Charlotte

Jag har ett behov av att ständigt förändra mitt utseende. Eller ja, jag skulle i alla fall vilja. Jag har varken råd eller tillräckligt med motivation för att förändra mig.
Vissa dagar får jag för mig att jag vill färga mitt hår svart, andra dagar känner jag att jag vill bli blond igen.
Vissa dagar vill jag sätta i hårförlängningar igen, andra dagar vill jag klippa det kortare.
Allt efter humör, det handlar om att ens utseende förändrar hur man känner sig.

Skulle jag gå i stan i joggingbyxor med håret uppsatt i en knorr på huvudet skulle jag inte ens våga möta folks blickar.
Istället gör jag vid håret så gott som varje dag och tar på mig något som jag tycker är snyggt. Bara därför, bara för att det ökar mitt självförtroende.
Folk jag möter på stan ser inte min personlighet. Jag kan garantera att om jag fått lära känna varenda människa som ser mig ute en vanlig dag skulle inte en enda bry sig om i fall jag gick i joggingbyxor eller klänning.
Nu har man inte den chansen. Folk dömmer, jag dömmer.

Man är inte mer än människa. Jag dömmer efter skor. Jag har en hel historia att berätta om personen innan vi ens yttrat ett ord till varandra.
Det man däremot kan göra annorlunda är att ge alla en chans. Vi kan inte hjälpa att vi försöker läsa av, det är så ens hjärna fungerar.
Det viktiga är att vi inte håller fast vid bedömningen utan ger personen en chans oavsett skor eller frisyr.