Charlotte

Jag förstår mig inte på människor! Alltså, inte alls!
Jag förstår inte varför folk ska titta på samma sak som jag i affärer. Jag går fram till en folktom ställning med solglasögon men efter 5-10 sekunder står fem andra personer där och ska vända och vrida och prova och titta på precis samma glasögon som jag.
Jag förstår inte hur man kan messa, ringa, snacka som att man vill allt för att inte visa någonting, för att gå tillbaka till samma gamla människa som vanligt och helt plötsligt totaldissa den som fanns där, den som var så himla trevlig och underbar.
Jag förstår inte varför man lägger ner mynt och sedlar och plånbok i väskan och ordnar och donar vid kassan trots köbildningen bakom. Varför inte ta sin påse och ordna en bit bort?!
Jag förstår inte varför folk kämpar för att vara så himla coola och balla och normala. När blev det fel att bara vara sig själv?!
Jag förstår inte varför folk snackar så himla mycket för att sedan fega ur när det närmar sig.

Det är möjligt att det är jag som är dum men är inte livet för kort för att försöka vara något man inte är, vara med någon man inte vill vara med, endast drömma om den man vill vara med eller att aldrig göra det man alltid ville göra?!