Charlotte

Efter att ha bott i min brors lägenhet i två veckor nu har jag insett ett och annat. Det är definitivt skönt att kunna äta när och vad jag vill, att kunna ha folk som sover över utan att någon frågar varför, att kunna snacka högt i telefon mitt i natten utan att väcka någon och att kunna smyga ut utan att någon ringer polisen.
Det är skönt och det är väl såhär frihet känns.

Inatt ringde telefonen 00.43. Jag sov nog fortfarande men vaknade snabbt till när jag hörde ordet Statoil.
- "Sover du? Ska du med till Statoil?"
Jag svarade: "Är du dum i huvudet eller??? Lätt att jag ska!"
Det var Emma som ringde, vem annars kan tillbringa mer än en kvart inne på Statoil mitt i natten och ångra sig ungefär tjugo gånger om vad hon ska ha?! Helt otrolig.

Det är såna småsaker som gör livet värt att leva. Det behövs inte mycket mer än ett Snickers och en biltur i stan och massa skitsnack mitt i natten för att man ska känna sig sådär löjligt lycklig.

Det har inte bara varit positivt att bo här. Trots allt så är det inte så roligt att somna ensam när man vet att man även kommer vakna lika ensam. Det är inte kul att titta i kylen efter något gott när det är jag själv som handlat och jag har absolut ingen koll på när toalettpappret är slut förrän det faktiskt är alldeles slut.

Det bevisar ju ett och annat.. jag är långt ifrån vuxen!