Charlotte

Min lilla mise som var smal och sjuk när jag tog hand om honom har nu blivit en stor, fin, underbar, frisk panter. He's gorgeous!
Min egen häxkatt!
Kommer passa alldeles utmärkt i inredningen i min framtida lägenhet (muahaha)

Har fortfarande inte riktigt fattat att jag märkt mig för livet nu. Jag gjorde aldrig det till någon stor grej men det är ju en ganska stor grej med tanke på hur länge den faktiskt kommer sitta där.
Jag är verkligen meganöjd och det känns skönt att jag inte är den mesiga Charlotte som jag var förr i tiden. Jag gillade inte henne alls och det tror jag inte att någon gjorde egentligen.
Nu visade jag att den Charlotte är glömd och borta, för alltid!

Det löjligaste jag kan se är såna som tatuerar in sin "älskades" namn och liknande. Det enda som med all säkerhet kommer stanna kvar efter en sån grej är den inbrända kladden och definitivt inte kärleken. Jag hade blivit asrädd om min pojkvän gjort något sånt. Han får gärna köra med "henna"tatuering för några månader kanske förhållandet kommer att hålla, men mer än så ska han dock inte förvänta sig.
Nej, jag körde på ett C för att hylla mig själv.
Jag och min tatuering, tills döden skiljer oss åt.

Kom ut på värsta äventyret i all snön idag också trots att jag valt att bojkotta den totalt. Försökte ignorera den men det var inte så himla lätt alltså. Det piskade i ansiktet och var så himla ljust så jag hade behövt solbrillor.

Hallå, imorron är det fredag!