Charlotte

Fick precis reda på att en linjebuss krockat med en minibuss i Svalöv och fyra av sex personer avled i minibussen.
Sånt händer varje dag, överallt, men det är lika läskigt varje gång och när det sker så nära blir man extra rädd.
På mindre än en sekund har jag hunnit tänka om jag vet någon som skulle kunna tänkas åka minibuss just där eller sitta på just den linjebussen just då och även då jag kanske inser att jag inte har några namn så känns det hemskt.
Det är för nära mig, för nära min släkt som är bosatta i det området. För nära livet! Olycka, lämna oss i fred!
Jag kan inte se någon rättvisa i att undansvepa någon livet på bara någon sekund, utan förberedelse, utan en chans att ta farväl.
Det spelades säkert musik i bilen, undrar vilken låt? Och dem kanske skrattade, åt vad?
Det spelar ingen roll.. För plötsligt blir allt svart utan att någon hinner reagera och dem som får ta den värsta smällen är de anhöriga. Stackars människor!

Det sägs ofta att brandman är det sexigaste yrket. Jag tycker framför allt att det är det modigaste, starkaste och mest psykiskt ansträngande yrket och jag beundrar dem.