Charlotte

Det tar ändå några veckors tid innan man vänjer sig vid arbetslivet. Vid att gå upp tidigt och allt det där.
Det tar däremot bara några dagar att vänja sig vid arbetslösheten (arbetssökandet!!). Vid att vakna när man vill, somna igen om jag skulle vilja, äta när jag vill, göra vad jag vill precis hela tiden.
Det slutar vara skönt också. Jag säger inte att det har slutat vara skönt redan men jag känner rastlösheten krypa sig på mig.
När folk frågar vad som händer i veckan och jag inte kan säga en enda vettig grej som jag ska göra. Herrejisses, jag vet inte ens vad jag ska göra här och nu, morgondagen vet jag ännu mindre om.
Man börjar ruta in sina dagar, göra små scheman i huvudet. Där och då äter jag, den tiden går jag en promenad, lite senare har jag tid över att gå på toaletten innan jag tittar på tv under en viss tid. Helt plötsligt känns det som att man har fullt upp. Hur ska jag kunna klämma in ett jobb i det här?

Idag vaknade jag klockan tio och tyckte att det var alldeles för tidigt. Somnade om till elva vilket helt plötsligt blev alldeles för sent.

Men som sagt, jag har inte sagt att jag tröttnat redan. Det är otroligt skönt att bara vara och göra vad jag känner för. I alla fall i någon vecka till..