I guess I..

redonblack

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur min mage vänds ut och in och upp och ner bara han nuddar vid min hand eller hur min mur sakta men säkert faller och jag mjuknar mer och mer men det tänker jag inte göra. Dels för att jag knappt kan sätta ord på vad som händer med mig just nu och dels för att han är en trogen läsare..
När man får mig att gå hand i hand genom hela stan eller får mig att gå med på att kyssas på perrongen, då är man speciell. Då har man hållit ut länge. Då är man värd en chans..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback