Charlotte

Jag är familjens filosof. Har alltid varit, kommer alltid att vara. Ibland undrar dem nog vart jag kommer ifrån och hur jag kunde bli som jag blev, det undrar jag också..

Jag diggar min moster Annika. Hon skiner alltid upp som en sol när man träffar henne och har varken långt till skratt eller tårar. En fika med henne ger mig otroligt mycket. Jag kan sitta och lyssna på henne i timmar utan att tröttna och det känns som att jag tänker på samma saker som hon gör och ser på saker på samma sätt.
Hon är en av de få personer som jag ser mig själv i.
Det är inte så många som vet att jag älskar att sjunga och att min största önskan just nu är att lära mig spela gitarr. Anledningen till att inte så många vet är väl helt enkelt för att jag aldrig sjunger inför andra, nynnar knappt med till radion i bilen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer sjunga inför andra, på riktigt.. men en av mina hemliga drömmar är väl att göra det någon gång, någonstans.
Min moster sjunger och spelar gitarr, precis som jag skulle vilja. Det och av många andra anledningar gör att jag beundrar henne och ser den person jag är innerst inne i henne.

Jag hoppas innerligt att min kusin Isabelle står på sig och är den hon är trots att hon är på väg in i åldern då det är svårt. Att hon står på sig och vägrar bli som alla andra, vågar visa hur smart hon är och att hon aldrig någonsin får för sig att färga sitt blonda hår. Lyckas hon med det kommer jag beundra även henne.

En fika förgyller dagen och eftermiddagen består av min första gitarrlektion. Det tackar vi Johan för!