Charlotte

Igår skulle jag äntligen få se älskade Lasse Flinckman i After Dark i Helsingborg. Jag och mamma hamnade i stolraden längst bak där jag såg lössen på människan framför och absolut ingenting annat. Innan det satte igång började jag få lite halvt panik att missa hela showen men precis då det började smög vi oss upp på läktaren istället där vi fick klockrena platser.
Jag trodde att det skulle vara sådär. Att jag är för ung för att uppskatta det. Jag ville mest se Lasse in action men blev totalt imponerad av showen. Så otroligt duktiga dansare och så sjukt många klädombyten och så himla bra musik att man satt med halvöppen mun totalt paralyserad och avundsjuk på killarnas snygga kroppar (dem har ju snyggare ben än snyggaste tjejen)
Jag hade fel, det var inte sådär, det var helt underbart bra!

Folk ringer och säger att jag ska sätta en spärr så att deras barn inte kan ringa genom oss för att bli kopplade till mobilnummer.
"Jag har inte råd att betala, dem ringer genom er och jag hamnar hos kronofogden. Jag kan inte! Du får sätta en spärr så att det inte går"
Jag ger dem ett förslag "vad sägs om att lära dina barn att dem inte får göra så?" och dem svarar att ungarna inte lyssnar. Seriöst, gör så att ungarna lyssnar då för h*lvete.
Folk lägger uppfostran i andras händer. Det är lärarnas fel när barnen slåss eller beter sig illa i skolan. Det är personalens fel på Ikea om barnen inte sköter sig.
Är det inte upp till föräldrarna att ta tag i problemet och uppfostra ordentligt?? Suck!

Chefen har fått för sig att jag är kär. Han "nawww"ar så fort jag pratar i telefon och frågar hur det går med killen hela tiden.
Han kom på mig med att prata i telefon häromdagen och jag var väl kanske lite röd om kinderna då och sedan dess har det varit kört. Jag hotade med att luska i hans privatliv men det skrämde inte honom alls..
Jag kan inget annat än tycka att han är grymt skön och att han dessutom bjuder på lussebullar idag ger honom några extra pluspoäng. Mums!
Snart sitter jag fast i denna stolen, så som folk bjuder på goda grejer här dagligen. Jag som inte ens skulle använda hissen en enda gång hittar knappt uppför trapporna. Illa Charlotte, illa!

Jag är på sånt humör idag. Sånt då man bara vill ligga under täcket och inte ta tag i någonting. Då man bara vill stirra upp i taket och tänka på allt det där andra så att man slipper tänka på det man borde.
Jag känner inte för att prata, känner inte för att anstränga mig överhuvudtaget, vill bara gå i ide och slippa blåsten, regnet och mitt kassa morgonhumör.

Istället är det "Eniro 118118, Charlotte" som gäller ungefär sex timmar till. Oavbrutet skitsnack, slit och ett falskt leende på läpparna.

Tänk om man bara kunde vara så självisk att man inte brydde sig om någon annan än sig själv. Vad bra jag hade mått då!

Jag klev upp tidigare än någonsin i fredags morse (kl. 04.15) för att ta tåget tillsammans med Matilda till allas våran favoritstad (mm visst) Stockholm för en härlig helg med fika, shopping och god mat.
Jag är absolut inte besviken, jag shoppade rätt bra som vanligt och fick både god mat och fika med jämna mellanrum. Att Stockholm inte är min favoritstad det visste jag ju faktiskt redan innan.
Jag kan dock erkänna att jag har mer förståelse för varför dem är som dem är såhär nu efteråt. Att ständigt behöva trängas på tunnelbanan med människor som aldrig verkar le åt varandra eller att ständigt stå i bilköer oavsett tid på dygnet hade gjort vem som helst knäpp i huvudet.
Stockholm är en stressad stad där man får stå en halvtimme i kö för att få ett bord på Pizza Hut. Jag är grymt imponerad av de anställda på Max som var lugna och effektiva på samma gång då alla sura, hungriga människor skrek efter mat. Jag förstår inte hur man kan tro sig vara överlägsen någon annan. De som var otrevliga i den kön borde inte få någon mat! Så enkelt borde det vara..

Efter att ha sprungit för livet för att hinna med sista tåget hem till Landskrona då tåget från Stockholm var 16 minuter försenat.. KASST, är det minst sagt megaskönt att bara slå sig ner med något gott att dricka för att snart göra min sköna säng sällskap. Inatt sover jag gott!

Jag får döpa om mig till CharLat! För det är vad jag är, lat alltså.. I alla fall innan klockan 10 på morgonen. Jag vet knappt vart jag är, vem jag är eller hur jag kom hit. Jag minns inte tågresan, minns inte vart jag satt eller om någon kom för att titta på min biljett. Jag är inte människa än..
Jag fick några timmars sömn inatt, kanske inte djup, härlig sömn men jag sov i alla fall. Jag borde kanske testa yoga, som jag fått tips om. Jag gör snart vad som helst..

När jag och tjejerna kollade på fotbollen igår diskuterade vi stockholmare. Där satt vi, en telefonist som pratar med stockholmare dagligen, en reseledare och en flygvärdinna och vi hade samma åsikt allihop. Det finns idioter av alla sorter, absolut.. men dem är inte lika roliga att skriva om.
Det är bara så komiskt att Stockholm verkar vara en stor bubbla och det som finns där, det är vad världen handlar om. Ingenting annat spelar någon roll.

Jag får väl se vad det är som är så speciellt när jag besöker huvudstaden imorgon. Vem vet, jag kanske hittar någon pudding med skjorta och spetsiga skor och skaffar små barn som föds med bakåtslickat hår.