En helg att minnas
Att bara sitta ner på ett tåg och inte göra någonting vettigare än ha fötterna på sätet mitt emot (utan skor såklart), kolla lite smått i tidningar, studera naturen utanför och spana in folk hade jag kunnat göra i många fler timmar än det tar att komma till Göteborg men där var slutstationen för vår del i lördags morse och sen sa det ungefär bara shoff sen var vi hemma igen..
Det har ändå hunnit hända en hel del därimellan och här kommer den korta versionen.
Vi anlände smärtfritt till Göteborg och lika smärtfritt till hotellet fem minuter från centralstationen. Kan det bli mycket bekvämare än så? Tio steg från hotellet klev vi rakt in i Nordstan där jag och mamma inte hade några problem alls med att få klockan att gå.
Visst brände jag pengar men jag hade nästan lika gärna kunnat sitta på en av bänkarna och titta på folk. Här i Landskrona ser så gott som alla likadana ut så det märks att man kommer till storstan när folk går med tjugo centimeters platå och slangar i håret eller när tanten på 60 år går i genomskinlig klänning utan att någon tittar. Jag gillar det, att ingen kollar snett utan bara sköter sitt eget. Det är så det ska vara..
Efter lite käk var det dags att se musikalen Footloose och jag är inte ens lite, lite, lite besviken. Jag svävar snarare på små rosa moln och drömmer om att kunna dansa och sjunga som dem. Man föll för hälften av killarna och avundades tjejernas jobb men det var helt fantastisk bra.
Att sen självaste Måns kliver ut och tar väl hand om sina fans (däribland både min egen mamma och mina kusinbarn) genom att skriva autografer och småsnacka bevisar att han inte blivit någon spänd snobb utan behållit båda fötterna på jorden. Pluspoäng till Måns Zelmerlöw!
Det var verkligen den korta versionen av helgen men resten stannar i mitt minne, förhoppningsvis..
Tackar för en klockren helg allihop!
Ta mig till.. något annat
Alla utgångar är en ingång till någonting annat. Slutet på veckan är början på helgen och denna helgen ska jag njuta av Göteborg, musikal, hotell och mat (jag sitter på jobbet hungrig som en varg)
Ikväll ska jag tralla, packa,dona och äta (jag är fortfarande hungrig, kan inte tänka på något annat) innan jag förhoppningsvis kan sova riktigt gott inatt.
Så gott folk, ha en bra helg, jag återkommer på måndag!
Ge mig maaaaaat
Jobbsnack!
Senast idag hörde jag "oooh, hon lät het som fan du!". Ack, så lättlurade dem är.
Det är inte svårare än så, man behöver bara skratta lite lätt och vara trevlig så har man dem runt lillfingret och jag håller bara med när dem målar en tavla av hur jag ser ut. Ja men visst, jag är en blondin som väger som en fjäder och vips så har jag skramlat ihop ännu mer pengar till företaget. Muahaha!
Ser du karlavagnen?
Att sitta under svart stjärnklar himmel med en mugg varm choklad i ena handen och min andra hand i någon annans är inte så pjåkigt. Det är sådär superromantiskt och äckligt som jag inte står ut med egentligen men jag antar att jag blivit lite av en mjukis på senare dar. Emilie får komma hem och tuffa till mig igen!!
Kunderna får vara hur otrevliga som helst mot mig idag, ingenting biter på mig och jag glider runt på jobbet speedad på kaffe tills det blir dags för fika med Almedina ikväll.
Ps. Charlotte haltar lite smått idag. Hon gled på rygg nerför trappan i morse det första hon gjorde och slog ryggen, armbågen och stukade foten (som knakar lite konstigt?) Meeen lika glad är hon för det..
Du är inte ond
Jag läser om skolvåldet och lider med alla drabbade. Alla som dog nu sist i Finland och framför allt deras anhöriga.
I tidningarna ställer man frågan om en sådan sak skulle kunna hända i Sverige och svaret är väl ganska självklart? Det skulle mycket väl kunna hända och jag blir inte förvånad om det händer snart. Idag läser man på Aftonbladet om 16åringar som är misstänkta för att planera något liknande i Stockholm och jag kan garantera att dem inte är de enda som tänkt eller planerat något sånt.
Det är lätt att kalla dem monster, att se dem som onda människor som borde spärrats in för längesen men jag kan inte låta bli att se det ur deras synvinkel.
Ungdomar kan vara riktigt hemska mot varandra och i skolan har vissa ett riktigt helvete. Att ständigt frysas ut eller få ta emot hårda kommentarer dagligen kan göra vem som helst galen.
Jag kan inte tycka att det är konstigt att man som utsatt för mobbing till sist ser alla runt omkring som hemska människor. Man trycks ner allt mer och mer och till sist är där liksom ingenting kvar. Man ser ingen annan utväg och det är då det kan slå slint. Det är då hemska saker händer..
Jag tycker bara det är så sorgligt att en människa ska behöva skjuta och döda andra människor för att folk ska förstå hur hemskt dem har haft det. Det ska inte behöva gå så långt..
Allt hade blivit så mycket bättre, så mycket enklare om folk redan i unga år insett att vi alla är olika och att det egentligen bara är roligt att det är så..
Sluta göra livet till ett helvete för någon annan!
A song for you
Jag får lite panik när jag hör allt fler jag gått i skolan tillsammans med som skaffat barn eller är gravida. Det ligger så långt in i framtiden för mig att jag inte ens kan föreställa mig själv som mamma, någonsin. Jag kan inte ens tro att det kommer hända någon gång, långt, långt fram i tiden.
Jag kan tänka mig att vandra runt med stor mage i nio månader (det har jag ju nästan gjort sen födseln..hrm).
Det ser mysigt ut och det finns grymt fina mammakläder men shit, sen ska bjässen ut på något sätt och det är liksom upp till mig att pressa.
Sen ska man forma varelsen. Göra den till en bra människa och hur gör man det när man inte ens ser sig själv som särskilt god?
Att höra någon säga mamma till mig kommer kännas helskumt, jag som inte ens gillar smeknamn.. Och sen är man ju tvungen att dra på simning, ridning och allt annat skit man alltid vill testa när man är liten. Hur orkar folk?
Sen är man liksom fast, när ungen väl är ute så är det kört, det finns verkligen ingen återvändo. Man är mamma för evigt. Man har någon som man bryr sig om så otroligt mycket mer än sig själv resten av livet. Man har någon att oroa sig för resten av livet. Hur vågar folk?
Jag räknar inte längre..
Jag får skrivkramp när jag mår för bra. Kommer inte på en enda vettig mening och blir inte tillräckligt nöjd med någonting jag skriver. Jag skriver ner tjugosju rader för att radera, gång på gång gör jag det tills jag börjar skriva att jag inte har någonting att skriva om.
Jag har egentligen massa i huvudet men fjärilarna äter upp allt det. Det är ditt fel!
The way I feel so rock 'n roll walking next to you
Let's go?!
Det är typiskt berusade tjejer att börja bråka om någonting oväsentligt på toaletten. Med röda ögon, för mycket smink och toapapper under skon tjafsar dem om vem som har sötast pojkvän eller vem som fått finast presenter. Det är grymt fånigt, grymt pinsamt och just då det viktigaste i världen för tjejerna.
Det är vettigt att gå ut med helt nyktra ögon lite då och då. Vettigt att se hur folk beter sig så fort det nalkas alkohol. Medelålders som tvunget ska dansa som man gjorde på medeltiden och små tjejer som nyss fyllt 18 med kjolar som blir kortare och urringningar som blir djupare allt medan shotarna sväljs ner.
Det kan också vara farligt att dra ut nykter. Det får en att inse att man aldrig någonsin kommer träffa någon vettig i krogvärlden eftersom nästan varenda en vinglar fram till en, berättar hur vacker man är för att sedan dra vidare och säga precis samma sak till nästa dem råkar vingla in i på väg till närmsta buske.
Sen kan jag inte undvika att tänka på hur ofta deras händer blivit tvättade under kvällens gång..
En fredag som igår passade det alldeles utmärkt att efter någon öl dra sig hemåt då alla andra började bli sådär äckligt odrägliga.
Jag skulle dock vilja lära mig att säga "Förlåt, jag menar inte att va otrevlig men kan du dra härifrån?" till dryga män som är för gamla för att ens titta åt vårt håll som dessutom drar ut stolen brevid mig och slår sig ner. Jag orkar inte vara trevlig, orkar inte prata med någon som jag inte har något intresse av att träffa någonsin igen.
Tackar för igår Millie!
Pengar är kärlek
Jag kollar på Lyxfällan och känner igen mig själv farligt mycket. Jag är en av dem som oavsett hur mycket eller lite pengar jag har inte kan sluta shoppa. Stora som små saker, bara jag får med mig någonting hem från stan så är jag liksom nöjd och de små utgifterna blir stora i längden.
Idag köpte jag ännu ett halsband som jag egentligen inte behövde. Det är precis som att jag kommer in i en affär och vissa saker bara skriker mitt namn och ber att få följa med mig hem. Och jag är för snäll för att säga nej..
Jag har i alla fall aldrig lånat pengar av vänner eller någon annan för att kunna köpa någonting. Jag bränner mina egna pengar på fullständigt onödiga saker utan att fundera över resten av månaden men sen är det stopp.
Det har blivit för enkelt att skaffa lån. Man kan sms.a till ett nummer och ha pengar på kontot bara minuter efteråt. Det tar emot att ge ut numret till smslån till fulla ungdomar på lördagskvällen men de får väl skylla sig själv. Jag vill aldrig vakna på söndagsmorgonen med skulder upp över öronen. Huvudvärk räcker!
Det blir farligt för mig att flytta hemifrån. När det är så enkelt att få tag i pengar man bara vill ha, vem säger att inte jag kommer göra misstaget i hopp om att ingen ens kommer få reda på någonting. Jag litar inte ens på mig själv så jag behöver helt enkelt någon ordentlig som har lite koll på mig, bara lite..
Blame
Tjugo minuter att fördriva tiden innan jag kan gå till tåget. Det är alldeles för tidigt att gå upp. Jag borde få sova i alla fall tills det blivit ljust, alla borde få sova tills de vaknar egentligen. Tänk så mycket gladare Sverige vore om alla fick sova ut.
Sömn är något av det skönaste som finns om man får till sån sömn som jag fick inatt. Ljuvliga drömmar och lagom många timmar gjorde väl egentligen inte det lättare att stiga upp men varje natt med bra sömn nuförtiden uppskattas till max.
Jag vill hem och sova sen. Så fort jag slutat vill jag rusa till första bästa tåg och nästan byta om till något bekvämare på vägen hem så att jag bara kan slänga mig i sängen.
Jag tänker alltid så, att jag ska hem och sova sen och jag gör det alltid. Jag piggnar snart till men eftersom jag lovat mig själv att sova så gör jag det. Jag kan ju inte göra mig själv besviken och strunta i det. Strunta i det och göra någonting vettigare.
Typiskt att jag har planer idag, roliga planer tycker jag sen när jag vaknat till men nu är det morgon. Just nu uppskattas ingenting annat än sömn.
Ett litet steg med stor betydelse
Jag har länge velat rensa min msn från människor som gör mer skada än nytta. Jag har haft dem där länge, haft lite småkoll på när dem är online eller när dem byter namn och till vad.
Folk som man haft mer än bra kontakt med under ganska viktiga år i livet har plötsligt förändrats till såna man inte kan prata och skratta med på samma sätt längre. Då och då gör man ett litet försök för att se om det klickar, som det gjorde förr men alltid med samma resultat. Man får varken avslut eller någonting annat. Man får inte det man skulle vilja, respons.
Det är typiskt tjejer att vilja prata ut om saker och ting, jag är säkert likadan. Om man bara fick säga det här, det här och det här så skulle det kännas bättre sen. Jag vill bara få svar på tre olika frågor och få ge lika många förklaringar.
Det man egentligen vill är att dem ska bry sig lika mycket som man själv gör. Vad man bara måste inse är att man inte ska behöva prata ut, man ska inte behöva anstränga sig och om en person får dig att må dåligt väldigt mycket oftare än den får dig att må bra är det dags att släppa taget. Det var dags att släppa taget för längesen.
Jag gillar såna dagar då jag får för mig att rensa i mitt förflutna och äntligen tog jag steget och klickade på Ta bort kontakt.
Jag behövde inte ställa några frågor eller förklara någonting. Jag behövde bara reflektera över vem av oss som kämpade mest och kom på att jag är den enda som har kämpat.
Det känns skönt nu..
Snart, snart, snart
Vissa dagar vill man bara gömma sig under täcket och strunta i att gå upp. När man vaknar av blåst och regn som slår mot fönstret då det fortfarande är mörkt hade det varit skönt att le hånfullt åt väckarklockan och somna om.
Det funkar inte så, istället drar man sig ut i eländet och får en sån där grymt obra start på dagen.
Resten av dagen fortsatte på ungefär samma sätt, detta var inte en dag ämnad för mig.
Jag antar att man måste ha dåliga dagar för att uppskatta de bra men ibland kan jag få för mig att någon däruppe, därute, därnere har någonting emot mig och gör allt för att jag inte ska få vad jag vill ha..
Jag får gnälla, bara lite?!
Kärringjävel
Kund: "Koppla mig till %(/(%/(& kärringjävel"
Jag: "Oj, ursäkta vad sa du?"
Kund: "Är du dum i huvudet eller? Dra åt helvete jävla kärring. Koppla mig till &%%/%/% NUUU"
Jag : "Jag hör inte vad du säger när du skriker sådär"
Kund (ännu mer ilsken istället för att lugna ner sig) : "/(%%%%¤ KÄÄRRIIIING"
Jag: "Kärring hör jag tydligt och klart men inte det andra. Jag är ledsen"
Efter MÅNGA om och men och skrik och hot och förolämpningar fick vi i alla fall fram vad han ville och ungefär en halv sekund efter att jag kopplat iväg honom tvingas jag vara världens trevligaste tjej mot nästa kund. Lättare sagt än gjort..
Faith?!
Det hade varit så otroligt skönt att bara försvinna från kartan över en helg eller så. Knappt någon ska veta vart jag är och jag ska inte titta på klockan en enda gång.
Jag ska duscha längre än jag någonsin gjort förut innan jag sveper in mig i en morgonrock och slänger mig bland täcken och kuddar på något hotellrum någonstans.
Jag ska titta på film efter film och mumsa på massa gott innan jag somnar av ren utmattning. Jag ska stirra upp i taket och bara njuta av tystnaden och filosofera om allt och ingenting.
Jag ska bara ligga där i något dygn eller så och slippa alla måsten.
Jag kan göra det..
Ska vi dra?
Hard to explain
Det börjar bli svårt att förklara varför jag gör som jag gör. Jag hittar inga ord som låter tillräckligt bra och jag förstår om jag kan upplevas som elak och dissande. Som vanligt blir jag den kyliga Charlotte som inte bryr sig.
Men denna gången bryr jag mig och jag tror verkligen att jag måste göra såhär för att det ska kunna bli bra. Jag har en vettig anledning till varför jag håller på som jag gör och någon dag hittar jag kanske orden som kan förklara.
Jag tänker för mycket på vad som kan hända om jag rusar in i någonting, därför tar jag det alldeles sjukt, jobbigt lugnt istället. Jag kan bara hoppas att jag inte förlorar mer på att göra så..
Do you get this?
När jag och Almedina stod i kö för att köpa fika idag var det ganska uppenbart att paret framför oss var på dejt. Dem vågade knappt titta på varandra och spänningen mellan dem gick att ta på.
Både jag och Almedina reagerade likadant när snubben gjorde en dundertabbe som hade fått oss båda att inte gå på en andra dejt med honom. Han frågade hur mycket en fralla med ost kostade och beställde sedan tre stycken för dem två att dela på. Tre halva bullar med ost får väl ingen tjej på fall och att dessutom fråga vad dem kostar är som att man verkligen vill att dejten ska gå åt helvete. Jag hoppas han var riktigt, grymt charmig efter den tabben, hon är kanske en så fin tjej så att hon kan förlåta en sån grej. Jag önskar dem allt gott!
The two of us
(jag och min Millie redo för en galen natt)
Inatt sov jag riktigt, riktigt gott och plågades inte av några mardrömmar. Därför vaknade jag utvilad och på härligt humör så äntligen har jag orken att ta tag i mig själv. Jag åt ordentlig frukost (en äggmacka, en med ost och skinka och ett stort glas juice) och eftersom jag inte tvättar förrän verkligen allt ligger i tvättkorgen är det tvätt dagen kommer bestå av. Det och en tur på stan senare.
Jag höjer volymen på radion och dansar mig svettig till RnB. Jag slänger med tvätten och hänger upp det rena. Jag fastnar framför tv.n och glömmer bort att städa. Jag struntar i allt, gör vid mig och drar ner i stan för att fika hela kvällen. Såna dagar älskar jag!
He's my mole
Jag är nöjd! Jag har sovit bort precis hela dagen och missat en helt underbar solig höstdag men det känns liksom lugnt. Det var värt det och varken min hosta eller förkylning har blivit värre. Phew!
Jag och Emilie satsade på Piggelindrinkar och kass musik (sorry Emilie men jag får nog skicka en del till dig så man slipper förfesta till Nordman fler gånger) innan vi tog tåget till Lund för att joina korridorsfest. Där träffade jag hur många grymt trevliga människor som helst (vissa till och med pussades på handen och sa till er tjänst, oj oj) och insåg tyvärr att jag måste släppa taget om vissa jag tyckt mycket om.
Trots lyckad fest med mycket folk drog någonting mig till min favoritstad Helsingborg så efter lång telefonkö säger snubben i luren "du har tur tjejen, vi har en taxi ledig om två minuter". Efter snabba hej då satte jag och Emilie oss i en bil med en fyrtio minuter lång resa framför oss och då gäller det minsann att hålla partystämningen igång.
Jag var inte ett dugg orolig och vi kom fram ordentligt och i lagom tid och efter en och annan shot var vi redo att göra dansgolvet osäkert.
Det kändes härligt att säga nej, att dissa såna jag i vanliga fall aldrig skulle säga nej till, att lämna dansgolvet för någonting bättre. Det kändes mer rätt än jag trodde att det skulle göra och trots rädslan för att bli sån där som jag egentligen kräker på blir jag allt mer säker på att jag också har rätt att vara sån.
Mullvaden!
Take a chance
"Jag söker ett företag som heter skilt, schult, skylt, schultz eller något liknande"
"Okej, vet du vad dem sysslar med?" (sagt med leendet på läpparna)
"Nä"
"Vet du vart dem håller till?" (sagt med leendet på läpparna)
"Nä"
"Okej, för om jag söker på det med alla olika stavningar dyker det upp en hel del i Sverige så då är frågan vad du söker"
"Men hallå, hade jag vetat allt detta hade jag för fan inte ringt, hej då" *klick*
Suck..
Nerd
När vi kopplar vidare hör vi er trots att ni inte hör oss. Stockholmarna har inte fattat det än..
"Ååh, dem drygar sig med vilje, dem tar betalt för allt, sms koppling, allt, det är förjävligt, det är så jävla dyrt att ringa till dem dessutom, fy fan"
1. sms och koppling kostar inte ett jävla öre
2. vafan ringer ni för om det nu är så himla dåligt allting?
Suck på er!!