Charlotte

Att bara sitta ner på ett tåg och inte göra någonting vettigare än ha fötterna på sätet mitt emot (utan skor såklart), kolla lite smått i tidningar, studera naturen utanför och spana in folk hade jag kunnat göra i många fler timmar än det tar att komma till Göteborg men där var slutstationen för vår del i lördags morse och sen sa det ungefär bara shoff sen var vi hemma igen..
Det har ändå hunnit hända en hel del därimellan och här kommer den korta versionen.

Vi anlände smärtfritt till Göteborg och lika smärtfritt till hotellet fem minuter från centralstationen. Kan det bli mycket bekvämare än så? Tio steg från hotellet klev vi rakt in i Nordstan där jag och mamma inte hade några problem alls med att få klockan att gå.
Visst brände jag pengar men jag hade nästan lika gärna kunnat sitta på en av bänkarna och titta på folk. Här i Landskrona ser så gott som alla likadana ut så det märks att man kommer till storstan när folk går med tjugo centimeters platå och slangar i håret eller när tanten på 60 år går i genomskinlig klänning utan att någon tittar. Jag gillar det, att ingen kollar snett utan bara sköter sitt eget. Det är så det ska vara..

Efter lite käk var det dags att se musikalen Footloose och jag är inte ens lite, lite, lite besviken. Jag svävar snarare på små rosa moln och drömmer om att kunna dansa och sjunga som dem. Man föll för hälften av killarna och avundades tjejernas jobb men det var helt fantastisk bra.
Att sen självaste Måns kliver ut och tar väl hand om sina fans (däribland både min egen mamma och mina kusinbarn) genom att skriva autografer och småsnacka bevisar att han inte blivit någon spänd snobb utan behållit båda fötterna på jorden. Pluspoäng till Måns Zelmerlöw!

Det var verkligen den korta versionen av helgen men resten stannar i mitt minne, förhoppningsvis..

Tackar för en klockren helg allihop!