Charlotte

En av våra grannar på Hultsfredsfestivalen besökte något ställe varje kväll där det i princip var "dansa och slåss" som gällde. Alltså.. hoppa, fäktas och armbågas till musik.
Det kändes som att jag och Emma hamnade mitt i en sådan smet igår på Vinylgolvet. Aldrig har jag slängts och blivit så köttad på ett dansgolv samtidigt som jag inte kunde sluta skratta. Det var helt galet men galet kul.
Resultaten idag är svullen hand och vrickad fot vilket är ganska acceptabelt.

Fulla killar är lätta men samtidigt hur dryga som helst. Att komma fram och försöka se snygg ut och dra någon ramsa som "shlit vla flina öglon dlu hlar" går INTE hem.
Jag önskar att fler vågade gå ut nyktra.. eller i alla fall med liiite mindre sprit i kroppen så att man kan fråga "Vad heter du?!" utan att få som svar"Jag vet inte, vart är jag?!"

Dessutom, kära nån vad det ska vara svårt att förstå att man aldrig, aldrig, aldrig någonsin får stå där hemma och fixa till sig från topp till vader, det snyggaste, hetaste modet för att sedan dra på sig ett par vita sockor i all hast. Det håller inte!!
Vita strumpor som dessutom kommer från Team Sportia kan möjligtvis funka i pjäxorna i fjällen eller undantagsvis en bakissöndag. Aldrig på ett uteställe.
Allt är bra och så sätter man sig ner ett tag för att småsnacka lite då ett vitt sken nerifrån bländar mig. Nej tack!