Låt mig bli vuxen
När jag sitter i väntrummet på ungdomsmottagningen känner jag mig alltid så gammal. Sidan om mig sitter tjejer på sexton år och fnissar och viskar om vad dem gör där, att dem kanske borde hiv-testa sig och att dem aldrig hade kunnat göra abort för att det är mord.
Jag tuggar inte på mitt tuggummi sådär högt och jag slänger inte upp fötterna i soffan, inte i ett väntrum. Jag sitter ordentligt och väntar på min tur och bläddrar i en tidning så tyst jag bara kan.
Jag är.. pryd.
Eftersom jag var alldeles för nära depression av mina förra p-piller fick jag nu ett nytt recept och självklart det dyraste, det är ju så himla passande nu, arbetslös och allt.
Jag blir lika less varje gång eftersom jag tycker att det borde vara helt kostnadsfritt eller i alla fall väldigt mycket billigare.
Det som kanske är ännu värre är att vi tjejer tvingas gå igenom mens varenda månad typ halva livet och skiten som krävs för att inte gå runt med stora röda fläckar i grenen på byxorna kostar massvis med pengar. Vi bad väl absolut inte om att få dras med sånt? Vi kan väl inte hjälpa att våra kroppar gör sig redo för att bli gravida varje månad?
Trots detta kostar tamponger pengar, trots att det bara är någonting så naturligt och ofrivilligt som mens. Det är ju helt skruvat!