Charlotte

Det är svårt att vara den som alltid gör rätt. Att alltid göra det man skulle ge som råd om man kunde stå utanför sin egen kropp. Att alltid göra det man hade sagt åt sina vänner att göra om det var deras liv och deras situation.
Man gör sällan det som vore bäst, det som vore smartast att göra. Man gör det man vill göra och hoppas på det bästa. Slänger sig utför stupet och hoppas på att någon tar emot. Oftast slår man huvudet i asfalten men kommer ändå göra om samma sak om och om igen.
Som min gamla hamster som man satte på sängkanten för att se honom gå rakt ut och ramla ner, gång på gång. Det kan låta hemskt men han verkade gilla det. Han var en risktagare precis som alla andra. Man hoppas att utgångspunkten ska se annorlunda ut någon gång och just där befinner jag mig nu.

Jag kastar mig utför för att jag inte alltid vill vara den som står kvar och blickar neråt. Jag måste få göra misstag och hoppas på att jag kommer vinna någon gång. Någon gång borde jag väl få vinna?