Jag är på gång
Det har blivit tråkigt att vakna ensam på morgnarna. Jag har sovit ensam i tjugo år men efter bara tre månader tillsammans med honom har jag vant mig vid att ha någon brevid. Katastrof!
Trots att han snor täcket, pratar i sömnen och snarkar som tre skogsmaskiner är det något speciellt med att ha någon annan sovandes tätt intill.
Det där med att ligga med armarna runt varandra håller bara på film, det är inte alls lika mysigt som det ser ut. Jag vill ha rymd när jag sover och som tur är verkar han känna samma sak.
Jag har fått tillbaka gnistan på jobbet, tänk så lätt allting blir med rätt inställning. Efter att ha fått 100% rätt på Yrkestestet (yeah!) känner jag mig inte längre som världens sämsta telefonist. Att solen skiner bidrar till mitt superpigga humör och hey, det är ju faktiskt fredag.