Charlotte

På tåget har jag 17 minuter på mig att sysselsätta mig med någonting. Jag är inte den som kan sitta och kolla ut genom fönstret utan att tänka på någonting. Därför betraktar jag ofta människor och inte bara vad de bär för kläder och hur dem sminkar sig, jag tänker längre än så.

*Som tjejen med blonderat hår, jag tänkte på varför hon solat hela vintern och varför hon klätt sig i partykläderna en måndag. Funderade på vad det kan bero på, varför hon vill se ut precis som alla andra blonderade brudar och kom fram till att det antingen har med ren osäkerhet att göra eller helt enkelt att hon gillar det. Jag bryr mig inte om vilket men det är kul att spekulera.

*Eller mannen som kom ombord med cykel och var så fruktansvärt snuvig. Jag höll mig undan (vill ju inte bli smittad) men insåg att bacillerna spred sig ganska kraftigt när han nös rakt ut i vagnen. Tackaar. Mitt intryck var inte bra då konduktören klev in och mannen säger "å han där som sitter i mitten utan att säga någonting, jag har hans biljett här också". Han pratade om sin cykel och helt plötsligt, på ungefär sju sekunder hade han gått från den snuviga mannen till den roliga snubben.

*Slutligen, tjejen som kom in tillsammans med sin kompis. Jättesöt tjej, en sån där som bara kan slänga upp håret i en knut och dra på sig mjukisbyxor och ändå se bra ut. Jag hade ingenting emot henne, jag kan till och med unna henne att hon föddes naturligt söt men mitt intryck av henne försämrades kraftigt då hon började snacka som Victoria Silvstedt. Jag menar:
"Oh my God L, let's sit dooown, jag pallar inte stå, you know I've been standin' up hela daaan. Shiiit is that snoow? Hahaha, ingen hörde mig, vadå snö liksom?! But you know, we've got matteläxa, God låt mig slippa skolan" osv, osv.

Jag undrar om folk gör samma som jag, funderar över varför jag sitter som jag gör, vad jag har för musik i öronen eller varför jag sitter och tittar så konstigt på alla andra.