Charlotte

De flesta dagar om året undrar jag vart alla underbara människor tagit vägen.
Varför folk verkar så egoistiska och hellre stirrar ner i marken än möter blicken från en hemlös.
Eller som tränger sig på tåget före alla andra för att få sittplats.
Eller folk som kan säga att dem inte har några kronor över till killarna som fattas 7 kronor till en tågbiljett.
Eller tanten i kön på apoteket som börjar klaga över att hon faktiskt var först i kön.
Eller kunden som ringer till eniro 118 118 och säger att det ska gå snabbt som fan för att det kostar pengar.

Hade folk bara ändrat sin synpunkt och sina handlingar vid sådana små problem, vid sådana situationer så hade hela världen plötsligt blivit ett roligare ställe att leva på.
Man kan ju börja med det lilla. Till exempel att alltid vara trevlig och lugn mot alla. Vad har man att förlora på det?

En pojke satt i vagn på tåget idag och tittade sig omkring. Både mamman och pojken gäspade trött efter vad som såg ut att ha varit en lång dag.
Plötsligt går en man fram till den lilla pojken, öppnar sin väska och ger pojken ett marabouchoklad. En så liten handling som fick den lilla pojken att skina upp som solen och som fick mig att bli rörd till tårar. Det var fint gjort, det var så enkelt men det händer ändå så oerhört sällan.

Det lilla blir stort.