Charlotte

Det är inte alltid lätt att inte ha samma drömmar som alla andra. Att helt enkelt acceptera att jag inte vill ut och resa och backpacka och jobba och se världen. Eller, det är nog svårare för alla andra att förstå att jag vill göra massa annat. Skaffa mig ett stabilt liv som andra tycker låter tråkigt.
Jag ser det som min absoluta största dröm just nu att skaffa jobb, lägenhet och en liten mops. Det är min dröm och den är precis lika stor och underbar som alla andras drömmar.. bara inte likadan.

Emilie förverkligar sin dröm imorgon genom att lämna Sverige för att under (om allt går bra) nio månader jobba som au-pair. Hon har velat härifrån länge och jag tycker att hon gör helt rätt i att lämna Landskrona ett tag. Detta stället finns alltid kvar att komma tillbaka till.

Det känns ändå lite surt att stå kvar här och veta att jag och hon inte kommer äga dansgolvet på otroligt lång tid. Vi som ägde till "I've had the time of my life" i lördags. Man hade ju kunnat tro att det var vi som medverkade i filmen.
Det finns nog dessutom inte någon annan som jag kan fula mig så mycket med. Jag kommer sakna asgarvet vi alltid kör vart vi än är, hur folk än reagerar.
Jag avgudar Vänskapsängeln jag fick av henne och den står här brevid från och med nu och framåt.

Vår vänskap har hållit i över 18 år. Den kommer hålla livet ut. I med och motgång. Det är bara så det är!