Charlotte

Att sitta under svart stjärnklar himmel med en mugg varm choklad i ena handen och min andra hand i någon annans är inte så pjåkigt. Det är sådär superromantiskt och äckligt som jag inte står ut med egentligen men jag antar att jag blivit lite av en mjukis på senare dar. Emilie får komma hem och tuffa till mig igen!! 

Kunderna får vara hur otrevliga som helst mot mig idag, ingenting biter på mig och jag glider runt på jobbet speedad på kaffe tills det blir dags för fika med Almedina ikväll. 

Ps. Charlotte haltar lite smått idag. Hon gled på rygg nerför trappan i morse det första hon gjorde och slog ryggen, armbågen och stukade foten (som knakar lite konstigt?) Meeen lika glad är hon för det..