Charlotte

Till Michael Jackson dansade jag som en galning i förmiddags. Glädjen spred sig i hela min kropp och för en liten stund glömde jag bort allt jag inte har och kunde verkligen fokusera på allt jag har att vara tacksam för. Det är härligt att komma på det ibland, saker man tar för givet som man egentligen borde uppskatta så mycket mer.
Då och då fick jag syn på mig själv i spegeln och skämdes nästan litegrann för hur hemskt det såg ut men kom på att det bara var jag som såg mig och fortsatte dansa.
Hela dagen har fortsatt i samma anda och min livsglädje är tillbaka för att stanna. Det stockholmarna höll på att suga ur mig har kommit tillbaka med full kraft och jag nästan vaknar med ett leende på läpparna. Ni behöver inte tycka synd om mig, det ordnar sig. Det är inte meningen att jag ska bli ett enda stort misslyckande så min tid kommer, förr eller senare.

Under tiden njuter jag av det som varit och tittar på delar av Sister Act2 på youtube.
Njuter av tiden som kommer och kollar garderoben efter vilken outfit som blir snyggast på lördag.
Njuter av nuet och är tacksam för att jag har en av mina favoritpersoner till pojkvän och mina idoler till vänner.