Charlotte

"Det är så tråkigt att vara hemma. Tiden går så långsamt! Och om man ändå ska titta på tv, varför inte göra det med någon och mysa liksom.."

Okej, tjejerna som satt och snackade var betydligt yngre än mig och diskuterade hur tråkigt det är att vara hemma hos sina föräldrar när man kan vara hos pojkvännen. De höll med varandra om att man mycket hellre är där alltid än ensam någon annanstans.
Ensamheten är ju livsfarlig!

Dessutom kom de överens om att den enas pojkvän bara är osäker på hennes känslor. Anledningen till att han drar sig undan är för att hon inte visar tillräckligt.

Snart växer dem upp och inser att snubben inte ens var lite intresserad och att om dem fortsätter hänga hos pojkvännerna sådär lär de hamna hemma hos föräldrarna så småningom.
Kan man inte spendera lite tid med sig själv är man inte tillräckligt kreativ.

---

Jag minns när jag stod där hand i hand och hans kompis kom och frågade om jag var hans flickvän. Han tittade på mig sådär som bara han gjorde och frågade mig om jag var det och jag svarade "haha nä du, inte ens i närheten" för att nästa sekund tänka "varför sa jag så???".
Han kysste mig farväl på perrongen och tog mig på kinden och sa "vi hörs sen" och jag tänkte att det är precis så det ska va.

En annan grej som får mig att mista all respekt och tillit är när de säger saker för att sedan aldrig höra av sig igen. De kan spendera en hel natt med en och svamla en massa, de kan till och med stå fast vid det på morgonen och kanske i några dagar efter det.. men sen är det stopp.

Jag hörde aldrig av honom igen.