Charlotte

Jag kan vara så oerhört nervös sekunden innan, jag går igenom alla möjliga scenarion, vad han kan tänkas fråga och vad jag i så fall skulle svara.
Jag har inte sovit många timmar i natt, har bara legat klarvaken sedan samtalet igår, gått igenom allting fram och tillbaka och upp och ner i huvudet och i princip gjort mig själv alldeles galen för att jag inte bara kunde låta bli att tänka på det för ett ögonblick.
Jag gick upp tidigt i morse och gick fram och tillbaka som en zombie i hela huset och kunde varken äta eller dricka. Satte på musik i hopp om att släppa lite, i hopp om att bli lite mindre nervös.

Sekunden jag sätter min fot över tröskeln och vandrar fram till receptionen släpper all nervositet. Jag är Charlotte Andersson (Abdersson enligt min besöksbricka) och jag vet vad jag vill, jag vet att jag vill ha jobbet och jag vet att jag kan få det om jag ger mig fan på det. Jag förtjänar bättre än att gå runt arbetslös.
 
En kvart senare kliver jag ut därifrån utan ett enda bekymmer i hela världen. Jag fick jobbet, jag är en arbetare (snart i alla fall) och jag tjänar pengar. Jag är macho, jag är oljig, jag jobbar med en himla massa män och jag älskar det redan.

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!