Charlotte

Jag är på sånt humör idag. Sånt då man bara vill ligga under täcket och inte ta tag i någonting. Då man bara vill stirra upp i taket och tänka på allt det där andra så att man slipper tänka på det man borde.
Jag känner inte för att prata, känner inte för att anstränga mig överhuvudtaget, vill bara gå i ide och slippa blåsten, regnet och mitt kassa morgonhumör.

Istället är det "Eniro 118118, Charlotte" som gäller ungefär sex timmar till. Oavbrutet skitsnack, slit och ett falskt leende på läpparna.

Tänk om man bara kunde vara så självisk att man inte brydde sig om någon annan än sig själv. Vad bra jag hade mått då!