Charlotte

Någon som läst om skånskan av Aftonbladets Alex S? Där han skriver att det måste vara en cp-skadad som började prata så och att resten hängde med. Eller att det låter som att man ligger över toalettstolen och spyr.
Till viss del kan jag väl hålla med. Däremot finns det många olika typer av skånska, vissa mer behagliga än andra.
Efter att ha sett Anders och Måns program ikväll som bland annat handlade om traktorpulling (sånt kan endast förekomma nere i Skåne alltså) förstår jag hur många kanske ser på oss skåningar och jag förstår dem.
En kille som förklarade att njutningen med traktorpulling är att det "dönar å rygår" (vilket då betyder att det låter och ryker) blev ett typiskt exempel på hur det kan låta när den grova skånskan för talan.
Det roligaste av allt var ändå det här:

http://www.youtube.com/watch?v=V9nEPvca4vk&mode=related&search=

Det é nice!

Jovisst, det kan se ut som en bild från mitt jobb. På en kille som jag definitivt hade varit grymt kär i. Tyvärr är det inte riktigt så bra. Det krävs inte mycket mer än en grym sångröst för att vinna brudarna.
Dagens örongodis:

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM

Vaknade av alarmet på mobilen 07.00 imorse. Drog mig upp ur sängen med ögonlocken hårt slutna och tvingade in min kropp på toaletten trots att varje liten del av mig bara ville vända mig om och somna om. Suckade djupt tills jag var klar och gick med tunga steg in i sovrummet igen.
La mig försiktigt ner i sängen, drog det perfekt lagom varma täcket över mig och slöt ögonen. För idag kunde jag göra det man vill göra alla andra dagar. Jag fick somna om. Idag är jag ledig!

Har precis skickat in ansökan om kort på kort (för er som möjligtvis missat det kan man designa sitt eget bankkort på Swedbank) och det blev sååå coolt. Bild på mig själv? No way.. men fortsättning följer.

Ni vet sånt där halsband som Carrie i Sex and the City har? Sånt skickades hem till mig från Emilie i Frankrike och jag är såå glad för det! Det kunde jag aldrig ana att hon planerade och nu hänger det säkert runt min hals så att ingen missar att det är jag som är C h a r l o t t e.

Jag känner mig gammal och tråkig när jag irriterar mig på folk som spelar musik högt på tåget. Lägger sina mobiler på det lilla bordet och drar igång någon låt utan att bry sig om folk runt omkring. Helst har dem dessutom fötterna på sätet mitt emot och precis när konduktören som sagt till dem vänt ryggen till åker fötterna upp igen.
Jag kan inte hjälpa att det irriterar mig och jag känner att man kan döpa om mig till Asta, 85 år.
Det är onödigt att ha fötterna på ett säte som sen kommer göra någon annan smutsig i rumpan och det är grymt respektlöst att spela musik som stör alla andra, sen får ni kalla mig vad ni vill.
Dessutom är jag grymt trött i huvudet efter att ha snackat med ungefär 400 olika kunder under en dag. Ge mig tystnad och lugn!

Vissa har förmågan att titta på en som om man vore den enda personen i hela världen. Som att allt man säger är vettigt och intressant. Som att allt man säger inte bara glöms bort.
Det är en förmåga som vissa äger och han äger den. Han tittar på en, tittar liksom rakt igenom en och mina kinder blir varma så att jag måste titta bort som nån himla tönt.
Jag säger orden i fel ordning och rabblar på alldeles för snabbt och känner mig sliten och ful och löjlig p.g.a hans himla blick. Men shit vilken blick!

DET. Det där som det inte finns några ord för. Antingen har man det eller så har man det inte och det finns inte så mycket att göra åt saken. Precis som att människor föds med det. DET.
DET som gör att man kommer hur långt som helst med att bara vara sig själv.
Jag har träffat ett fåtal människor som har DET och idag träffade jag ytterligare en. Jag har sneglat på honom förut men först idag när jag pratade med honom, på riktigt, upptäckte jag det.
Det är ingenting speciellt, bara de där klockrena kommentarerna, den pricksäkra humorn och glimten i ögat.
Det finns inte mycket som gör mig stum, som får mig att tappa ord och stamma men just sånt, just DET får mig alldeles handlingsförlamad.
Det är alltid lika coolt och man blir liksom beroende. Man vill bara sitta kvar trots att man borde börjat jobba för längesen. Man vill bara sätta sig i samma soffa fast det finns flera andra tomma. Man vill bara vara där, vara med honom och han som har det.
Men vad gör man? Man lyfter på röven, klämmer fram något lagom kyligt som "nää, om man skulle ta å jobba en sväng, heeej  då" och låter bli att vänta på svar, låter bli att se tillbaka för ögonen är livsfarliga, ögonkontakt får en att snubbla över sina egna fötter och spilla ut kaffet på vägen därifrån.
Det är ballt. Han har DET. Och nu flyger fjärilarna fritt..

Undrar om man alltid känner att alla tittar på en och tänker "den där borde du inte äta" när man håller en pizzakartong i handen. Jag menar, oavsett hur mycket man väger. Jag känner i alla fall så men det är ändå lätt värt det när man sitter där och hugger in på en fint gräddad pizza när hungern är som värst.

Jag tog ingen semester i sommar. Vad ska man med sånt till? Valet var fritt och jag sa nej tack.

Tänkte att det inte är lönt att försöka vara något man inte är. Man får acceptera sig själv för den man är och hoppas på att andra gör samma sak.
Precis sådär lämnar jag min säng på morgonen och det kan se ut som att jag inte använder sängkläder men det gör jag faktiskt. Sängen är fullt påklädd när jag lägger mig i den för natten men mitt nattliga jag verkar inte digga det alls.
Då jag vaknar första gången ligger lakanet på golvet och vid andra eller tredje gången är allt avklätt.

Igår kom lönen och idag var jag ledig. Farligt, farligt men härligt, härligt. Plånboken kunde ändå faktiskt varit tommare än vad den är men tack vare Almedina går man även till rean en sväng.

Jag tackar Emilie för en härlig vecka med shopping, fika, mat på goda ställen och kvällspromenader med mycket skitsnack. Sånt behövs!

Det är svårt att vara den som alltid gör rätt. Att alltid göra det man skulle ge som råd om man kunde stå utanför sin egen kropp. Att alltid göra det man hade sagt åt sina vänner att göra om det var deras liv och deras situation.
Man gör sällan det som vore bäst, det som vore smartast att göra. Man gör det man vill göra och hoppas på det bästa. Slänger sig utför stupet och hoppas på att någon tar emot. Oftast slår man huvudet i asfalten men kommer ändå göra om samma sak om och om igen.
Som min gamla hamster som man satte på sängkanten för att se honom gå rakt ut och ramla ner, gång på gång. Det kan låta hemskt men han verkade gilla det. Han var en risktagare precis som alla andra. Man hoppas att utgångspunkten ska se annorlunda ut någon gång och just där befinner jag mig nu.

Jag kastar mig utför för att jag inte alltid vill vara den som står kvar och blickar neråt. Jag måste få göra misstag och hoppas på att jag kommer vinna någon gång. Någon gång borde jag väl få vinna?

Midsommarafton. Jag gjorde mig i ordning, satte mig på tåget och jobbade 20.30-00.30. Inga jordgubbar, sill och nubbe för min del innan dess.
Jag är liiite impad av mig själv att jag faktiskt kom igång riktigt ordentligt på tåget hem och började festa vid 01 inatt.
Detaljerna om kvällen/natten behåller jag som vanligt för mig själv men det var lyckat!
Tackar!

Nu är det jobb som gäller igen och tur är väl det..

(Jo, det där är efter..)

Vaknade klockan tio av min älskade ringsignal "vi vet var" (eniroskadad) och svarade totalt sömndrucken. Då var Emilie äntligen tillbaka i Sverige efter 5 månader i Frankrike.
Det är riktigt skönt att ha henne hemma och jag ska umgås så mycket jag bara kan med henne nu när jag har chansen. Imorgon är det hon,jag och affärerna,fiken och allt annat sånt där brudigt.

Klockan 12.30 klev jag in på kam.com för att få en förändring. Ingenting hade kunnat bli sämre än hur jag såg ut i håret förut men jag är helnöjd!

McDonaldsmat med Emilie efteråt (hey, kanske inte nyttigt för låren men fint för själen) och jag bryr mig liksom inte om när hon ber om hamburgare utan lök och tomat eller när hon klagar över att coca colan smakar konstigt. Hon är hemma!

Det var inte många veckor sedan jag hade precis den frisyren som jag så länge velat få till. Jag vet inte vad som hände men jag antar att det blev för långt och nu är jag så trött på det att jag nästan vill ge frisören fria händer imorgon.
Vi får väl se hur jag ser ut i morgon kväll..

Är sådär innerligt trött som bara arbete kan göra en. Det är inte den där lata tröttheten utan den utslitna sorten, den sköna sorten. Den man sover som bäst av.
Jag har snackat med över 4000 människor denna månaden och jag förstår inte att det kan vara så populärt att ringa till eniro118118. Då är det ju faktiskt inte så himla konstigt att öronen börjar värka lite och huvudet börjat bli lite slött.
Därför passar det mig alldeles utmärkt att vara ledig onsdag-torsdag.
På onsdag ska jag bannemig till frisören och jag längtar! Jag har lyckats få till en urtråkig frisyr som bara ligger alldeles platt och har dessutom fått en virvel på huvudet som jag aldrig sett förr? Jag fattar ingenting men frisören får fria händer.
På torsdag kommer Emilie hem. Finally! Då är det hon och jag heeela dagen. Frukost på favvofiket, shopping hela dagen för att avsluta med favvopizzerian på kvällen.

Låt tisdagen gå snabbt!!!!

Jag har koncentrerat mig för mycket på jobbet på sistone. Fokuserat på att det är där jag trivs bäst, mår som bäst och resten har liksom lagts på hyllan ett tag.
Jag måste ta tag i det där andra nu. Mitt festande till exempel. När hade jag den där fulländade utgången senast? Det kan jag inte ens komma ihåg.
Det är mitt fel, jag måste ta tag i det, försöka klämma mig i festkläderna som kanske inte ens passar längre och bege mig ut i dimman som förr.
Det måste jag!

Cal böjde sig fram, men så sakta att hon mycket väl hade hunnit dra sig undan. Hennes ögon vidgades, läpparna särades och hon sa "öh" och han kysste henne ömt, för den här gången ville han minnas varenda sekund och han kände hur hon drog efter andan och besvarade kyssen reservationslöst ännu en gång och rösten inuti hans huvud sa: "HON" och han glömde sina goda avsikter och fattade om hennes ansikte med ena handen och förlorade sig i henne.
När han avbröt kyssen var hennes ögon halvt slutna och kinderna röda. "Vann du?" frågade hon andfått och han svarade "Ja!" och kysste henne igen, hårdare, kände hur hennes hand slöt sig i ett grepp om hans skjorta och då träffade någonting honom i nacken så att han kastades mot henne. Hon drog sig hastigt undan och sa "Aj, aj!"
"Förbannat!" Han snodde runt och där stod Liza. "Sluta med det där!"
"Jag slutar om du slutar!", sa hon.
Lätt omtöcknad sa Min: "Det gjorde faktiskt inget. Bara en vadslagning nu igen."
"Knöl!", sa Liza.
Cal kämpade för att få luft. "Hör du", sa han. "Min kan ta vara på sig själv."
Liza tog ett steg närmare. "Visst. Säg att du känner henne. Säg att du bryr dig om henne. Säg att du kommer älska henne till tidens ände."
"Vad är det med dig?" undrade Cal. "Jag kysste henne. Sådant förekommer."
Shanna tog sedlarna på bardisken. "Och jag till exempel, är väldigt tacksam för att du gjorde det. Tack så mycket!"
"Jag trodde att du vann", sa Min till Cal.
"Det gjorde jag", svarade han. "Det var bara vadet jag förlorade."

---

Boktips: Ska vi slå vad? av Jennifer Crusie.

Det börjar som en vadslagning. Den snygga killen Cal ska få knubbiga, svårflörtade Min i säng. Kan en bok bli bättre än att dem mot alla odds faller för varandra?
Efter mindre än halva boken läst är jag såld.

Vissa nätter drömmer jag sånt som får mig att bara vilja fortsätta sova. Inte direkt för att jag vill fortsätta drömma, mer för att jag inte vill gå upp ur sängen alls.
Det är då när kroppstemperaturen är lägre än vanligt, man vet knappt vad man heter men man vet att det är precis så som man har det i drömmarna som man vill ha det i verkligheten.
Jag har det riktigt bra just nu egentligen men det är precis som att jag inte blir nöjd. Det kvittar hur hög lönen blir eller hur många skor jag har i garderoben, någonting fattas.

Det är bara jag som är bortskämd. Jag måste bara sluta ta allting för givet och uppskatta allt jag har istället för att böla över allt jag skulle vilja ha.

Jag blir rädd när jag hör folk över 35 år säga att de inte har några barn och inte en tanke på att skaffa det. Jag blir rädd att jag skulle kunna bli en av dem som säger så. Då är det liksom kört och vad har man att leva för i framtiden om man inte har några barn och barnbarn?
Man kan inte direkt sitta och minnas sina nätter på stan och känna sig nöjd. Även om jag inte är megasugen på att skaffa några ungar är jag sugen på att bli sugen, för att uttrycka mig så enkelt som möjligt.

Himla tur att man kan skaffa barn på egen hand nuförtiden. Borde kanske börja spara redan nu för det lär ju kosta en del.

"Det är så tråkigt att vara hemma. Tiden går så långsamt! Och om man ändå ska titta på tv, varför inte göra det med någon och mysa liksom.."

Okej, tjejerna som satt och snackade var betydligt yngre än mig och diskuterade hur tråkigt det är att vara hemma hos sina föräldrar när man kan vara hos pojkvännen. De höll med varandra om att man mycket hellre är där alltid än ensam någon annanstans.
Ensamheten är ju livsfarlig!

Dessutom kom de överens om att den enas pojkvän bara är osäker på hennes känslor. Anledningen till att han drar sig undan är för att hon inte visar tillräckligt.

Snart växer dem upp och inser att snubben inte ens var lite intresserad och att om dem fortsätter hänga hos pojkvännerna sådär lär de hamna hemma hos föräldrarna så småningom.
Kan man inte spendera lite tid med sig själv är man inte tillräckligt kreativ.

---

Jag minns när jag stod där hand i hand och hans kompis kom och frågade om jag var hans flickvän. Han tittade på mig sådär som bara han gjorde och frågade mig om jag var det och jag svarade "haha nä du, inte ens i närheten" för att nästa sekund tänka "varför sa jag så???".
Han kysste mig farväl på perrongen och tog mig på kinden och sa "vi hörs sen" och jag tänkte att det är precis så det ska va.

En annan grej som får mig att mista all respekt och tillit är när de säger saker för att sedan aldrig höra av sig igen. De kan spendera en hel natt med en och svamla en massa, de kan till och med stå fast vid det på morgonen och kanske i några dagar efter det.. men sen är det stopp.

Jag hörde aldrig av honom igen.