I can't live

hear me

Jag städar! Det är nog det mest otacksamma jobbet som finns och nu när man gjort det ett tag kommer man uppskatta det alltmer själv i framtiden. Typ tacka den som städar trappen och aldrig sno hissen.
Jag träffade två otacksamma ungar häromveckan. Två blonda småtjejer som såg så otroligt ofarliga ut så jag blev totalt chockad när dem öppnade munnen.
"Du har grejer i hissen!" (säger bruden på 10 år)
"Ja, det har jag du.."
"Säg till att få ut dem därifrån!" (säger hon och ger mig en blick som jag bara trodde fjortisbrudar kunde ge)
"Nä du, dem får stå där!"
"Det får dem inte alls!"
"Bestämmer du det?"
"Ja!!"
"Sorry, men nej.. jag bestämmer det!"
Tjejen som går och kränger chips direkt ur fetaste påsen frågar om jag städat färdigt entrén och när jag svarar ja tar hon en näve chips som hon slänger rakt framför mina fötter och säger därefter åt mig att städa upp.

Jag är absolut inte för att slå barn.. men knytnäven knöts automatiskt och någonstans i mitt huvud hörde jag "Slå henne, slå henne, slå henne så lär hon sig, hon lär sig om du slår."

Jag slog inte. Jag trampade sönder chipsen och gick därifrån. Det är ju trots allt inte jag som tvingas leva i skiten.

När blev barn så???? Jag förstår inte vad som gick snett och när det hände..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback