Charlotte

Jag kände att min blogg behövde ett nytt utseende och eftersom kärlek är allt får det bli temat ett bra tag framöver.
Jag har spelat kylig länge med en blå blogg, jag har påstått att jag är lycklig singel och att jag gärna hånglar loss på krogen utan att bry mig om jag någonsin får se killen igen.
Det blir liksom enklast så när man är så fruktansvärt rädd för förhållande så att man inte ens vågar dejta samma person mer än två gånger.

Spelat kylig, det är just vad jag gjort och jag har spelat så himla bra så att jag trott på det själv. Förra året är det mest oseriösa och roligaste året jag haft i hela mitt liv. Det bestod av otroligt mycket festande för pengar jag jobbat ihop alldeles själv. Det är precis så det ska vara!

Jag är inte desperat, jag trånar inte efter förhållande och letar verkligen inte efter det men jag har kommit ur fasen där jag träffade någon som jag dansade (snarare hånglade) med hela natten lång och aldrig såg igen.
Jag ÄR lycklig singel med öppna armar för någonting annat, någonting nytt som jag aldrig vågat mig på förut.

Jag har dejtat en del på sistone men stackars killar alltså. Jag visar upp en fasad som är ball, härlig, rolig, enkel, soft, social men otroligt, otroligt kylig och totalt likgiltig.
Dem går in med förhoppningen att lära känna mig, att komma mig nära men jag vägrar. Jag bygger upp en mur starkare än Berlinmuren och lägger på fler och fler lager sten desto närmre man försöker komma.

Jag vet inte varför eller när det hände. När slutade jag tro att jag hade något att erbjuda? Jag kanske aldrig ens började tro det. Jag ser på alla andra och ser vad de har att erbjuda. Jag når inte upp till det där.
Alla andra spelar i en annan liga där jag inte platsar.