Say that again
En kund frågade precis "oj, är du förkyld eller?"... ehm ja, lite smått kanske. Han bad mig att ta bättre hand om mig och jag lovade att göra det. Men jag önskar inte direkt att jag aldrig hade gått utan jacka den natten..
Visst är jag trött på att vara krasslig men man vänjer sig vid hostandet efter några veckor, det känns ganska lugnt. Lite nojjig blir man ju dock när man ska ut och festa i helgen, jag har inte råd att vara hemma från jobbet men det ska nog funka, jag får ha mössa!
Det är roligare än vanligt att jobba idag. Vi har fått ny snygg design med lite spännande utmaningar som gör det värt att sitta här i sex timmar till..
När jag vaknade i morse kändes det som att jag sovit max tio minuter, mina sömnproblem vägrar överge mig så nu tänker jag göra allt jag kan för att överge dem istället. Typ varm mjölk innan sängdags och långa promenader som tröttar ut mig till max.
Jag vill sova!!
Snart babe, snart..
Jag är svår att tillfredsställa. Jag kan inte ta komplimanger men jag avlider utan dem. Jag raderar gulliga sms men ler då jag läser dem. Jag bokar resor till Kiruna för att fly men sätter aldrig mig på bussen. Jag är kyligast i världen samtidigt som jag mår sjukt dåligt så fort någon jag bryr mig om gör det.
Jag är livrädd för att bry mig för mycket och bygger upp en hel mur runt omkring mig av det starkaste materialet så att ingen kan ta sig igenom. Jag går omkring med alla taggar utåt så att ingen ens vågar peta på mig.
Jag tycker synd om dem som försöker förstå sig på mig och jag avskyr att jag inte bara kan släppa alla rädslor och se vad som händer om jag visar det jag känner.
Om jag vågar uttrycka mig på annat sätt än skriftligt kanske jag skulle kunna vinna allt det där jag drömmer om, allt det där jag skulle vilja ha.
Jag har länge funderat över vad det är som fått mig att bli så.. stenlik... men kan verkligen inte komma på en vettig anledning.
Jag har ingen anledning att leva som om jag blivit mer sårad än någon annan någonsin blivit.
Jag ser mina vänner dejta två-tre gånger för att det sedan är ett faktum är dem är tillsammans. Sen håller det dessutom i evigheter och allt är så himla bra. Tills det plötsligt går dåligt, dem gör slut och några veckor senare har dem någon ny i sikte. Det är mer normalt, det är så ungdomen ska vara, eller?
Jag däremot, dejtar en enda gång för att sedan inse att det aldrig kommer fungera. Han snackade för mycket om lumpen, han skrattade konstigt, han hade fel skor till fel byxor.
Jag ger ingen andra chans..
Därför tror jag att det där med dejting är till för andra.
Jag är en sån som inte tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror mer på att lära känna människor, från grunden. Lära känna bristerna som alla äger, lära känna det där som får en att skratta och gråta.
Helt plötsligt står han där, mitt framför ögonen på mig där han stått hela tiden. Bara det att min syn på honom nu är helt förändrad. Det tror jag på!
Jag bryr mig inte om några siffror idag
Jag trodde att jag skulle fixa det, att jag var frisk nu så jag sitter på jobbet och försöker andas genom näsan, försöker låta bli att hosta kunderna i örat men än så länge har jag inte lyckats. Tappade till och med rösten helt i ett samtal som såklart var med en sån där 08.a som inte blev överlycklig.
Nu sitter jag och funderar på om jag kanske borde gå hem, kanske till och med borde gå till doktorn men det tar emot. Jag sitter hellre här och tar emot ett samtal i minuten och får världens sämsta statistik.
Det är i alla fall megamysig stämning på jobbet. Köket är dekorerat med halloweendukar, spindlar, pumpor och annat mys. Det är sånt som gör det värt att gå hit, det och härliga arbetskamrater.
Jag är på väg tillbaka
Jag gillar hösten. När man får chans att mysa i en härlig halsduk och mysig mössa i solen bland färgade löv. Idag gjorde jag vid mig för första gången på över en vecka och det var ganska befriande. Jag insåg att man passar bättre i ordentliga kläder än xxl-tröjor och tofs på huvudet. Man kan till och med se ganska okej ut.
Jag ser ljuset nu och tänker till och med återvända till jobbet imorgon. Jag har saknat det stället!
Ikväll blir det höstfika tillsammans med min Millie.
Vissa dagar känner man sig ganska nöjd..
Limbo
Vi har alla hört talas om den eviga kärleken mellan två människor. Kärleken som övervinner allt annat. Vi har alla hört talas om den, vi har alla drömt om den men frågan är om den existerar, på riktigt.
Under en livstid tvingas vi göra lätta som svåra val, vissa så svåra att det känns som att hela världen ska rasa samman. Vi har ibland fler än två alternativ, det ena inte mindre rätt än det andra, frågan är vilket som gör en lyckligast, i längden. Det behöver inte vara det rätta alternativet som gör en lyckligast.
Vi står inför dilemman vi inte vill behöva bemöta, dilemman vi aldrig trodde att vi skulle behöva genomlida. Det värsta man kan göra är att lägga sig under täcket och vänta på bättre tider. Det bästa man kan göra är att komma ner på jorden och inse att det inte finns några bättre tider. Allt vi har är här och nu, det är upp till var och en att göra det bästa av det.
Min lärare (och hjälte) sa en gång att ingen människa klarar sig ensam, att alla behöver stöttepelare i form av vänner som står vid ens sida i vått och torrt i livets alla skeden. Förälskelse kommer och försvinner men vännerna ska alltid finnas där att falla tillbaka på, oavsett vad. Därför är det viktigt att vara en lika god vän själv, att själv vara den man kan falla tillbaka på, den som förlåter och stöttar och inser att vi alla gör misstag, att vi måste få göra misstagen för att förstå vad man kunde gjort annorlunda.
Så om man ställs inför ett val där det är kärleken eller vännerna som är alternativen. Vilken väg ska man gå?
Ska man inse att kärleken kanske dör men att vännerna är det viktigaste man har? Eller ska man välja kärleken för att riktiga vänner ska finnas kvar oavsett vad. Gör dem inte det är dem inga riktiga vänner.. eller?
Ibland ställs vi inför val vi inte vill göra, val vi anser orättvisa men likväl tvingas vi göra dem. Likväl tvingas vi välja det alternativ som är lika mycket rätt som fel utan att veta om vi kommer ångra det. Utan att veta hur historien slutar. Det slutar tyvärr inte alltid lyckligt. Vi kan bara ge oss fan på att aldrig ge upp. Vi kan bara göra det bästa av det, för det är det enda alternativ som finns.
Every moment counts
Jag blundar så ofta jag bara kan och drömmer mig bort. Till då jag på något sätt kommit över rädslan och vågar chansa. Då jag inte nöjer mig med att drömma om det jag egentligen vill ha.
Det känns grymt jobbigt att jag så länge varit nöjd med alldeles för lite. Vem kunde tro att det fanns mer?
Jag längtar tills jag slipper ligga i sängen och stirra upp i taket, tills jag slipper hosta så fort jag börjar prata, tills jag kan satsa på att så småningom kanske våga chansa. Det kan ju vara värt det..
Flum? Fortsättning följer..
Afraid of love
Jag är en ensamvarg på många sätt. Vissa perioder känner jag inte för att träffa en enda människa på hela jorden. Inte ens mig själv egentligen men det kommer man liksom inte undan.
Jag lider inte av ensamheten och ibland förstår jag faktiskt inte hur jag ska kunna leva i någonting annat. Jag låg i badet idag (oh la la eller?) och funderade på mig som hustru åt någon och insåg att han drar en rejäl nitlott.
Här har vi en blivande hustru som inte kan laga mat och då är jag fullt seriös, jag försöker mixa ihop någonting som ser gott ut, typ pasta med creme fraiche, oliver å fetaost men råkar liksom ta lite för mycket av fel saker så att det mer blir creme fraiche med fetaost, oliver och lite pasta (blä, med andra ord..)
Hur bra hustru är man om man inte ens kan slänga ihop någonting ätbart någon enda gång?!
Sen det där med barn, visst kan jag bli lite sugen men så fort jag ser snor eller kladd runt munnen klöks jag som tusan och att pressa ut flera kilo låter inte direkt megalockande.
Att tvätta och städa är megatrist (det tycker väl alla?) och så ska man kanske ha ett helt hus att hålla reda på någon gång i framtiden. Hur kommer vårt hus se ut om jag har med saken att göra? Det vill jag inte ens veta själv..
Grejen är att jag skulle vilja vara en lika bra hustru åt någon och en lika bra mamma åt någon som min egen mamma är.
En som kommer direkt från jobbet till heltidsjobbet här hemma utan att beklaga sig. En som gör så fantastiskt god mat att det bara inte går att vara smal i detta huset, en som lyckats fostra två barn till att bli helt okej.
Visst krävs det två för ett lyckat äktenskap och ordentliga barn men man skulle ju ändå vilja vara en bra hustru någon gång, låångt fram i tiden..
Nu gnäller jag
Tillåt mig att gnälla efter att ha varit sjuk i en hel vecka utan att bli det minsta bättre. Jag tycker det är konstigt att vi har mediciner mot så många andra sjukdomar som tycks omöjliga att bota när vi inte ens har dundermedicin mot vanlig, hederlig förkylning.
Det är inte skönt att ligga i sängen under en filt med en bra bok längre, inte efter att ha varit tvingad att ligga där nu hela veckan och jag får ångest bara jag tänker på att det är lördag idag. Tänk vad jag missar ikväll..
Bland hosta och snor drömmer jag mig bort till då jag blivit helt frisk. Då jag ska uppskatta varje dag som aldrig förr (någon vecka innan man blir bortskämd igen)
Har dessutom inte släppt den där tröjan i den där affären så jag skulle så gärna vilja dra ner dit idag och köpa den innan sängen väntar.. kan jag bli frisk innan tolv?
Höstmys
Efter att ha varit sjuk sen den där klockrena natten för en vecka sedan börjar jag bli ordentligt trött på hostandet och sovandet. Jag vill tillbaka till jobbet!
Trodde att jag var på bättringsvägen men efter en natt helt utan ordentlig sömn insåg jag att så inte är fallet så idag blir det jag, filten, boken och soffan (och toarullen som gör en härligt torr under näsan.. gaaah)
Jag väljer att inte beklaga mig alltför mycket, jag ser ett slut på eländet och har det därför bättre än många andra och jag är dessutom så hög på piller (Ipren, Noskapin, Treo, allt jag kommer åt..) att känslorna börjar tyna bort.
Har en snubbe på tv.n som snart övertygar mig om att jag vinner 200 000 om jag ringer in och nämner det där lätta svaret som så många andra också ringer in om så jag måste springa och stänga av skiten innan jag sitter klistrad vid telefonen. Jag är lättlurad och spelberoende på samma gång.
Se på sötnosen jag matade med bröd i morse i trädgården innan jag kom på att dem nog föredrar kött?! Den åt inte, skatorna kom och åt brödet och skrämde stackaren. Suck på mig!
Om jag bara kunde
Jag går i stan som på små rosa moln. Märker inte folk runt omkring och i öronen hörs bara musik. Jag skrattar och ler sådär innerligt och äkta som man så sällan får göra och allting känns löjligt bra.
Jag snackar om allt det goda i livet och låter bli att nämna det andra, det andra finns inte en dag som denna. Jag blir inte ens spyfärdig när Almedina kallar sin pojkvän för älskling eller när par står och hånglar onödigt öppet mitt på trottoaren. Eller när jag hör fjortisar snacka om hur kära dem är i någon kille dem träffade igår.
Jag blir inte ens irriterad när det står femtio barnvagnar på fiket varav fyrtioåtta innehåller skrikande och snoriga ungar.
Det spelar liksom ingen roll. Allt det där berör mig inte..
Sen om det beror på att lönen kom idag eller någonting annat, det kvittar..
Garderoben innehåller i alla fall ett antal nya plagg, mycket mer än så behöver jag inte..
(Jo.. den där klänningen jag såg i den där affären också.. om jag bara kan få den också.. så är jag nöjd...jag lovar!)
Skenet bedrar
Om jag får drömma mig iväg riktigt ordentligt hade jag velat ha ett tak av glas. Då hade jag kunnat ligga vaken lika länge som stjärnorna lyser. Det är någonting speciellt med stjärnor som gör mig totalt lugn i hela kroppen och jag tröttnar aldrig på att stirra rakt upp i natten på den svarta himlen med alla sina diamanter.
Jag vandrar hem från stan, andas in den kalla luften och stirrar rakt ut mot ingenting och önskar att promenaden hem vore mycket längre. Dem finns liksom kvar, som ingenting annat gör så finns dem där varje gång jag tittar upp och det är skönt, det är tryggt.
Jag måste erkänna en sak gott folk och det blir hårt för vissa att få reda på det. Jag är en äkta romantiker, innerst inne. Jag älskar eviga promenader i natten och hade säkert blivit sådär fånigt, äckligt lycklig om någon köpt en stjärna till mig.
Mitt enda problem med romantik och gulligull är människor som tror att dem menar det, som spyr ut att dem älskar hit och dit utan att egentligen mena det, sådär innerligt som man måste göra för att det ska bli bra. Folk som skryter om hur lyckliga dem är och går hand i hand för att visa alla andra hur bra dem har det, att ingen annan har det så bra som dem.
Den där äkta romantiken, romantiken jag faktiskt står ut med och drömmer om, är den riktiga romantiken som är mellan två människor, som inte behöver skrikas ut för att finnas där.
Den vill jag uppleva, en enda gång.. under stjärnorna.
Vad spelar det för roll?
När man bara umgås med sig själv om dagarna har man ingenting att skriva om. Det är inte jätteintressant hur ofta jag springer för att snyta mig, hur stora klumpar jag hostar upp eller hur jag missbrukar nässpray (sexigt, jag vet) och det är faktiskt det enda mina dagar består av just nu. Bland tv-tittande och chipsätande, såklart..
Jag glömmer liksom bort att jag inte borde äta sånt, att jag kanske borde ta tag i mig själv någon gång, igen.. men jag är ju sjuk. Kuckelimuckmedicin eller vad han nu kallar det (Karlsson på taket alltså)
Att bli frisk är det som står först på listan, resten får jag ta sen..
He's pretty cool
Jag satt precis och tryckte in ganska många rader om det dilemma jag lever i just nu. Vad jag borde välja men kanske inte vill, vad jag vill men inte borde..
Saker som håller mig vaken om nätterna är saker jag inte borde skriva om, inte här och därför suddade jag ut allt igen och började om. Jag vill inte avslöja för mycket, vill inte avslöja någonting alls egentligen. Folk börjar bara undra och sedan kommer frågorna. Frågorna jag ställer mig själv men aldrig kan svara på..
Jag önskar att jag kunde leva efter alla råd jag varit så duktig på att ge alla andra..
Då hade jag börjat om på nytt, lagt allt gammalt bakom mig och aldrig någonsin sett tillbaka. Men det kommer jag aldrig göra, det funkar bara inte..
Istället skriver jag ett flummigt inlägg som ingen förstår sig på innan jag tar upp blocket och skriver ner vad allting egentligen rör sig om.
Upp och ner, in och ut..
Början på något nytt
I morse när jag vaknade sa jag rakt ut i luften så högt jag bara kunde "är jag hes?". När jag bara hörde ett kraxande insåg jag att jag är sjuk idag och lyfte luren för att sjukanmäla mig.
Resten av dagen har tillbringats i sängen vilket är så otroligt jobbigt när man är tvingad till det. Smällar man får ta efter en lyckad helg antar jag..
Nu blir det vattendrickande, tablettätande, nässprayande och allt annat man kan göra för att bli frisk så fort som möjligt, sånt här trams har jag inte tid med..
Volymen dras dessutom upp till max..
Hetaste just nu, killar med rosa bandet på jackan!
Grattis Charlotte
Kvällen igår inleddes med mat och dryck och skitsnack tillsammans med sju härliga tjejer innan ungefär hälften begav sig in till Helsingborg där vi hade en galen natt i sikte.
På första puben skålade vi vid tolvslaget för mig som fyller 21 år innan vi fortsatte mot dansgolvet där skorna fick glöda en hel del inatt.
Helt otroligt vad folk får för sig att dem får lov att göra bara för att man befinner sig på ett dansgolv. Helt plötsligt är det okej att klämma och känna hur som helst och viska galna saker i ens öra. Gör om det i Icabutiken liksom.
Jag står dessutom inte ut med snubbar som hänger efter mig och inte låter mig vara med mina tjejpolare ifred. Jag dissar inte mina polare för någon kraftigt berusad kille men jag dissar däremot killen hårt.. ibland alldeles för hårt men fattar man inte piken så gör man inte..
Sen är det aldrig fel med promenader utan jacka med någon man bara kan vara med, utan att liksom behöva anstränga sig, som inte verkar bry sig om man snubblar, säger något korkat eller ointressant, som bara vandrar där brevid ändå i vad som verkar bli en alldeles för kort oändlighet innan man tar bussen hem alldeles för sent på söndagsmorgonen..
Klockrent! Tack alla!!
Tänk om..
Tänk om jag är en sån som gillar när killen bjuder
Tänk om jag är en sån som gillar när han avslutar med puss i telefon
Tänk om jag är en sån som tycker om barn, egentligen
Tänk om jag är en sån som tycker om allt sånt där puttinutt, egentligen
Tänk om jag är en sån som alla andra verkar vara
Tänk om allt jag är bara är en fasad för att slippa bli sårad, slippa allt det där jobbiga
Tänk om jag är en sån som i hemlighet går runt och drömmer om att vara lite mer öppen, lite mindre kylig..
Tänk om
You're crazy!
Folk blir tokigt galna så fort det nalkas billiga priser. Visst, jag är glad för att shoppa men jag skulle aldrig få för mig att börja använda armbågarna för att ta mig fram.
Ger man sig på Ge-Kås i Ullared bör man vara förberedd på lite olika saker.
Ta aldrig med er någon som inte älskar shopping. Männen ockuperar alla bänkar därinne och man hör hur många par som helst bli ovänner. Lämna era män hemma!
Ha tålamod. Ni kommer bli knuffade, era hälar kommer bli påkörda och tanter kommer blänga otroligt surt. Efter ungefär en kvart därinne vänjer man sig.
Ta ingen hänsyn, ingen annan gör det därinne och du vinner ingenting alls på att göra det du heller.
Jag förstår inte vart allt folk kommer ifrån och jag är imponerad av dem som jobbar där. Det är grymt utmattande med alla skrikiga ungar, alla irriterade människor och alla långa köer oavsett till vad du vill titta på.
Men nu är jag hemma, jag överlevde och jag har fyllt min garderob ytterligare. Med mammakläder!! Helt otroligt vad fina kläder man hittar på dem avdelningarna och jag har kommit på att det inte är negativt att se gravid ut. Så det så!
Dream on babe
Jag har stora problem med mardrömmar. Det har pågått i flera veckor nu och jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Jag vaknar av att jag skakar och kallsvettas och täcket är dränkt av svett och jag minns drömmarna som om de vore verkliga.
Inatt drömde jag att jag träffade min bror på ett uteställe och när jag bara ska ut för att ta luft hör jag att stället blivit rånat och därefter hör jag skott och folk som skriker att man ska springa. Jag ville inte springa, jag visste ju att Tobbe var kvar därinne. Folk knuffade mig därifrån när jag försökte ta mig in, folk skrek och det brann och jag såg folk som hoppade ner från fjärde, femte våningen. Jag skrek brorsans namn men såg inte honom, han var kvar därinne där det hördes alltfler skott och explosioner.
När det var som mest kaos vaknade jag, lika kallsvettig och skakig som vanligt och klockan var bara 03.00.
Jag vill inte drömma mer!
Girls night out
Jag och Emilie har alltid haft en känsla för det där med stil (som syns på bilden) och var därför heta som tusan när vi gjorde entré i härliga Helsingborg vid lagom tid i natt.
Förfesten hade bestått av alldeles för god mat och Sing a Long och kanske en eller två små groggar. Det fortsatte i samma takt då vi bara joinade toaletterna på de ställen vi besökte och på slutstationen the Tivoli beställde jag in isvatten (10 kronor för kranvatten, galet!!)
Det blev alltså hög mysfaktor på dagens utgång som skulle blivit årets mest galna men jag är nöjd med att se hur fulla människor är och hur dumt dem beter sig när dem är det.
Att se hur folk försöker se snygga och heta ut på dansgolvet med ögon i kors och kjolar som kasat för långt upp.
Att höra "shiiit va duue ee vackåår" från en kille som lika bra kunnat säga det till killen med långt hår bakom mig.
Att få armbågar i sidan av fulla tjejer som tror att det var jag som gick in i dem och inte tvärtom.
Jag är nöjd med att inse hur avtändande det är med onyktra människor och hur liten chansen är att jag någonsin träffar någon på ett uteställe. Majoriteten av killar kan tydligen inte visa sig i närheten av ett dansgolv utan den där halva flaskan vodka nertvingad i halsen. Det är ganska sorgligt..
På tal om korv
Det är jag till vänster på bilden. Eller ja, jag är kanske lite blekare än så men det är definitivt likt utöver det. Så kändes det i alla fall när jag testade kläder igår och begav mig därför ut på jakt idag efter nya partykläder till kvällens utgång i ett antal storlekar större. Suck!
Jakten gick i alla fall klockrent bra och kvällen är räddad. Outfiten blir ungefär lika sexig som en nunnas men ikväll är det dans som gäller, jag har inte tid med tafsande händer då.
Igår kväll var det kulturnatt i stan och jag och Emilie gav det en chans. En liten chans.. Det blev en öl på ett ställe med äldre onyktra människor och en liten ljusshow på torget. Sen blev det eldshow med tre bokstavligt talat heta killar som man inte hade tackat nej till någon av dem trots rött hår och piercingar överallt.
Det är någonting speciellt med eldslukande män..
Jag nöjer mig inte med någon vanlig, han ska vara speciell, väldigt speciell..