Charlotte

Jag uppskattar de som hört av sig både här och per telefon. Jag uppskattar det till tusen. Tack! Jag är ovanligt blödig och fick näst intill tårar i ögonen när jag fick mms från Mirella på Eniro där hon tänt ljus och tryckt ut bild på mig. Det känns betryggande att veta att man har folk runt omkring sig som bryr sig. Med det klarar man sig långt.
Trots väder och vind (idag storm så man typ tar tre steg framåt och två bakåt och är halvt beredd på att få takpanna i huvudet) är det skönt att ta sig en promenad och prata tills stämbanden börjar värka med någon man känt sedan början på början.
Om jag redan nu ska försöka fokusera på det positiva med arbetslösheten är en stor grej faktiskt att man har all tid i världen att träffa dem som betyder mest. Jag har all tid i världen att ha städade rum, hjälpa till mer än någonsin här hemma och ta sig de där morgonpromenaderna som man behöver.
Jag ska försöka fokusera på det, ingen blir väl hjälpt av att jag gråter mig till sömns och jag kan inte förlora hoppet nu. Jag kan inte beklaga mig efter en dag som arbetslös. En enda dag och jag klättrar redan på väggarna. Jag är inte gjord för detta, jag är inte gjord för att behöva lägga upp ekonomin så att pengarna räcker så länge som möjligt. Jag är inte gjord för att inte se något slut på livet som samhällets bottenskrap.
Jag är gjord för någonting bättre..
Därför fokuserar vi på det där som är bättre. Det där som är bättre är att jag redan i morgon ska skicka ut cv.n och kontakta ställen jag kan tänka mig att jobba på. Det är vad vi fokuserar oss på just nu.