Charlotte

Jag kan räkna människorna jag träffade på väg till stationen i morse på en hand. Morgondimman låg kvar och det var svalt och skönt och lugnt. Jag gick med halvöppna ögon hela vägen, satte mig och blundade på tåget i en folktom vagn.
Folk ropar glatt god morgon på jobbet och jag grymtar någonting till svar. Den enda jag glatt hade välkomnat just nu är kudden i min alldeles för sköna säng.
Det är kö, jag ska börja jobba nu och det är kö.. helt jävla otroligt..