Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
Jag hade ätit halva kebabrullen med vitlökssås då Emma ringde. "Ska vi ut och festa?"
Trots att jag var fullkomligt inställd på att ha en kväll hemma (därav vitlökssåsen) var jag inte svår och rusade snabbt in i duschen med tandborsten i munnen.
De spontana utekvällarna brukar bli de bästa.
Förfesten fick temat lägerkänsla med gitarr och sång framför brasan (eller framför ett bord med shotglas, godis, chips och falska sjöfrukter i choklad -köp dem inte, örk-) med lite nya ansikten vilket aldrig är fel. Fler detaljer nämns inte.
Taxi in till stan där jag för sista gången beträdde mitt före detta favorituteställe frivilligt. Jag har haft många roliga stunder på det dansgolvet, i den baren, utanför den ingången men de är över. Musiken suger, brudarna står och försöker se heta ut och sätter armbågar i ryggen på en titt som tätt och killarna är sliskiga och tror att dem ska få till det bara man råkar ge dem ett ögonkast.
Jag är ledsen att säga det men jakten på att nytt uteställe som håller måttet startar nu.
Vart tog alla balla människor vägen?