Charlotte

Jag påbörjar min dag till Americas' Funniest Home Videos. Jag asgarvar så att tårarna rinner samtidigt som jag tuggar i mig knäckebröd. Så startar jag min dag på bästa sätt.
Jag är ingen morgonmänniska överhuvudtaget fast jag skulle vilja vara.
Jag skulle vilja vakna med ett leende på läpparna och sträcka ut ordentligt och känna att världen är på min sida.
Men ja, istället vaknar jag av klockan som jag tycker blir mer och mer irriterande för varje gång och hasar mig upp en kvart senare och möter ett monster i spegeln.
Det är så sanningen ser ut! Jag är inte sockersöt som nyvakna tjejer på tv. Jag ligger inte i fosterställning med handen fint under kinden och sover.
Jag har ben och armar överallt under natten och har utstående ögon och världens rufs när jag vaknar.
Sorry, fortsätt kolla på film om ni söker något annat.

Idag blir det jeansjakt med Matilda! Riktigt skönt att ha henne hemma ett tag.

Drömmar har jag aldrig förstått mig på. Vissa tror att drömmar betyder någonting, att någonting i ens undermedvetna kommer fram i sömnen men jag går inte på det där. I så fall är mitt undermedvetna sjukt stört.

Inatt drömde jag att jag hånglade med Johan från Idol (vi snackar snubben med näsring) huuur länge som helst och jag kunde nästan känna hans doft och smaka hans tunga när jag vaknade. Jag menar, jag är inte ens hans största fan.. Det värsta är väl att det inte var första gången jag drömde om honom.. uj uj uj.
Efter hånglandet gick jag och åt på skolan där jag gick i högstadiet och en man bad mig att vakta hans solglasögon. Sen promenerade jag vidare till mitt städjobb som var i en lokal jag aldrig någonsin sett i verkligheten.
Jag vaknar alldeles kallsvettig för att jag glömde vakta solglasögonen! Dem låg ju kvar på matsalsbordet där jag suttit och ätit.

Tolka det om ni kan! För jag har försökt men får verkligen inte ihop något vettigt.

Bästa bilden idag! Det är jag, det är sååå jag på den där bilden. Stackars kille..

---

Ringde på ett jobb idag men efter att jag sagt att jag inte har kassaerfarenhet märkte jag att hon slutade lyssna. För varje sånt samtal jag gör och för varje nej jag får då jag inte har erfarenhet tappar jag stinget mer och mer.
Blir dessutom mer och mer irriterad över att det är så viktigt med kassaerfarenhet. Är det verkligen sååå jobbigt att lära ut det? Är det verkligen sååå svårt att lära sig?
Jag tror inte det! Jag tror bara att dem gör det så enkelt som möjligt för sig.. och ja, jag hade kanske gjort samma sak om jag var chef.
Låt mig minnas hur det var att vara helt ny på marknaden  och om jag någon gång skulle bli chef någonstans så är det just sådana jag kommer anställa.

Det gäller i alla fall att inte tappa stinget helt och så lågt sjunker jag inte. Jag hänger kvar ett tag till..

Helgen ser ut till att bli helt lugn och vet ni vad? Det gör inte så mycket. Det gör nästan ingenting alls.
Jag har grejer att se fram emot och då ser det inte helt mörkt ut. Som Londonresan den 21 november. Woohoo! Mer info om det följer ;)

Jag städar! Det är nog det mest otacksamma jobbet som finns och nu när man gjort det ett tag kommer man uppskatta det alltmer själv i framtiden. Typ tacka den som städar trappen och aldrig sno hissen.
Jag träffade två otacksamma ungar häromveckan. Två blonda småtjejer som såg så otroligt ofarliga ut så jag blev totalt chockad när dem öppnade munnen.
"Du har grejer i hissen!" (säger bruden på 10 år)
"Ja, det har jag du.."
"Säg till att få ut dem därifrån!" (säger hon och ger mig en blick som jag bara trodde fjortisbrudar kunde ge)
"Nä du, dem får stå där!"
"Det får dem inte alls!"
"Bestämmer du det?"
"Ja!!"
"Sorry, men nej.. jag bestämmer det!"
Tjejen som går och kränger chips direkt ur fetaste påsen frågar om jag städat färdigt entrén och när jag svarar ja tar hon en näve chips som hon slänger rakt framför mina fötter och säger därefter åt mig att städa upp.

Jag är absolut inte för att slå barn.. men knytnäven knöts automatiskt och någonstans i mitt huvud hörde jag "Slå henne, slå henne, slå henne så lär hon sig, hon lär sig om du slår."

Jag slog inte. Jag trampade sönder chipsen och gick därifrån. Det är ju trots allt inte jag som tvingas leva i skiten.

När blev barn så???? Jag förstår inte vad som gick snett och när det hände..

Jag var på möte på Arbetsförmedlingen idag. Det gav mig absolut ingenting som jag inte redan visste. Efter att han i inledningen sagt "i princip allt det jag säger finns att läsa på hemsidan" slutade jag lyssna.
Drömde mig istället bort till egen lägenhet med min lilla mops och mitt underbara jobb på Scorett. För det är mitt mål, mitt första mål. Det där med miljarder skor och snuskigt rik make kommer lite senare.

Jag vet inte varför jag inte är som alla andra men jag har aldrig varit det så varför börja nu? Jag känner inte suget efter att jobba som au-pair utomlands eller dra mig till London som så många andra gör efter gymnasiet. Jag känner suget efter mitt eget liv. Bara mitt! Bara min fruktskål, bara min badrumsmatta och mitt nyckelskåp. DET är min dröm! 

För jag är sån. Jag lever i nuet. Jag drabbas inte av panik när jag tänker att jag kanske inte får det liv jag vill ha. Jag får inte ångestattacker när jag inser att jag står på ruta noll utan planer att ta steget härifrån. Allt jag har är nu och varför drabbas av panik när jag har de ballaste vännerna, de softaste föräldrarna, de sötaste djuren, de roligaste lördagarna, de mysigaste fikastunderna, de bästa drömmarna och den bästa hälsan. Det tar inte ens slut där.. jag kan fortsätta, jag kan skriva en bok, jag kan älta i all evighet men det tänker jag inte göra.

Det viktigaste är sagt! Mina problem är inga problem, mina drömmar kan förverkligas, mina mål är nära och jag mår helt underbart bra!

Jag bjöd de flesta till min födelsedagsfest i lördags. Tio av dem dök upp, vissa skrev att de inte kunde komma och andra hörde inte ens av sig.
Jag kan ju passa på att tacka Elin,Cornelia,Emma,Rebecca,Emilie,Matilda,Therese,Louise,Almedina för att ni kom och för de klockrena presenterna! Fy vad illa om jag glömde nämna någon nu..

Tackar Toni också för att han kom.. med ja.. åtta långa himla män?..

Kvällen kan jag inte vara mer nöjd med. Massa folk, massa musik, massa dans och om det inte vore för slagsmålet i slutet så hade kvällen varit fulländad.
Slagsmål kanske det inte kallas när den ena inte slåss (dvs JAG!). Men alltså, vad är det med tjejer som helt plötsligt hoppar på en på dansgolvet och knuffas och slåss?
Jag såg ut som ett stort frågetecken när jag flydde dansgolvet och hon blev bortdragen.

Vad hände med att man bara ska ha riktigt roligt?
Jag råkade väl trampa henne på tån eller så dansade jag med hennes ragg.. eller så dansade jag bara bättre än vad hon gjorde.. muahaha!

Jag är supernöjd och nu känns det som att det faktiskt inte gör någonting alls att det är måndag. Men det kan ju bero på att jag kan sova hur länge jag vill. Haha!

Fick precis reda på att en linjebuss krockat med en minibuss i Svalöv och fyra av sex personer avled i minibussen.
Sånt händer varje dag, överallt, men det är lika läskigt varje gång och när det sker så nära blir man extra rädd.
På mindre än en sekund har jag hunnit tänka om jag vet någon som skulle kunna tänkas åka minibuss just där eller sitta på just den linjebussen just då och även då jag kanske inser att jag inte har några namn så känns det hemskt.
Det är för nära mig, för nära min släkt som är bosatta i det området. För nära livet! Olycka, lämna oss i fred!
Jag kan inte se någon rättvisa i att undansvepa någon livet på bara någon sekund, utan förberedelse, utan en chans att ta farväl.
Det spelades säkert musik i bilen, undrar vilken låt? Och dem kanske skrattade, åt vad?
Det spelar ingen roll.. För plötsligt blir allt svart utan att någon hinner reagera och dem som får ta den värsta smällen är de anhöriga. Stackars människor!

Det sägs ofta att brandman är det sexigaste yrket. Jag tycker framför allt att det är det modigaste, starkaste och mest psykiskt ansträngande yrket och jag beundrar dem.

Folk säger saker för att göra andra glada. Tillfredsställa för stunden.
"Kan vi inte spara ihop och resa någonstans nästa sommar?"...  "Jo, men lätt!!"
"Jag ska ha fest i helgen. Kommer du?" ... "Klart jag gör! Det ska bli skitskoj!"

När årets slut närmar sig är det endast en av dem som kämpat för den där resan.
När helgen börjar närma sig inser den som tackat ja plötsligt att den inte har råd.

Verkar som att alla är så. Mer eller mindre! Man säger saker för att få se ett leende, för att få upp förhoppningar, för att inte vara den som alltid säger nej.

Vad folk inte inser är att det sårar mer att först säga ja för att plötsligt säga nej. Man börjar planera, börjar drömma, börjar tro att man har helgen planerad eller vad det nu än rör sig om. Och så kommer "Nej!"et. Det man fruktade men någonstans visste skulle komma.

Det är förutsägbart och tråkigt. Man tappar lusten när man fixar och donar och ingenting blir som man vill.

Jag skulle vilja att folk inte var så rädda för att bara säga Nej.

Ett sätt att se det..

Miss Cold! Det är jag! Jag har hemsk humor, skämtar otroligt mycket på andras bekostnad, mer än jag borde och jag vet om det.
Jag kan inte se andra gråta och ser snett på dem som ändå får för sig att lipa inför mig, jag fäller inga glädjetårar för andras skull, jag gråter aldrig inför någon annan och om en tår skulle försöka tränga sig igenom i min ensamhet ger jag mig själv onda blicken i spegeln och stänger av totalt.. likgiltighet är min grej!

Jag ger inte folk en andra chans, vägrar ha överseende med småfel, lyssnar verkligen inte på typiska kärleksproblem. Känner att jag inte har tid att lyssna på ältande brudar med ilands-problem.
Jag säger inte det folk vill höra och får höra dagligen att jag är kylig.
Jag ger sanningen och inte "klart han vill ha dig fast han inte hört av sig på tio dagar, han har nog varit av med mobilen bara.."

Jag tåler inte beröring, kramar och fina ord och ger aldrig något av det själv.

Tar inte åt mig när folk säger att jag är kylig för jag har accepterat det för längesen.
Take it or leave it!

---

Ett annat sätt att se det..

Jag håller allt jag lovar för att inte såra någon.
Jag ler alltid åt butiksbiträden och tackar säkert för många gånger bara för att jag kanske förgyller deras dag på minsta lilla sätt.
Jag ställer alltid upp och lyssnar på de människor jag bryr mig om nästan oavsett problem. De jag bryr mig om vet att jag finns där.
Jag bråkar aldrig med mina föräldrar för att jag vet bättre än så. Jag vet att de förtjänar bättre än så.
Mitt hjärta blöder för saker som ingen annan bryr sig lika mycket om. Som en skadad fågel på vägen eller en hund med hemsk ägare.
Jag uppskattar inte julafton för att jag lider med dem som inte har det lika bra som jag.
Jag säger kanske aldrig att jag tycker om folk men det är endast eftersom jag tycker att handling säger mer än ord. Spontana sms bevisar att man tänker på någon och kan man få en större komplimang än så?

Det är lätt att bli den som folk säger att man är. Jag tänker aldrig glömma att jag bara är jag. Lite av det goda och lite av det onda.
Jag är Charlotte, jag är bara människa, jag kan inte bli något annat än det här..

Det finns två sätt att se på allt..

Vad jag vill säga med bilden idag är att det är sjukt, äckligt, grymt hett med tatueringar precis där Tom har dem. Hela underarmen tatuerad och jag är SÅLD!
Spelar i princip ingen roll hur killen ser ut i huvudet, jag har blicken fäst vid konstverket på armen.
Oh la la!

---

Jag har aldrig hört någon säga något positivt om Arbetsförmedlingen men jag var ändå tvungen att dra mig ner dit idag. Man kan ju alltid hoppas på att få Alfa-kassa å allt vad det kallas.
Men så komplicerat det ska va!
"Skaffa arbetsgivaruppgifter från alla arbeten du haft och skicka in dem till Alfa-kassa men innan du gör det kommer du ner hit och visar oss arbetsgivaruppgifterna och detta måste senast vara gjort innan nästa tisdag då du även ska på informationsmöte. Bla bla bla bla bla, fler papper, bla bla bla, fler möten bla bla bla.."

Jag slutade lyssna ungefär där hon sa "Du kan söka vilka jobb som helst själv men genom Ams måste du ha årserfarenheter för att söka ett visst jobb!"
Jo men man tackar.. så.. vad kan dem hjälpa mig med?
Inte ett piss!

Det är riktigt skoj att mixa med frisyrer. Lockigt ena dagen, rakt andra.
Måste vara grymt tråkigt att va kille. Där är valet typ morgonfrissa, morgonfrissa med keps eller lite vax så det ser ut som det alltid gör när det är fixat.
Som tur är så är jag faktiskt tjej och kan därför mixa hur mycket jag vill. Igår bestämde jag mig för att testa vax så att jag kan ha håret lite rufsigt.
På vaxavdelningen är jag verkligen helt lost så jag gick nog mycket efter pris och vilket kap jag gjorde. I och för sig valde jag ju det dyraste men oj vad bra det blev!
Idag fixade jag håret vid 12 och efter det har jag varit ute i regn och blåst och jag har dessutom vilat i någon timme. Håret är precis lika snyggt nu som det var när det var nyfixat!
Finns verkligen ingenting negativt att nämna om det här vaxet och det luktar dessutom sjuuukt gott.

För en gångs skull stämmer det som står på förpackningen:

- Matte Effect, Beach Look, Messed Up!

Dagens tips: Fructis - Surf Hair.

Det var det här jag fruktade. Att sitta hemma en lördagkväll. Känns inte ens lite skönt eller bekvämt.
Just nu borde jag göra mig i ordning inför förfest men istället kan jag lika bra gå och dra pyjamasen på mig för det är väl i den jag kommer spendera kvällen.
Jag förstår inte alls varför man inte kan/vill festa varje helg men om jag nu ändå någonstans ska försöka förstå så borde det finnas massa annat att göra. Eller är det detta som gäller?
Fest eller sängdags innan 22. Skoj!

Jag var mer eller mindre förberedd på att det skulle komma sådana här helger men nu önskar jag ändå att jag hade förberett ännu mer. Jag önskar att jag hade gått in för det, hyrt film och köpt massa gott och slängt mig i soffan och satsat på myskväll. All by myself.

I natt ska man ställa tillbaka klockan. En extra timme på utestället..
Det är lönehelg, alla är ute och festar..

Sorry, men bara för att alla andra verkar trivas med hemmalivet gör inte jag det.

Höstmörkret kan verkligen förändra ens humör helt och hållet. Det är ganska lätt att skylla på också de dagar man inte riktigt känner sig på topp.. "äsch, det är vädret".
Ganska skönt att skylla på eftersom man slipper analysera vad som ligger bakom det dåliga humöret. Bara att acceptera att regn och blåst gör en lite nedstämd och så fort solen dyker fram kommer leendet tillbaka.

Det är nog riktigt viktigt att hitta på saker när vädret är som tråkigast och vi går mot mörkare tider hela tiden. Behöver inte vara en resa till Thailand eller en helg på spa (även om det skulle varit sjukt skönt). Det räcker med smågrejer som att käka på restaurang (som jag och Emma gjort ikväll) eller åka och shoppa lite second-handgrejer. Det har jag aldrig gjort men har velat så sjukt länge så nu är det dags alltså.

Så jag har en del grejer som jag skulle vilja förgylla min höst med och genom att skriva det här hoppas jag på att genomföra det också.

* Festen med rocktema nästa vecka är given och hittills har tillräckligt med folk tackat ja för att det ska kunna bli en lyckad fest. Matilda kommer hem lagom tills dess och det känns mer än underbart!

* Jag vill shoppa på second-hand med Emma eftersom hon är skillad!

* Jag skulle vilja äta på sushirestaurang bara för att det ser så glamouröst ut i filmer.

* Jag ska hälsa på Andy i Hässleholm som jag vet att jag väntat alldeles för länge på att göra.

* Jag skulle vilja börja dansa annat än halvt striptease varje lördag på utestället.

Listan kan göras mycket längre än så men hösten går så himla snabbt att jag kanske skulle börja med dessa.

Nu kör vi!

Jag behöver skriva långa listor på vad jag måste göra för att få någonting gjort.
Dagen efter min 20årsdag satte jag mig ner och skrev en "Saker att göra under mitt tjugonde år"-lista.
Tror att jag kom upp i 20 punkter till sist och det står allt från "Lära mig spela gitarr" till "Äta på sushirestaurang".
Jag har redan tagit tag i det som är mest aktuellt just nu, att skaffa arbete, så jag får väl ge Arbetsförmedlingen en ny chans. Det är liksom sista utvägen och även om jag inte vill så ser jag ingenting annat. Registrerade mig i går kväll och inom 14 dagar måste jag ha besökt dem nere i stan. Känns som att jag drar dit om 13 dagar!

Idag testade jag Hårtrikologi! Efter allt jag gjort med mitt hår blev jag förfrågad om jag ville genomgå en hårbottenanalys och tillföra vitaminer i håret och det lät ju kanon så jag tackade ja. Alltid kul att unna sig själv någonting.
Hårtrikologi är främst till för sådana som har problem med håravfall och med hjälp av olika vitaminer väcks de vilande hårsäckarna och man har chans att få håret att växa igen.
Det var i alla fall så jag uppfattade det när jag satt i ångmaskinen och läste informationen.

Jag fick se min hårbotten 200 gånger förstorad och det var.. ÄCKLIGT!! Jag ville inte titta när hon skulle visa hur skadade mina hårstrån är efter all färgning och var livrädd att det skulle komma löss gående. Hade det gjort det hade jag fått se ett fem centimeters monster och jag hade garanterat kräkt rakt ut!

Det var i alla fall det skönaste jag fått gjort på länge och massagen ska vi inte snacka om. Höll på att somna flera gånger så skönt och avslappnande det var och var totalt utmattad när jag kom hem.

Detta blev en bra dag!

Det är så otroligt lätt att avsky måndagar. På två dagar har man lyckats bli totalt försoffad och vill ingenting hellre än att bara få ligga kvar under täcket, i värmen och lyssna på regnet utanför.
Speciellt nu när det är mörkt vill man bara kasta väckarklockan (mobiltelefonen med andra ord) hårt in i väggen och somna om.
Det fungerar inte så! Man måste ändå dra sig upp och det är väl just det som är så otroligt irriterande, att man måste. Jag avskyr "måsten" och brukar trotsa dem men när det gäller jobb så vinner man ingenting på att spela rebell. Tyvärr..

Jag var seg fram till lunch idag och så länge brukar jag inte behöva vänta. Kan bero på att man går upp tidigt på morgonen för att städa. Jag som hatar att städa, det är mina rum tydliga bevis på.
Hade jag gått upp för att hämta storlek 43 till Jonas, 23 hade jag garanterat studsat upp ur sängen.
Men sån flyt får man inte ha!
Intressen spelar liksom ingen roll. Man ska ha svart på vitt att man pluggat en massa onödiga ämnen eller tre års erfarenhet av att knappa in siffror på en kassamaskin för att få arbete.
That's the way it is..

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Lottas födelsedag, hurra, hurra, hurraaaaa.

Anledningen till att ni ser en bild på mig idag är helt enkelt för att det är min dag.
För tjugo år sedan föddes en liten prinsessa som någonstans på vägen färgade sitt hår svart och slutade vara snäll.
Nädå, så illa är det inte ändå..

Vaknade av ljuvlig sång imorse av mamma och pappa. Vitlöksångorna störtade emot dem så idag blir det till att kränga persilja!

Vad kan man säga egentligen? Mitt tjugonde år lär inte förändra mig så mycket som jag kanske kunde önska men jag får i alla fall handla på Systembolaget och findrickare som jag är lär jag ha nytta av det.

Släktkalas ikväll och utgång på det (???) så är jag helnöjd. Den stora festen får vänta till Matilda är på hemmaplan igen.

Tusentals tack till Andy som ringde bara sekunderna efter 00 inatt och lika många tack för mess och gratulationer. Det betyder mer än presenter!

Inte så lätt att behålla fötterna på jorden när man förgyller dagstidningen TVÅ gånger på en och samma dag. Hur många lyckas med det?!
I fredagsbilagan beskrivs jag som sund (nu för tiden) i en intervju om hur jag hanterar "dagen efter", alltså dagen efter fest.
Dessutom ska ju alla veta att jag fyller 20 år imorgon så även det står i dagens tidning.
Jag är ju typ.. almost famous!

Idol, rocktema, I like! Fick mig tillsammans med Emma att brainstorma fram rocktema på min födelsedagsfest! Hur coolt är inte det?!
Nu ska det fixas massa rockmusik! Jag avskyr att inte äga ett nedladdningsprogram alltså!

Vitlöksplanka till middag idag med Emma och Rebecca på restaurang. Nya smakupplevelser alltså.. lökringar hade jag aldrig testat förut men det var fiiiiint.
Med tanke på priset ville man gärna klämma ner allt men det GICK alltså inte. Känns som att jag kommer vara mätt till nästa födelsedag och lukta vitlök ungefär lika länge. Det läskiga är att man inte luktar det själv men förpestar hela bilen på vägen hem.
Tur man inte planerar att få hångel i helgen.

På väg hem från stan idag fann jag en gråtande flicka i ett träd. Jag förstår fortfarande inte hur hon lyckats komma upp dit men hon kom i alla fall inte ner och satt och skrek efter sin mamma som inte syntes till någonstans.
En del av mig ville gå raka vägen förbi. Ni vet den där delen av mig som inte gillar barn och som känner att hon säkert lär sig en läxa om hon får sitta där några timmar.
Men när jag kom närmre och såg hur liten hon var och hur hon liknade mig som barn (då när jag var blond och söt innan någonting annat skedde) kunde jag inte låta bli att hjälpa henne ner.
Det var som att stå utanför min egen kropp och titta på en god människa som bad flickan att släppa grenen hon höll så hårt om för att istället ta tag om min hals.
Det var som att jag faktiskt någonstans långt därinne kände att det finns en mamma någon gång i framtiden. En mamma som lyckades få flickan att sluta gråta och skratta åt att jag aldrig skulle klara att klättra så högt.
Det är nog på tiden att jag känner att jag någon gång, långt, långt, långt in i framtiden skulle kunna skaffa mig en liten sån som skriker efter mig då hon fastnat i ett träd och vill komma ner.

Jag har aldrig riktigt känt att jag passar in. Ni vet sådär klockrent som man gärna vill göra.
Redan på lågstadiet umgicks alla tjejer med varandra men inte jag. Jag var inte ensam, jag var bara med killarna istället och jag var inte ens någon pojkflicka egentligen. Jag var snarare en riktig prinsessa som inte tålde lite skit under naglarna. Så jag var inte killarnas polare, jag var deras flickvän.
Jag minns att dem ringde efter skolan och frågade chans och jag sa alltid ja och så var man tillsammans följande dag. I alla fall för dagen innan någon av oss gjorde slut och allt var okej.
Det var så mycket enklare då när man inte brydde sig utan bara körde på.

På mellanstadiet ville inte killarna ha tjej längre. Dem umgicks bara med varandra och spelade fotboll och utan en tjejkompis i ryggen blev det ganska ensamt. Jag fick ju tjejkompisar och så men gillade aldrig spelet bakom ryggen. Skitsnacket var aldrig någonting för mig och snackade man inte skit blev man den dem snackade skit om.

På högstadiet var det viktigt att göra allt för att passa in och jag var aldrig villig att göra sånt. Jag var inte villig att klä mig som dem, gå hand i hand med tjejer för att det var "inne" att göra så eller testa rökning och sprit för att det ansågs vara coolt.
Mamma kallade mig mogen och jag avskydde det. Jag ville vara en av dem men ändå inte.

På gymnasiet fick man en chans att börja om på nytt eftersom man då hamnade i en helt ny klass där ingen visste något om en. Det funkade inte för mig det heller. När man känner att man inte kommer överens med en enda i en hel skolklass blir man övertygad om att felet ligger i en själv. Jag trivdes inte bland modetöntarna vars största problem var att väskan inte matchade skorna. Jag trivdes inte med studen för att jag helt enkelt inte var lika smart som dem.
Jag trivdes inte med dem och jag trivdes inte med mig själv.

Mycket möjligt att jag i hela mitt liv bara hamnat i fel sällskap men varför hamnar alla andra rätt och inte jag?

Inte förrän nu känner jag att allting är klockrent. Jag tvingas inte umgås med människor varje dag som ser ner på mig helt utan anledning. Jag har mina vänner som finns där i vått och torrt och trots att jag inte förstår varför dem finns där så uppskattar jag det.

Det tog 20 år för mig att bli lycklig men OJ så lycklig jag blev och utan alla erfarenheter skulle jag inte vara den jag är idag. Då skulle jag också vara en sån som ser ner på människor som inte är som jag. Då skulle jag också vara sån som jag lovade mig själv att aldrig bli.

Bil + Ullared + Ge-Kås + Emma + Charlotte = KANON!

Igår vid 12-tiden packade vi in våra väskor i bilen och gav oss iväg på ännu en road-trip. Helt utan problem hittade vi till Ullared och snart hade vi dessutom fått parkering och kundvagn och tog stadiga, enorma, snabba steg mot entrén.
Väl inne tog det ungefär en timme innan man hade vant sig vid att folk är helt galna på det där stället. Massa, massa, massa kvinnor som trängs och armbågas för att få så mycket som möjligt så billigt som möjligt.
Vet inte hur många gånger mina hälar blev överkörda av tanter som halvsprang som i trans och jag vet inte hur många gånger någon knuffade mig med sin kundvagn för att komma förbi.
Visst, jag gillar att shoppa men jag är definitivt inte den där aggressiva shopparen som ska ha saker till varje pris. Jag manglar inte ner någon unge för att komma fram snabbare.
Jag släppte istället förbi alldeles för många innan jag förstod att vänlighet inte lönar sig på Ge-Kås.

Män kryllade stället också av men dem är liksom lite mer laid-back, softa. Deras jobb var mer att se efter ungarna och kundvagnarna när fruarna trängde sig framför varandra.

Slutsumman blev i alla fall ungefär 1300 kronor och det är jag fullt nöjd med.

Varberg, ett riktigt mysigt ställe som jag mer än gärna besöker fler gånger. Riktigt soft vandrarhem, god mat så jag och Emma sov riktigt gott i vars en våningssäng inatt. Fick in den där riktiga lägerkänslan och då var det nog det roligaste lägret jag varit på.

Vi planerade att besöka Ge-Kås även idag så vi drog oss upp 06.45 (jag i alla fall) i morse och gjorde oss redo. Väl på parkeringen, utan kundvagn insåg vi att kön IN på varuhuset säkerligen skulle ta mer än två timmar så vi nöjde oss med småaffärerna runt omkring för att sedan dra oss hemåt.

Ikväll är det party party!