Typiskt mig
Jag längtar mig framåt i tiden alltid. Är aldrig nöjd med nuet utan måste ständigt ha någonting att se fram emot, någonting att kliva upp på morgonen för.
Jag undrar om jag någonsin kommer vara nöjd eller om jag alltid kommer fungera såhär. Det är kanske någonting att jobba på..
Jag hade inte bangat att skruva fram klockan två veckor, då man fått lön och sitter hos frisören och vet att man snart ska tatuera sig och ut och festa en massa. Ångesten smyger sig på när jag tänker på allt jag missat genom att vara hemma alldeles för många helger.
Allt det ska tas igen i höst så när Emilie kommer hem blir det farligt för alla. Skorna är putsade och klara och jag kommer nog aldrig bli så här taggad någonsin igen. Det blir galet!
Det är det enda som rör sig i mitt huvud just nu. Det som ska hända.. sen. Det som händer just nu finns inte. Jag kliver bara upp som i trans på morgonen och räknar dagarna. Försöker göra någonting vettigt som alltid slutar med att jag lägger mig på sängen och drömmer mig iväg.
Så dagens vardagslyx blir att lägga mig på sängen med den bästa låten just nu och drömma mig iväg till dansgolv och glödande boots.