Positivt tänkande
Jag välkomnar lätt Björn Gustafsson till Parlamentet. Så ung, så gullig och så grymt rolig.
Det passar mig alldeles utmärkt att krypa upp i soffan efter en lång arbetsdag en söndag som denna med lite tv innan sängen kallar.
Äntligen börjar det hända grejer, jag har en lyckad helg bakom mig och en vecka som jag verkligen ser fram emot framför mig.
Jag hade velat ha mer förståelse för att alla människor är olika. Jag förstår mig inte på människor överhuvudtaget.
Bara en så simpel grej som att ha fötterna i sätet framför sig med skor på fötterna på tåget. Hur tänker man då? Man tänker i alla fall inte på att nästa person som sätter sig på det sätet blir smutsig. Hur kan man låta bli att tänka så?
Eller hur man tänker när man ringer till Eniro118118 och säger åt en att skynda sig för att det är dyrt. Skulle jag skynda mig i 400 samtal varje dag skulle hälften få rätt nummer och jag skulle dö i förtid. Ingenting blir bättre av stress. Synd inte stockholmarna däruppe kan förstå att det enda som kommer snabbare med stress är döden.
Sen det där med att ge hemlösa pengar. Folk tar upp sina plånböcker och känner sig megastolta när dem säger högt och tydligt "ja men visst, jag ska se om jag har några mynt över". Hur förnedrande är inte det? Att skramla ihop sina femtioöringar till någon och tro att man gjort dagens goda gärning. Suck!
Det är bara så himla tråkigt att leva i ett samhälle som verkar så oerhört ego. Att man kommer längst om man armbågar sig fram utan att ta hänsyn till någon annan.
Om man behandlar alla andra som skit och sig själv som någon himla kunglighet så blir man något.
Aldrig i livet. Jag är bäst i hela världen samtidigt som jag inte är ett dugg bättre än någon annan.