Charlotte

Vissa dagar vill man bara gömma sig under täcket och strunta i att gå upp. När man vaknar av blåst och regn som slår mot fönstret då det fortfarande är mörkt hade det varit skönt att le hånfullt åt väckarklockan och somna om.
Det funkar inte så, istället drar man sig ut i eländet och får en sån där grymt obra start på dagen.
Resten av dagen fortsatte på ungefär samma sätt, detta var inte en dag ämnad för mig.

Jag antar att man måste ha dåliga dagar för att uppskatta de bra men ibland kan jag få för mig att någon däruppe, därute, därnere har någonting emot mig och gör allt för att jag inte ska få vad jag vill ha..

Jag får gnälla, bara lite?!