[ ] Jag ser på nyheterna.
[X] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[X] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[X] Jag betalade för min rington.
[X] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[ ] Jag är bra på att baka.
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till jobbet.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[X] Jag är kär i kärleken.
[X] Jag skrattar åt mina egna skämt. (alltid..)
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[ ] Jag tror på spöken.
[X] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[X] Jag är väldigt kittlig.
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[X] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[X] Jag är bra på att minnas ansikten.
[X] Jag är bra på att minnas namn.
[X] Jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Ännu en lyckad helg att lägga i arkivet. Jag som skrev att det där med att festa två dagar i rad inte var någonting för mig, så fel jag hade. Det är SÅ min grej!
I alla fall när det blir så lyckat som denna gången. Har inga klagomål alls på varken fredagen eller lördagen.

På utestället på lördagarna har jag och Emma på sistone saknat människor som är där för att ha kul och inte för att stå och se heta ut. Denna lördagen hittade vi två supersköna killar som tålde att vi flippade och som var lika galna själv så det är ju inte mer än trevligt att man ska iväg och fika med en av dem nu i veckan.
Det är aldrig fel att skapa nya bekanta och det kan behövas nu under vinterhalvåret då allt annat är grått och trist.
Det var också riktigt skoj att Nicole hängde med. (Det är en tjej som jag jobbade med på caféet i somras.)

Jag njuter verkligen av att bo i brorsans lägenhet och jag har märkt att jag gärna håller i ordning och diskar direkt och bäddar sängen osv. Det är ju superbra egenskaper sen när det är dags att flytta hemifrån på riktigt.

Nu ska jag fortsätta njuta!

Det känns som att det inte riktigt är min grej att festa två dagar i rad. Som att det är självklart att efter fest så kommer en dag då man inte behöver göra någonting annat än käka pizza och göra slut på batterierna i tv-kontrollen.
Sådan lyx har man dock inte utan nu sitter jag här med vidbränd spenat (fråga mig inte hur det gick till) och ska strax in i duschen och göra mig i ordning inför förfesten.

Missuppfatta inte, jag klagar inte alls. Jag är ung och orkar helt klart två kvällar ute i svängen.
Man får alldeles för mycket tid att vila ut som äldre så jag förstår mig inte på "hemmakvällar" i denna åldern.

Jag är nog ganska extrem när det gäller det där. Får jag reda på att det är fest så infinner jag mig utan att blinka eftersom jag är livrädd för att missa en otroligt rolig natt med polarna.
Jag är där och jag förstår mig inte alls på dem som inte är det.

Det finns ingenting som heter "får nog ta det lugnt nu ett tag, har varit ute alldeles för mycket" och det finns ingenting som heter "jag har ingen lust".
Sånt trams drar man söndag,måndag,tisdag,onsdag och torsdag men på fredagen är det som bortblåst och partykläderna har i princip krupit ut ur garderoben på egen hand.

Så é det..

Jag älskar att skriva. Låta fingrarna trycka fram små ord som i mitt huvud är stora tankar.
Jag hade kunnat göra det dygnet runt och ibland vill jag skriva fast jag inte kommer på en enda vettig mening.

Jag antecknar hela tiden. I huvudet. När jag går på stan, när jag sitter i väntrummet hos tandläkaren eller när jag går runt i Ica-affären.
Antecknar hur söta de där äldre människorna är tillsammans och att jag också skulle vilja se sådär kär och lycklig ut vid 70års åldern.
Antecknar att det är typiskt svenskar att inte kunna säga ett artigt hej innan man slår sig ner i väntrummet och att folk tittar konstigt om jag råkar göra det.
Antecknar varför tjejer alltid tittar på varandra med skeptiska blickar och ser varandra som konkurrenter.

När jag kommer hem knappar jag in allt i ett dokument som finns sparat. Ett projekt som kanske inte leder någonstans men som jag redan är stolt över.

Folk frågar mig ibland vad jag brinner för. Vad jag vill med mitt liv och jag svarar alltid att jag inte har en aning.
Sanningen är att jag brinner för skrivandet men just nu vet jag bara inte vad jag ska göra med det och om jag vill chansa. Jag vet inte om jag duger och jag hade kanske inte klarat av att få reda på att jag inte gör det?!


"When I'm dead, this will be a famous book!"

Jag vet att tjejer kan vara jobbiga så fort intresse väcks för någon trevlig. Vill messa hela tiden och analyserar stup i kvarten om varför han inte hört av sig på si och så länge.

Jag har kommit på (det kanske jag gjort förut men ändå..) att killar blir steget värre. De går in som en bad boy som inte bryr sig och som är totalt känslokall och det faller tjejer för.
Jag vet inte varför vi faller. Kanske har vi den där drömmen om att kunna omvända någon i vårt undermedvetna. Kanske har alla filmer där den tuffa killen faller för den snälla och oskyldiga tjejen påverkat oss, på riktigt.
De snälla killarna får inte mer än nya tjejkompisar. (Det finns såklart undantag men dem kan jag berätta om en annan gång..)

Å så får man sin bad boy, han skickar mess när han pallar och ringer när hans andra planer gått i kras och man är där direkt, tacksam över att det är just mig han ringer.

Sen händer någonting. Han börjar ringa allt oftare och börjar bli sådär äckligt söt i sina sms. Han tar avstånd från alla sina kompisar för att vara med en och döper till och med sig till töntiga namn på msn. "Jag älskar min Gabriella", "Lämna mig aldrig..".
Plötsligt är han ingen bad boy längre. Man har lyckats omvända honom och det är inte skoj. Det är inte skoj att veta exakt vart man har honom hela tiden.

Plötsligt är han som alla andra snälla killar, en sån där killkompis. Kanske är det de snälla killarna man ska satsa på från början trots allt?!

Vaknade med ett leende på läpparna vid tiotiden till en hunds ylande några lägenheter under. Tur att man är djurvän. 
Om det nu faktiskt finns någonting som heter "vaknade med ett leende". Jag tror snarare att man bara vaknar och efter att man snabbt orienterat sig så kommer leendet.
Leendet försvann i alla fall snabbt när jag tittade ut genom fönstret och såg snön trilla ner. Snö! Nu! Jag trodde nästan att vi skulle få slippa skiten.
Visst, det är fint och la la la men det ställer mest till problem. Trafiken blir kaos och det blir kallt och halt och jävligt.
I Alperna och på såna ställen är det ju helt underbart men hur skulle det sett ut om jag drog fram skidor och åkte iväg? Det funkar liksom inte. Skor är inte gjorda för snö men skidor och pjäxor är!
Jag kan väl ändå medge att det är lite bättre än regn och storm och jag behöver dessutom inte gå utanför dörren idag om jag inte vill så här och nu slutar jag klaga.

Det är farligt att pizzerian ligger så hemskt nära. Jag är redan sugen men havregrynsgröten väntar på mig ute i köket. Havregrynsgröt och knäckebröd eller en smarrig kebabpizza till frukost?
Tyvärr måste det bli det nyttiga valet.

En man kom igår kväll och frågade om han fick komma in en stund och besiktiga lägenheten. Jag tyckte att det lät lite konstigt att man gör sånt på söndagar så jag bad honom återkomma idag. Vi får väl se om han dyker upp..

Nu är jag på plats. Brorsans lägenhet är min och bara min i två veckor.

Jag ska:

- Dricka direkt ur juicepaketet. Inte för att jag gillar det, men bara för att jag kan.
- Låta dörren stå öppen när jag är på toaletten.
- Sjunga högt i duschen. Det kan jag i och för sig göra hemma också men här är det ingen som hör.
- Vara uppe onödigt länge. Kan till och med tänka mig att slumra till lite på soffan för att sen vakna till och kolla på tv en stund igen inatt.
- Äta glass direkt ur paketen.
- Njuta av att mitt eget kesopaket är slätt utan gropar och smulor.

.. och mycket mer.

Ikväll är det tv och film och massa gott som gäller.

Det skulle inte förvåna mig om jag vaknar i natt med hemlängtan.

När jag nu läst Jenna Jamesons bok inser jag att jag aldrig kommer skriva en självbiografi. Mitt liv har inte varit intressant nog.
Jag inser dessutom att jag aldrig kommer bli porrstjärna vilket nog är bra. Det känns som att man måste haft en liknande uppväxt för att hamna där och jag såg inte min bästa vän dö när jag var sexton, började inte strippa och ta droger när jag var sjutton och har aldrig varit i så stort behov av bekräftelse från män som hon.

Jag rekommenderar boken starkt och jag citerar från Veckorevyn (mest för att jag inte kunde sagt det bättre själv):

Porrstjärnan Jenna Jamesons biografi är brutalt ärlig, fascinerande, skandalös och -sjukt nog- väldigt underhållande. Det är en bok som man lätt sträcker sig igenom trots att den är ganska tjock, cirka 600 sidor.
Historien om Jennas väg från otrygg och trasig flicka till världens största kvinnliga porrstjärna är både tragisk och triumferande. Hon varken försvarar eller förkastar porrindustrin. Istället visar hon hur det kan vara om man har tur och hur det kan vara när man har otur. Hon berättar om sina värsta upplevelser i branschen och om sina största stunder. Det är väldigt mycket sex och en hel del barnförbjudna bilder samtidigt som det är ovanligt nyanserat.
Historien är skickligt berättad och lyckas hela tiden hålla intresset levande.

Betyg: C C C C C (fem C av fem möjliga)

På måndag åker min brorsa till Thailand och det innebär två saker.
Ett - Han kommer ha det helt underbar vilket han är värd eftersom ingen är så trött på jobb och trist väder som han.
Två - Jag kommer bo i hans lägenhet under två veckor. Woohooo!

Jag satsar ordentligt. Storhandlar med mamma och tvättar alla mina kläder så att jag faktiskt inte behöver ta mig hem hit under första veckan. Ska man bo ensam kan man lika bra satsa på att känna "jag-har-flyttat-hemifrån"-känslan på riktigt.

Jag skulle vilja: (under de veckor jag bor ensam)

* Bjuda några tjejer på mat som jag tillagat helt på egen hand.
* Ligga i soffan och njuta och lyssna på hög musik på samma gång som tv.n är igång och läsa någon av de lånade böckerna
* Ställa till med en lyckad förfest som följs av en lyckad utgång.
* Laga mat till mig och bara mig och sitta alldeles ensam och äta.
* Beställa pizza som jag äter i sängen.

Vi får se hur det blir. Jag har kanske hemlängtan efter två dagar då jag insett på riktigt att jag är värdelös i köket.

Nu följer en lugn helg, ni läste rätt, en lugn helg och jag är inte ens bitter.