Charlotte

Blev intervjuad på stan idag. Dem ville ha reda på hur man hanterar "Dagen efter". Typ om man kränger massa goda grejer och myser framför tv.n hela dagen eller om man tränar, badar bastu och äter nyttigt.
Kändes som att jag ljög när jag berättade att jag alltid vaknar tidigt, går en promenad och äter havregrynsgröt för att sedan träffa Emma på kvällen (när hon vaknat) och kränga sallad.
Men det är ju faktiskt så! Så jag är alltså sund.. inget sunk här inte..
Hahaha, jag?, sund?.. shit

Emma verkade lite depp igår och eftersom jag fick energi igår natt gjorde jag i ordning en skiva som heter EmmsChulls Volume 1. och skrev ihop några tips på saker som gör höstmörkret lite ljusare.
Jag hoppas att det var en lagom krydda på vardagen när hon hade den i brevlådan efter jobbet idag.
(Och så kallar dem mig kylig?? Tss!)

Skrev även ihop sju stycken CV som jag nu skickat till alla Håkansson, Scorett och Nilsons jag kunde finna i närheten av Landskrona. Visst, man kanske inte får svar men jag får definitivt inte svar om jag inte skickar ut dem.

Enligt Veckorevyn är det ute att dricka Cafe Latte men den ger jag inte upp. Fika med Almedina gjorde även denna dagen så bra som den kunde bli.

Äntligen! Det var längesen jag var riktigt nöjd med mitt hår men nu är jag där. Tacka vet jag Ann-Margreth!
Hår är en sån grej som gör så otroligt mycket på en person. Rätt frisyr kan rädda många mindre vackra utseenden.
Jag har aldrig varit för snaggade killar. Det ska vara hår! Inte den där korta, välfriserade frisyren utan den där vildvuxna, ovårdade typen. Gärna lite skäggstubb också!
De flesta som är snaggade passar faktiskt otroligt mycket bättre med lite hår på huvudet men det är väl enklast att bara kapa av skiten.
Dem slipper i alla fall morgonfrisyren (ni vet den där som visar exakt vart kudden varit placerad i nacken) och den är ju otroligt avtändande.

Efter helgens äventyr lyckades jag dra på mig en riktig förkylning som lamslagit mig hela veckan. Nu är det på bättringsvägen. Antingen det eller så börjar det lukta lördag och på lördagar måste man vara frisk och laddad för fest.

Denna helgen blir bättre än många andra. Jag och Emma drar och satsar på riktigt seriös shopping på Ge-Kås i Ullared. Det kliar redan i fingrarna och en shoppinglista är skriven.
Mamma är där idag med alla (3) mina mostrar. Känns nästan som att jag sitter och väntar på jultomten här. Skulle dock inte förvåna mig om hon gömmer undan det mesta till min födelsedag nästa vecka.
Ja gott folk, nästa vecka fyller Charlotte 20 år. Gaaaaaah!

En av våra grannar på Hultsfredsfestivalen besökte något ställe varje kväll där det i princip var "dansa och slåss" som gällde. Alltså.. hoppa, fäktas och armbågas till musik.
Det kändes som att jag och Emma hamnade mitt i en sådan smet igår på Vinylgolvet. Aldrig har jag slängts och blivit så köttad på ett dansgolv samtidigt som jag inte kunde sluta skratta. Det var helt galet men galet kul.
Resultaten idag är svullen hand och vrickad fot vilket är ganska acceptabelt.

Fulla killar är lätta men samtidigt hur dryga som helst. Att komma fram och försöka se snygg ut och dra någon ramsa som "shlit vla flina öglon dlu hlar" går INTE hem.
Jag önskar att fler vågade gå ut nyktra.. eller i alla fall med liiite mindre sprit i kroppen så att man kan fråga "Vad heter du?!" utan att få som svar"Jag vet inte, vart är jag?!"

Dessutom, kära nån vad det ska vara svårt att förstå att man aldrig, aldrig, aldrig någonsin får stå där hemma och fixa till sig från topp till vader, det snyggaste, hetaste modet för att sedan dra på sig ett par vita sockor i all hast. Det håller inte!!
Vita strumpor som dessutom kommer från Team Sportia kan möjligtvis funka i pjäxorna i fjällen eller undantagsvis en bakissöndag. Aldrig på ett uteställe.
Allt är bra och så sätter man sig ner ett tag för att småsnacka lite då ett vitt sken nerifrån bländar mig. Nej tack!

Igår kväll jobbade jag på Teatern. Alltid lika skoj att vakta lite jackor och snacka massa skit med Almedina under föreställningens gång.
Vi var dock inte beredda på att de medverkande skulle vara otroligt heta trots skummaste kläderna så idag blir det till att göra sig lite extra fin.
Det var svårt att tipsa om bra uteställen i Landskrona när det står tre killar från Stockholm framför en. Eller ja, det var omöjligt för det finns inga bra ställen här. Inte enligt mig så jag höll mig i bakgrunden när Almedina tipsade om några superbra pubar som inte alls är bra, dem lär ha spenderat natten med 60+ gamla gubbar som haft alkohålproblem alldeles för länge.
Hoppas inte minerna blir alltför sura idag.

Jag är kanske hård mot den här lilla stan men jag är trött på den och trivs inte alls här så då tänker jag inte stå och ljuga att vi har skitballa pubar som äger på fredagskvällarna.

Idag besökte mamma, pappa och jag det nya stället Familia. Riktigt skönt med lite omväxling då man hittar blind på våra andra köpcentra och jag hittade dessutom en helt ny outfit inför ikväll.
Jag satsar på slips till kvällens galna utgång.

Så, efter ännu mera jobb drar man vidare till Therese på ännu en (??) inflyttningsfest och hoppas att natten blir underbar.

Jag älskar dagar då jag fikar och handlar någon ny tröja eller två som ska hänga fint i garderoben. Jag får ut mer än kläderna på något sätt. Det känns bra i själen!
Idag blev det en väldigt lyckad tur på stan. Har länge letat efter brett läderarmband och idag fick jag minsann tag i ett. Klockrent!
Dessutom fick vi (jag och Almedina) reda på att vi ska jobba på Teatern imorgon. Det har jag absolut ingenting emot eftersom vi har haft sjukt skoj i kulisserna förut. Lär bli likadant även denna gång eftersom Almedina alltid lyckas göra en på strålande humör. Hon har den förmågan, att alltid vara ett enda stort leende, ett enda stort solsken. Det diggar jag!

Jag fällde inga tårar eller någonting när jag såg hårlockarna falla igår. Det känns faktiskt riktigt befriande och eftersom vi inte tvingades raka av någonting har jag nu ändå hår långt nedanför axlarna.
Jag är långt ifrån klar med mitt hårprojekt men nu är i alla fall första steget tagit.

Nu har jag fått känna på att vara riktigt långhårig ett bra tag och oj vad roligt jag har haft. I samma veva som löshåret åkte i började jag och Emms festa tillsammans och året som följde blev det roligaste jag någonsin haft. Då är det väl inte så konstigt att det känns lite vemodigt att håret ska klippas av idag?!
Tänk om det roliga satt i håret och att jag nu återgår till det där trista livet som korthårig.

Jag gillar förändringar så det ska samtidigt bli skoj att se hur detta slutar. Klockan 16.00 sätter jag mig i frisörstolen, någon minut senare kommer jag höra saxens shoff och sekunder därpå kommer jag att få se hårlockarna falla till golvet.

Jag ångrar att jag inte förberedde frisörskan på en riktig hårkatastrof och jag blir riktigt imponerad om hon lyckas få det här att se okej ut.

Läste på Aftonbladet att Idol-Ville berättar allt om sin hemliga pojkvän. Hur hemlig är han då egentligen?
Det står någonting om Ville varje dag. Det ena mer ointressant än det andra.
Jag undrar om någon går in och läser hela artikeln, följer Villes liv.
Han har ett liv precis som alla andra och skulle man börja gräva runt i allas förflutna hittar man någonting unikt, någonting läsvärt hos alla.

Jag har hemligheter som ingen vet. Småsaker liksom som ingen har någon nytta av att veta. Jag tror att man aldrig någonsin ska avslöja för mycket för någon. Det blir liksom ointressant då..
Jag tror inte heller att jag vill veta allt om någon. Behåll mystiken! Det blir mer spännande så!

Sen bär jag på hemligheter som jag tror folk skulle vilja höra om. Men jag överraskar hellre senare..

Jag tror faktiskt inte att det finns en enda som vet allt om mig. Inte ens jag själv vet allt. Och det blir bäst så!

Det är underbart med lördagskvällar som blir klockrena. Jag har haft många sådana och igår var det dags för ännu en. Jag och Rebecca klarade oss fint på vår egen förfest och Emma bangade inte att ansluta trots att klockan blev mycket. Sånt gillar vi!

På utestället stämde allt. Musiken, folket och stämningen och jag tror att mina partybabes hade precis lika skoj som jag för som vanligt blir det lätt att man tappar bort varandra lite då och då.

Trots tåget hem alldeles för sent (tidigt) mår jag utmärkt idag. Halv sju klev jag in genom ytterdörren, slocknade nästan på väg upp för trappan och vaknade tre timmar senare utvilad, kry och på strålande humör. Helt otroligt efter en så galen natt.

Tackar!

Detaljerna sparas i säkert förvar!

Då var ännu en älskad lördag kommen. Håret är upplagt, kläderna framhängda, drycken är kyld, skorna står redo och kroppen är laddad.
Jag kan inte förstå hur man väljer att sitta hemma framför det här?! (Om man inte varit ute dagen innan såklart!)
Hur kan man inte vilja träffa massa folk, känna stämningen, känna musiken och bränna kalorier till morgonkvisten på ett svettigt dansgolv fyllt av tafsare och shake-that-ass-bitch-musik?!
Det är ju sånt här som gör livet värt att leva.

Vill även sända ett stort Grattis till pappsen som fyller år idag.

Dagens låt: Snook - Inga Problem

Mitt stora problem är att
mina problem är så pass små
att dem knappt räknas som problem
men dem gör lika ont för det

Vi har det riktigt bra här i Sverige. Om man jämför. Det handlar alltid om att jämföra. Då kan man alltid hitta någon som har det värre.
Men vad är meningen med det? Om jag mår dåligt mår jag inte bättre av att veta att någon annan mår sämre.
Kvittar hur litet mitt problem är så gör mitt lilla skitproblem lika ont fastän att jag vet att barnen i Afrika svälter. Tyvärr..

Jag mår inte dåligt, inte överhuvudtaget. Jag har kommit in i en sån period där jag fokuserar på allt som är bra (och det är så himla mycket).
Jag hade kunnat må piss över att jag inte har något jobb, att tanten från Scorett inte ringt, att jag inte ser hur min framtid kommer bli, att inte veta vad jag vill.

Men vad hjälper det? Problemen finns kvar oavsett om jag väljer att må bra eller dåligt över dem.

Det är inte så himla lätt att må bra när man helt enkelt inte gör det. Vad gör man då?

Jag har inget svar. Jag vet bara att jag väljer att må bra och är glad så länge jag kan göra det valet.

Dagens låt: Jason Mraz- After an afternoon

Kan ändå inte hjälpa att jag går och väntar nu trots att jag gör allt för att inte tänka på det. Hela magen vänder sig ut och in när telefonen ringer trots att jag är fullt medveten om att det inte är hon.
Efter nästa vecka ger jag mig ut på arbetsmarknaden till fullo igen för då har jag inte en chans att få mitt drömjobb.

Pratade med Matilda i telefon igår och insåg hur skönt det ska bli att få hem henne. Hon har varit borta alldeles för länge och trots det kändes det som vi setts igår när jag hörde hennes röst. Det är bara så vi är, så långt ifrån varandra men ändå alltid med varandra på något skumt sätt. Tacka vet jag den vänskapen.

I helgen är jag laddad för utgång och jag hoppas att jag lyckas få några av tjejerna med mig. Emma är given, likaså Therese och Rebecca hoppas jag?!
Det var alldeles för längesen nu och när jag sneglar bakåt ser jag att partyskorna försöker sparka upp locket på skolådan. Dem måste rastas!

Alla som känner mig och alla som läser min blogg dagligen vet hur galen i skor jag är. Det är en typisk tjejgrej att tycka om just skor men mitt intresse är större än så. Jag är besatt av fötter, strumpor och framför allt skor. Jag tittar på en människas skor innan jag tittar i ansiktet, jag kan läsa in en hel personlighet i vad som bärs på fötterna.
Jag kan inte mycket, men skor kan jag.
Därför blev jag otroligt glad när min kusin ringde för att berätta att Scorett söker folk. Det är på Scorett jag vill jobba eftersom det är min absoluta favoritaffär och jobbet var dessutom på precis det köpcentrat som jag vill jobba på.
Jag tvekade inte att ringa och jag hade en himla tur som fick en anställningsintervju. Den har jag varit på idag och det gick utmärkt men väntan är olidlig.
Jag har mycket som talar emot mig, varken körkort eller någon erfarenhet och hon skulle såklart intervjua fler innan hon kan ge något besked.
Jag vill ha detta jobbet lika gärna som dem som ställer sig inför Idoljuryn inför hela svenska folket i hopp om att bli Sveriges nästa popstjärna.
Ett uteblivet samtal innebär att jag inte får jobbet (såklart) men jag kommer ändå vänta och vänta och vänta.. detta kommer ge mig magsår!

En gång kommenterade en från Tyskland ett inlägg. Hon hade bara hittat in här och förstod inte ett ord svenska. Det var när jag sett en dokumentär om dödsstraff på tv och skrev en massa om det.
Tydligen är den här kvinnan väldigt involverad i en av de dömdas liv i fängelset och har mycket kontakt med honom.
Några månader senare kommenterade någon annan det inlägget med något dumt som jag tvingades ta bort eftersom han fick problem i fängelset. Av MIN blogg. Av MINA tankar. I USA!
Det är helt otroligt att mina tankar hamnar ända där borta.
Jag har fortfarande kontakt med den där kvinnan som kommenterade. Hon håller mig uppdaterad om hur han har det, hur allting går. Det går inte bra alls. Han befinner sig i USA, vi snackar landet där en andra chans inte verkar existera.

Här sitter jag och tror att det bara är min mamma och lite släkt då och då som kollar igenom det senaste lite snabbt.

Jag shoppade hela måndagen med Almedina. Riktigt lyckad shoppingrunda!
Efter fem minuter (kanske till och med tre) bar jag på ett par skor från Scorett. Jag kunde varit smart och lagt undan dem till senare men när jag vill ha något vill jag ha det direkt och det innebar att bära runt på den där kassen de följande timmarna. Det var värt det för OJ vad snygga vinterskor jag har ståendes här bakom mig.
Har inte ordnat den optimala platsen för dem än och dessutom har jag inte fotat! Jag har foton fastsatta på alla skolådor så man slipper lyfta på locket för att se vad som ligger i. Det är lättare att hålla koll och ser dessutom ganska tufft ut. Det är väl egentligen bara min skogarderob som jag har stenkoll på alltid.

Hela tisdagen jobbade jag. Jag klagar inte alls över det städjobbet eftersom jag bestämmer tiderna själv. Men det är ändå otroligt hur många timmar jag får jobba för att tjäna ihop lika mycket pengar som skorna kostade. Det tog fem minuter att prova och bestämma mig för att jag skulle ha dem, inte ens trettio sekunder för mig att dra fram kortet ur plånboken men med en hel arbetsdag bakom mig har jag ännu inte tjänat in dem pengarna igen!
Att arbeta ihop sina pengar själv får en verkligen att uppskatta och värdesätta dem på ett helt annat sätt.
Tyvärr tror jag inte att det kommer hjälpa mig särskilt mycket i mitt kämpande mot att bli ekonomisk. Det finns hopplösa fall och jag tror att jag är ett av dem.

Att tjejer kan vara otroligt löjliga, det är ingenting nytt. Men att killar nästan är värre, det är ju fruktansvärt.
Tjejer försöker aldrig visa sig vara något annat än hungriga efter kärlek. Bröllopen är planerade vid 5års åldern och barnens namn vid 8.
När en tjej blir dumpad gråter hon, skriker, ältar sönder sina väninnor tills dem mår precis lika dåligt.
Jag blir förvånad när jag märker att killar kan vara precis lika patetiska. Någonstans därinne verkar det som att även dem planerat ett liv tillsammans med den här tjejen. I all hemlighet har dem gått och hoppats och när det inte blir som han tänkt sig så suger allt. Utan tjejen är han ingenting och det tycker han själv också.
Är det inte dags att ta sig i kragen? Inse att det tydligen inte skulle vara ni två, fokusera på någonting annat tills du är redo att stå på dina egna ben och ge dig ut i världen, i verkligheten igen.
Jag tycker det är skrämmande att man ger så mycket av sig själv till någon annan att man inte ens kan se ljuset i tunneln när sagan får ett olyckligt slut.
Vart tog den där personen vägen som du var förut? Den starka, den som inte behövde någonting annat än sina vänner och sig själv.
EN tjej, EN kille.. av så många miljarder och du gråter?! Tror att det aldrig kan finnas någon bättre?!
Trodde du att du hade hittat den rätta? Det hade du kanske men jag kan lova att det finns fler.
Om det bara fanns en själsfrände till varje människa skulle vi aldrig hitta kärleken. Det måste finnas fler än en och att det tog slut är bara en chans för dig att få någon ännu bättre.

Jag förstår att det suger stenhårt. Jag förstår att man kan älska varje liten millimeter av en människa men jag tror ändå att vi blir totalt hjärntvättade i ett förhållande. Vi lär oss, övertygar oss att älska alla såna irriterande småsaker som egentligen inte alls håller i längden.
Man får vara sin egen psykolog! Våga slå sig själv på kinden och ta tag i sig själv, i sitt liv.
Tillåt dig själv att vara ledsen, men tillåt aldrig dig själv att vara svag.

Att döpa om sig på msn var femte minut lär inte få henne att komma krypande tillbaka. Hon föll antagligen för machokillen som du var då du var dig själv. Inte för mesen du blev då du insåg att hon hade försvunnit.

Be a man!!!

Folk behöver bekräftelse. Trånar efter det, kräver det.
Jag hör tjejer på bussen berätta om hur längesen det var som han sa att han älskar henne.
Jag hör vänner som vill höra komplimanger hela tiden, alltid.
Jag vet inte riktigt hur jag är men jag bryr mig liksom inte. Komplimanger kan jag ändå inte hantera så jag kan lika bra vara utan. Och att höra att jag är omtyckt skulle ge mig för bra självförtroende om jag fick höra det varje dag. Det sista jag vill är att börja ta saker och ting för givet.
Dessutom föredrar jag handling framför ord.
För mig är det tillräckligt att folk ringer för att be om råd, snacka av sig. Det måste betyda att jag är vettig! Det måste betyda någonting att det är just mig dem ringer. Och det är tillräckligt.

Jag förstår inte varför folk fruktar ensamhet. Speciellt i vår ålder där livet kan leda så gott som överallt. Folk stannar kvar i förhållanden av ren vana, för att dem inte vet något bättre, men allting känns ändå inte klockrent. Funderingarna på att göra slut och börja om på nytt någon annanstans snurrar runt i huvudet men man tar aldrig sig i kragen och gör något åt det.
"Vi har ju det helt okej!", "Jag mister hela min umgängeskrets om jag gör slut", "Han/hon skulle aldrig klara sig utan mig" och "jag skulle bli ensam".
Ensamheten ses som någonting fult och hemskt.
Visst är det underbart att ha någon där men vill man inte ha hela paketet? Ska man nöja sig med något halvdant eller kan man lika bra vara utan om man inte får allt?
Varför inte ha det helt underbart medans man kan? Är det inte perfekt så går man vidare till nästa tills man inser att det nog är dags att stadga sig. Där och då får man liksom ta vad man får och göra det bästa av det. Men nu, nu kan man utforska, ge sig ut på marknaden och kolla in utbuden.

Tänk att under hela sin ungdom varit med en person. Ni hade det kanon i början och fortsätter leva på det. Ingenting binder er till varandra längre mer än tryggheten. Ni har det egentligen inte så roligt och bra som förr men det duger. Inga barn, ingenting gemensamt som är värt att kämpa för. Vad är det då som gör att man stannar kvar?
Det är skönt att ha trygghet. Det kan vara hemskt att vara utan den. Samtidigt är det otroligt skönt att hitta tryggheten i sig själv. Ringa bästa vännen och älta istället för pojkvännen/flickvännen. Dansa hur man vill utan att få dåligt samvete. Göra precis vad man vill och inte ha några som helst gemensamma planer med någon annan. Frihet!
Som min smarta polare Emma säger: "Vi alla vill äga men ingen vill bli ägd!"
Så sant som det är sagt, men det går liksom inte runt. Vi kan inte äga om ingenting låter sig ägas.

Framtiden. Framtiden innebär för oss ungdomar stabila liv som vi alla vill ha och förhoppningsvis kommer hitta. Familj och allt som hör därtill.
Varför vill man bli vuxen så fort? Varför vill man ha allt det där gemensamma redan?

Man ska bli kär. Man ska vara kär.
Man ska också sluta vara kär. Inse att det är över. Inse att det finns bättre.
Bemöta sin värsta rädsla och ge sig ut på sina egna två ben utan honom/henne som stöttepelare.
Man klarar det! Vill man så klarar man det.

Eller så kan man välja att göra det enklast för alla andra. Man vill inte såra någon så man håller sig kvar. Nöjer sig, är lycklig.
Men någonstans finns väl ändå tanken kvar att om du bara handlade annorlunda kanske ditt liv vore precis som du tänkt dig och drömt om ?!

Men men, vad vet jag?

Jag är en typisk lyssnare. En sån som aldrig pratar om mina egna proplem men gärna lyssnar och hjälper andra. Jag ältar ingenting! Jag förtränger. Det man inte pratar om existerar inte.
Vissa ser det som bästa terapin att älta sönder varför han inte ringer eller vad hans punkter i slutet av sms.et betyder och jag lyssnar, jag analyserar med dem men jag drar inte fram min egen telefon och visar hans punkter eller hans puss som brukade vara pusspuss. Jag sticker ner handen i väskan och raderar alla meddelanden istället. Det är min terapi. Glöm och gå vidare!
Jag går nog vidare för snabbt ibland. Struntar i att ge människor den där andra chansen som dem egentligen förtjänar och drar iväg för att aldrig se tillbaka. Men det är så jag gör..