Jag lät honom sova i stället
Tog mig ett bad häromdagen med tända ljus runt omkring. Låg där i halvmörkret och filosoferade om ditten och datten, bland annat att jag måste uppskatta min fritid nu när jag börjar jobba. Jag måste belöna mig själv med småsaker varje dag så att jag har någonting att se fram emot hela tiden.
De flesta jobbar för att tjäna pengar, för att klara sig överhuvudtaget och jag är en i mängden. Visst finns det mer eller mindre roliga jobb att gå till men anledningen till varför vi går dit är densamma i grund och botten.
Jag vill inte leva för mitt arbete, jag vill inte ha bara det att se fram emot och mötas av soffan när jag kommer hem, jag vill inte vänta in varenda dag i hopp om att det blir fredag så snart som möjligt.
Jag säger alltid att det är småsakerna som gör det, att det lilla blir stort och det är så mycket lättare när vi nu går mot ljusare tider.
Att efter jobb se fram emot en uteservering med någon trevlig, en picknick med någon mysig eller en promenad med någon skojig, det är sånt som gör det värt att ta sig upp ur sängen på morgonen.
Jag vill förbli en livsnjutare, även då jag har ett arbete att sköta varje dag, vecka in och vecka ut.
Jag är en jävel på kärlek
Man blir på helt annat humör då solen strålar på en som den gör idag. Solbrillorna kommer till användning och uteserveringarna är fulla av andra solsugna medmänniskor.
När våren känns på riktigt mår jag som bäst. När våren blir så bra som denna mår jag ännu bättre. Jag har det just nu bättre än jag någonsin haft det förut på alla sätt och vis och jag kan tycka att det är på tiden, att det är dags för mig att må bra nu, fullt ut.
Ikväll blir det teater med Emilie sen tåget till Adam. Imorgon blir det fika med Nicole och möjligtvis kubb på kvällen?! Det är så jag vill leva.
Sen hade jag gärna sluppit alla brudar i min egen ålder som går runt med sina barnvagnar i mjukisbyxor och uppsatt hår som inte blivit tvättat på veckor. Brudar i min ålder som hade sett så mycket bättre och lyckligare ut utan barnvagn med skrikig unge och grå byxor i storlek xxl. Kan dem vara lyckliga med det?
Kan dem verkligen känna sig nöjda med socialbidrag och tycka att kärlek räcker för att uppfostra ett barn? Kärlek räcker visserligen långt men du kan knappast flörta dig till ett paket blöjor på Ica.
Visst kan man känna sig mogen för ett barn i ung ålder men varför inte vänta och se? Varför inte skaffa stabil ekonomi och ett stabilt förhållande? Varför ha så bråttom?
Och varför se barnvagn och mammarollen som en ursäkt att strunta i sitt eget utseende? Man ska absolut strunta i vad andra tycker men alla mår väl bra av att känna sig fina och attraktiva?
Jag tänker aldrig sluta bry mig om mig själv för att jag möjligtvis någon gång i tiden skaffar en liten knubbis. Jag tänker aldrig se barn som en ursäkt att se förjävlig ut.
I en annan del av mig
Sitter och drömmer mig bort till första lönen. Det är så tråkigt att höra från alla håll och kanter "spara nu dina pengar, Charlotte!" Jaaa, jag ska spara, jag är väldigt medveten om att jag bör göra det om jag någonsin ska kunna flytta hemifrån.
Första lönen kommer jag dock inte spara mycket av, jag förtjänar att bränna litegrann efter min arbetslöshet.
Surfar runt på olika sidor och hittar klockrena kläder som jag bara måste ha, både till mig och Adam. När jag tjänar pengar vill jag att andra ska kunna njuta av dem också, inte bara jag. Ibland känns det faktiskt bättre att ge än att få. Sen ska det sparas till såna grejer jag så länge velat ha men som kostar ganska mycket, en egen laptop, ett playstation, en ny gitarr som kan stå och samla damm och massa mer. Sånt får komma senare.
I första hand ska jag komma in i livet jag hade där ett kort tag som jag trivdes så bra med. Att kunna gå in i en klädesbutik och köpa precis det jag vill ha, att kunna fika tre gånger om dagen om jag skulle vilja och bara veta att lönen sätts in på kontot i slutet av månaden.
Ja, jag ska spara pengar, jag lovar. Jag längtar tills jag fyller min egen fruktskål i min egen lägenhet, slänger mig på soffan och ber min lilla mops komma och ligga i mitt knä. Vi kommer ha det så bra där.
Dags att vakna
Trycker i mig fil med müsli och en macka i hopp om att det ska ge mig supermycket energi till städningen idag. Det var längesen jag hjälpte till där så det ska väl funka att städa lite trappor. Mamma har lärt mig mycket och en av grejerna som jag följer stenhårt är att aldrig tacka nej till jobb.
Jag tänkte börja tidigare än såhär egentligen. Vid åtta senast nio men sängen var för skön, jag riktar in mig på halv tio i stället.
Viktiga saker att ha med:
Vattenflaska
Mp3
En liten slant till någon bulle eller så om det skulle krisa
Sen är det bara att köra igång.
Dumpad
Inatt blev jag dumpad. Jag ringde honom och han var kyligare än jag någonsin trodde att han kunde vara och sa att han har tröttnat, att han inte vill längre. Jag träffade honom för att få reda på varför men ögonen som mötte mig var inte som dem brukar, något mer likgiltigt har jag aldrig sett då han sa att han faktiskt inte vill ha mig längre och jag fick inte ens reda på varför. Sen vände han ryggen mot mig och gick och det kändes som att hela min kropp gick sönder, som att hela jag splittrades i småbitar.
Sen vaknade jag och innan jag hade orienterat mig, innan jag fattat att jag bara hade drömt mådde jag precis så där dåligt jag aldrig någonsin skulle tillåta mig att må.
Nu mår jag världsbäst igen, han vill fortfarande ha mig!
Mitt nya namn - Clownotte
Jag är supernöjd med slutresultatet och ikväll kan ni kalla mig Clownotte.
Undrar hur jag ser ut imorgon om jag av en händelse skulle somna med sminket på. Tur man har sitt på det torra så man inte riskerar bortamatch. Han hade somnat med en clown och vaknat med en.. smält...
Det var då jag föll
Låg och grubblade halva natten över allt och ingenting. Nu har jag i alla fall bestämt att jag ska ha svart hatt och håret ska bli korkskruvar till min prickiga klänning och den klockrena målningen i ansiktet. Det får därför bli en promenad om några minuter hem till Emilie där hatten finns sen får jag ju nästan börja göra vid mig. Halva nöjet är att göra vid sig och jag ska fixa och dona i lugn och ro tills jag är megasuperdupernöjd.
Jag skulle vilja leka fotograf ikväll också, inte ofta vi är samlade på det viset och att vi dessutom är utklädda händer kanske aldrig igen.
Jag grubblade över en hel del annat också men inget värt att nämnas här, idag är idag och vi får väl helt enkelt se hur imorgon blir.
Jag är som gjord för det här livet
Sitter och mumsar på chips, läsk och choklad (för det är ju fredag!) och reflekterar över veckan som gått. Det är snart en hel vecka sedan den där lyckade festen och nu börjar en ny nalkas. Förhoppningsvis minst lika lyckad men jag är tveksam. Först var jag stensäker men nu börjar jag tvivla, är maskerad min grej eller inte?
Jag vet i alla fall vad jag ska vara men nu börjar jag få nya idéer. Jag ska vara clown men herrejisses så många olika sätt det finns att vara clown på.
Jag har köpt en alldeles för dyr clownperuk som jag inte är helt nöjd med, jag skulle vilja ha någon annan huvudbonad, typ en sån där jokermössa som jag vet finns i huset någonstans, frågan är bara var?
Sen skulle man kunna vara en riktig tjockisclown med massa massa bomull under alla kläder, det låter väl gulligt?
Nu funderar jag på hur jag ska kunna fixa en sån där mössa och som vanligt är man ute i senaste laget. Målningen i ansiktet kommer i alla fall bli klockren då jag googlat en massa bilder och har grymma färger. Jag satsar inte på att vinna någon "bäst utklädd"-tävling.
Jag satsar på att vara
Blommor och bin
Jag firade mitt nya jobb med en ny outfit idag, jag kunde bara inte låta bli. Trots att det är ett bra tag tills lönen kommer in på kontot så vet jag liksom att den nalkas och jag är lika lycklig som en lotterivinnare.
Ikväll ska jag fortsätta fira med att laga mat till mig och Adam, en mening jag aldrig någonsin trodde att jag skulle skriva. Kanske börjar den biologiska klockan i mig vakna till liv som så småningom får mig att inse att jag verkligen måste lära mig att laga mat.
Att jag dessutom nästan längtar till mitt gudbarns simskola i morgon visar kanske att jag börjar bli lite mer vuxen, lite mer.. mammig.. Att jag inte blir en helt världelös mamma i framtiden (lååångt in i framtiden!!)
Jag kan ju inte annat än hoppas.
Lyckligast, kanske lyckligast i hela världen
Jag kan vara så oerhört nervös sekunden innan, jag går igenom alla möjliga scenarion, vad han kan tänkas fråga och vad jag i så fall skulle svara.
Jag har inte sovit många timmar i natt, har bara legat klarvaken sedan samtalet igår, gått igenom allting fram och tillbaka och upp och ner i huvudet och i princip gjort mig själv alldeles galen för att jag inte bara kunde låta bli att tänka på det för ett ögonblick.
Jag gick upp tidigt i morse och gick fram och tillbaka som en zombie i hela huset och kunde varken äta eller dricka. Satte på musik i hopp om att släppa lite, i hopp om att bli lite mindre nervös.
Sekunden jag sätter min fot över tröskeln och vandrar fram till receptionen släpper all nervositet. Jag är Charlotte Andersson (Abdersson enligt min besöksbricka) och jag vet vad jag vill, jag vet att jag vill ha jobbet och jag vet att jag kan få det om jag ger mig fan på det. Jag förtjänar bättre än att gå runt arbetslös.
En kvart senare kliver jag ut därifrån utan ett enda bekymmer i hela världen. Jag fick jobbet, jag är en arbetare (snart i alla fall) och jag tjänar pengar. Jag är macho, jag är oljig, jag jobbar med en himla massa män och jag älskar det redan.
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Låt mig bli vuxen
När jag sitter i väntrummet på ungdomsmottagningen känner jag mig alltid så gammal. Sidan om mig sitter tjejer på sexton år och fnissar och viskar om vad dem gör där, att dem kanske borde hiv-testa sig och att dem aldrig hade kunnat göra abort för att det är mord.
Jag tuggar inte på mitt tuggummi sådär högt och jag slänger inte upp fötterna i soffan, inte i ett väntrum. Jag sitter ordentligt och väntar på min tur och bläddrar i en tidning så tyst jag bara kan.
Jag är.. pryd.
Eftersom jag var alldeles för nära depression av mina förra p-piller fick jag nu ett nytt recept och självklart det dyraste, det är ju så himla passande nu, arbetslös och allt.
Jag blir lika less varje gång eftersom jag tycker att det borde vara helt kostnadsfritt eller i alla fall väldigt mycket billigare.
Det som kanske är ännu värre är att vi tjejer tvingas gå igenom mens varenda månad typ halva livet och skiten som krävs för att inte gå runt med stora röda fläckar i grenen på byxorna kostar massvis med pengar. Vi bad väl absolut inte om att få dras med sånt? Vi kan väl inte hjälpa att våra kroppar gör sig redo för att bli gravida varje månad?
Trots detta kostar tamponger pengar, trots att det bara är någonting så naturligt och ofrivilligt som mens. Det är ju helt skruvat!
Vårkänslor is the shit
Jag har fått denna dagen att rulla på utan problem och gjort en himla massa vettigt. Ny vecka, nya krafter.
Jag har fixat cv och sökt ytterligare två jobb, jag har varit ute med katterna i trädgården och passade på att fota lite, bland annat två nyckelpigor som tycks ha drabbats av riktiga vårkänslor.
Jag har promenerat, jag har suttit på en bänk i solen med Emilie och jag har tvättat snart all min tvätt. Mer än så tänker jag inte göra idag och jag är supernöjd.
Jag skänker Engla en tanke
När jag läser Aftonbladet idag känns alla andra rubriker meningslösa. Vem bryr sig om varför Sanna lever med en äldre man eller hur många kilon folk rasat?!
Att föra bort och sedan mörda ett barn måste vara ett av de värsta brott man kan begå och man förtjänar inte en plats på denna planet efter det.
Idag lider jag med Englas familj som tills nu haft hopp om att få tillbaka sin lilla tjej. På grund av en sjuk människa kommer detta aldrig ske och vad är det rätta straffet? Ingenting Sverige kommer ge honom i alla fall. Han ska väl först gå igenom en undersökning som visar om han är psykiskt sjuk eller ej, vilket jag kan tycka är rätt uppenbart att han är.
Idag lider jag men samtidigt återgår mitt liv till det normala och Englas mamma tvingas leva med detta. Hon tvingas gå igenom allt som följer och ingen förtjänar det, ingen förtjänar något så hemskt som att överleva sitt eget barn.
Vi lever i en hemsk värld och den verkar krypa närmre och närmre. Det går utför och människan kommer utplåna sig själv.
Jag har ändå större rumpa
Vaknade av Adams "Du Charlotte, jag är tänd på en annan" inatt och har efter det sovit ganska dåligt. Det tog några sekunder innan han började snarka igen och då fattade jag att han bara pratade i sömnen, som vanligt. Man kan ju undra vad han drömmer om..
Efter att ha snoozat sönder min hjärna tänker jag ändå inte gå och lägga mig efter att ha skickat iväg honom till skolan, jag har lite att ta tag i idag. Nu har man dessutom inget dåligt väder att skylla på så promenaden är given så småningom.
Jag har ännu en lyckad helg att lägga i arkivet. Festen i lördags har jag inga som helst klagomål på mer än att jag blir så otroligt sugen på att skaffa egen lägenhet. Det känns trist att det just nu känns ganska långt bort för min del men jag hoppas att min tur kommer någon gång snart.
Jag glömde skriva i gästboken, attans.. Jag var ju där..
What's cookin' good lookin'?
Man kommer inte långt på att vara snygg med mig, inte långt alls faktiskt. Det känns skönt att ha kommit ur stadiet då man kände sig mer eller mindre hotad av snygga människor, jag har ju aldrig varit en av dem själv. Nu inser jag att det inte spelar någon roll, att man kommer så himla mycket längre med att vara trevlig.
Ett exempel kan ni ju få, igår då vi besökte Mimmis supersnygga lägenhet för en tjejkväll blev vi plötsligt invaderade av ett gäng killar och det måste jag ju erkänna att man aldrig har någonting emot. Däremot tycker jag det är ganska självklart att man inte bara kommer in, säger ett snabbt hej, tar över datorn, höjer musiken och byter låtar utan att ens blicka bakåt mot 7 heta brudar i soffan. Det slutar spela roll hur snygg du är då du inte ens kan presentera dig eller fråga om det är okej att byta låt.
Jag älskar enkla människor. Människor som inte anstränger sig för att se så bra ut som möjligt, som bara är och som är öppna för att träffa nya människor. Kommer man in med ett leende på läpparna och säger hej och slår sig ner i soffan spelar det absolut ingen roll hur man ser ut.
Det är trots allt utseendet som spelar minst roll i slutändan. Utseendet försvinner förr eller senare och då måste man ha någonting annat att bidra med. Till exempel en oslagbar humor som aldrig dör. Med humor kommer man hur långt som helst och har dessutom så roligt man bara kan på vägen.
Lite The Killers, lite tangenter och lite juice
Jag kan längta mig sönder och samman till en lördag. Speciellt såna lördagar som följer då det är fest som gäller.
Jag klär mina skyltdockor i olika outfits och kan inte bestämma mig för vilken jag ska köra på, jag ligger och funderar på hur jag ska ha håret trots att jag vet att det kommer bli det gamla vanliga och jag planerar vad som ska inhandlas på Systembolaget fastän jag egentligen vet att det kommer bli Piggelindrinkar, som vanligt.
Förberedelserna uppskattas lika mycket som festen och jag kan knappt bärga mig till imorgon då jag tänker göra Emilies hår hetare än någonsin.
Jag kan vara en riktig brudabrud ibland, då jag väljer att lägga allt annat åt sidan och låtsas som om val av klänning är det största problemet jag har. Det blir enklare så, det blir roligare så.
Jag skulle kunna gråta över allt det dåliga men jag väljer att inte göra det. Det hjälper inte och det är inte lika kul. Istället sätter jag på riktigt bra musik då jag dansar runt, fram och tillbaka tills jag utmattad slänger mig på sängen, stirrar upp i taket och ler åt att lördagen snart är kommen.
Brudar alltså
Vaknade vid åtta idag och drog mig motvilligt ur sängen, tog en promenad som rensade tankarna litegrann innan jag gick hemåt till en frukost bestående av fil, en macka, ägg och ett glas juice. Så borde varje morgon påbörjas men det är man för trött för.
Jag sitter med fingrarna på tangenterna och stirrar ut genom fönstret. Ser gamla gå förbi hand i hand, ser små barn på väg hem från skolan, ser folk cykla förbi i full fart. Jag försöker komma på någonting att skriva om och läser gamla inlägg för att få inspiration men helt utan resultat. Ingenting jag funderar över är värt att skriva om, inte här och inte just idag.
Så jag ägnar istället lite tid på youtube innan jag går ner i stan för en fika med mina idoler. Mer än så kan jag inte begära, mer än så vill jag inte ha.
Dansa då ingen ser
Till Michael Jackson dansade jag som en galning i förmiddags. Glädjen spred sig i hela min kropp och för en liten stund glömde jag bort allt jag inte har och kunde verkligen fokusera på allt jag har att vara tacksam för. Det är härligt att komma på det ibland, saker man tar för givet som man egentligen borde uppskatta så mycket mer.
Då och då fick jag syn på mig själv i spegeln och skämdes nästan litegrann för hur hemskt det såg ut men kom på att det bara var jag som såg mig och fortsatte dansa.
Hela dagen har fortsatt i samma anda och min livsglädje är tillbaka för att stanna. Det stockholmarna höll på att suga ur mig har kommit tillbaka med full kraft och jag nästan vaknar med ett leende på läpparna. Ni behöver inte tycka synd om mig, det ordnar sig. Det är inte meningen att jag ska bli ett enda stort misslyckande så min tid kommer, förr eller senare.
Under tiden njuter jag av det som varit och tittar på delar av Sister Act2 på youtube.
Njuter av tiden som kommer och kollar garderoben efter vilken outfit som blir snyggast på lördag.
Njuter av nuet och är tacksam för att jag har en av mina favoritpersoner till pojkvän och mina idoler till vänner.
Bra jobbat Charlotte
Måste bara berömma mig själv för att jag struntade i Subway och drog hem och käkade fil i stället. Det hade suttit fint med en Subway Melt på honungsbröd med honungssenap och extra ost men nej nej nej, inget mer sånt!
Nu sitter jag här med fil och tjockisen i mig är riktigt förbannad men den där bruden jag skulle vilja vara har ett stort leende på läpparna.
Det gjorde mer ont än någonsin att plocka brynen idag trots att jag försökte fokusera på den avslappnande musiken och på allt underbart i livet. Jag tror nästan att jag svimmade där ett tag men fint blev det.
Nu blir det mer fil sen ska jag ägna denna dagen åt lite vettigt och massa ovettigt.
Drömtisdag
Det var tänkt att jag skulle ta en promenad vid niotiden men jag struntade i det, som vanligt. Jag ville lyckas få ett jobb så snart det bara gick för att inte hinna vänja mig men nu får jag nästan dagarna att gå utan problem. Nu har jag knappt tid över till ett arbete. Jag har börjat vänja mig vid att slippa alla måsten, att slippa alla tider att passa. Jag har börjat vänja mig vid att bara ägna mig åt mig själv och har till och med börjat trivas med det.
Tur jag har kvar mitt shoppingberoende, tack vare det fortsätter jag leta jobb, överallt och ingenstans och längtar till min första shoppingrunda för min första lön på det nya jobbet.
Det första jag tänker köpa är Roskildebiljett, jag ska dit en gång i mitt liv (minst) och ingen tid är bättre än nu.