Charlotte

I morse när jag vaknade var jag tvungen att tänka efter en eller två gånger om jag drömt eller ej. Men nej då, jag ska alltså jobba på det där caféet. Jag är lite förvånad själv.. eller... riktigt förvånad över att jag gett mig in på det här med tanke på att jag alltid fruktat servering i alla former.
Kanske har jag nått ett sådant stadie där jag vill utmana mig själv litegrann, se vad jag klarar av. Eller så är jag bara så fruktansvärt desperat efter jobb nu så att jag tar vad jag får. Oavsett vad det är så ska det bli otroligt skoj att testa.

Det värsta är att jag inte äger ett par svarta byxor. Ni vet sådana där fina byxor som alla servitriser har?! Det har aldrig varit min grej och nu måste jag hitta sådana på två dagar. Såna byxor jag inte hittat på 19 år liksom.. herrejisses. Redan där har jag en rejäl utmaning att ta tag i.

Sen det där med svarta skor. Otroligt nog äger jag bara ett par svarta och det är Converse. Känns inte riktigt rätt med finbyxor och punkskor...

Sen jag i uppsatt hår, det sker väldigt sällan men nu måste jag..

Shit, det här yrket är än så länge ingenting för mig...

Men det känns ändå sååå bra!

Sen fick jag ett besked idag som fick mig att göra en del glädjeskutt. Jag ska jobba tre dagar i påsk på ett café som jag hoppats få jobb på ett tag nu. Jag väntar nog med att nämna mer om det där, men det ska bli riktigt ordentligt roligt!

Kan inte låta bli att undra vad nästa stöt blir.. ska jag åka på en rejäl förkylning så att jag inte kan jobba i påsk? Kommer jag tappa 50 tallrikar så att jag inte har en chans att få mer jobb? Eller skickades brevet om jobb i 7 veckor till fel person? Ingenting förvånar mig längre..

Men så länge jag får och kan så är jag lycklig!

Simen gör så att man varje dag går upp från sängen med ett leende på läpparna, oavsett vad klockan står på. Inte ens ett år gammal och redan en riktigt stor mise. Trots storleken är han en riktig räddhare när vi är ute i trädgården och rusar in så fort okända ljud når honom.
Går inte en dag utan att jag tänker på vart han vore nu om jag inte hade fått ta hem honom. Tror inte jag vill veta..

Tisdag alltså. Under måndagen fick jag ingenting vettigt gjort men idag fick jag i alla fall ringt ett samtal som jag väntat länge på att göra. Dessutom var det inga problem att komma fram, vilket det brukar vara.. så det var ju skönt. Behöver jag göra fler vettigheter nu eller ska jag vara nöjd för idag? We'll see..

Såg idag att stövlarna jag festar i är totalt utslitna. Är alltså i behov av ett par nya, wow, det var längesen jag var i behov av något och inte bara ville ha. Men illa att vara i behov av när man är fattig.. Får se hur det kan lösas..

Efter en otroligt lyckad helg är det alltså måndag igen. Vet inte riktigt hur det känns.. Känner mig fortfarande trött efter lördagen med tanke på hur lite jag sovit efter det.. Att dra sig upp klockan 8 i morse var inte det lättaste jag gjort men det gick.
Känner mig dock inte redo för en ny vecka. Jag har egentligen massa att ta tag i och det är sånt man borde göra på måndagar men än så länge har jag bara ätit frukost. Det är typ det vettigaste jag har fått gjort idag och det räcker ju inte?!!

Nagelbanden har rykt på båda mina tummar också och vem kan ana att det ska värka i hela handen? Herrejisses.. Kan inte ens skala en clemetin ännu mindre trycka på fjärrkontrollen och det är ju så mina dagar brukar se ut.

Just det ja, påsklov.. det fattade jag när jag drog mig ner i stan klockan 9 i morse och det bara var Chulls och pensionärerna vakna. Jag letade fram solbrillorna eftersom solen sken (ytterst lite) och en härligt påskgul halsduk och VÅRSKOR. Hur underbart var inte det då? Hade kunnat trippa sådär hur länge som helst men hungern distraherade.

Vågar man ännu en gång hälsa våren välkommen eller riskerar man ännu ett snöfall då?

På tal om sjuka drömmar..

I natt drömde jag om den snubben jag inte kan namnet på men gick på samma skola som och såg varje dag. Han var ingenting speciellt för mig då, det är han i och för sig inte nu heller.. men jag trodde inte att han hade etsat sig fast i minnet så. Jag har aldrig pratat med honom, har nog aldrig hört honom prata.. förstår faktiskt inte överhuvudtaget varför det var just han jag drömde om.

Jag hade fest.. till en början var det så himla tråkigt tills jag och Emma bestämde oss för att dra till tivoli.. då ramlade folket in.. allt från små barn till mina mostrar och festade loss ordentligt.
Då kom han.. lyfte upp mig (där borde jag ha fattat att jag drömde!) på övervåningen där vi var alldeles ensamma. Ehm, ja, han hånglade i alla fall utmärkt tills jag märkte att han spottade in små piller i min mun. Han drogade mig.. och jag märkte att jag började försvinna..

Där vaknade jag..

---

Igår fick Rebecca ett flipp. Jag trodde knappt att hon menade allvar förrän jag stod med färgflaskan i handen och skulle färga hennes hår svart. Dock inte hela, det misstaget gör bara jag.. men luggen och lite till. Jag trodde inte på mig själv alls, så det var tur att hon verkade så säker på att jag skulle klara det. Jag gjorde faktiskt det också och håret blev megaballt, om jag får säga det själv.
Kanske borde satsa.. Sugen på att färga håret? Charlotte fixar!
Fast jag borde komma på en bättre slogan... den sög...

Ikväll.. ooh ja, ikväll.. blir det minsann fest trots min tillfälliga depression igår. Jag slog sönder spargrisen, nästan bokstavligt talat, och skramlade ihop pengar som räcker till kvällen. Ännu en helg räddad, resten får lösas med tiden..

Jag är sämst på att hålla i pengar. Helt seriöst tror jag att jag behöver proffessionell hjälp för att sluta handla men sålänge jag har pengar gör det ju inte så himla mycket. Dock tar pengarna slut, speciellt när man har sån himla otur med jobb som jag haft det senaste halvåret. Ska Charlotte få glida och ha enorm tur någon gång? Neeeeej, det skulle aldrig ske. Alla andra Charlotte kanske, men inte denna.

Nu är jag handikappad tills den 27.e. Äger 66 kronor som jag lika gärna kan kasta åt helvete för jag kommer ingenstans med dem.
Därmed är kommande helger totalt förstörda för min del och det är just nu dem jag lever för. Tack för den!
Med handikappad menar jag typ att jag inte kan göra någonting som kostar. Hmm, då kan jag lika gärna lägga mig under täcket och sluta leva tills nästa minilön kommer in på kontot.

Sorry, men jag lever i denna värld där pengar har enormt stor betydelse.. jag kan inte hjälpa att jag föddes och uppfostrades här.. och jag kan inte hjälpa att jag är i ständig jakt efter mer pengar om det så gäller enkronor. Här kommer man ingenstans utan pengar och jag känner typ att hela mitt liv stannar upp ungefär samtidigt som pengarna slutar komma in på kontot.

Känns just nu som att jag hade kunnat varna alla från att ta kontakt med mig nu på ett tag för jag är inte människa förrän den 27.e. Ring mig då om ni vill ha tag i den gamla vanliga Charlotte.

Jag kan inte säga att jag klagar över att jobba och slita när pengarna nu äntligen börjar rulla in igen. Jag trivs inte som fattig eller ekonomisk, vad ni nu än vill kalla det. Jag är megadyr i drift och jag måste spendera. Dock är det så himla mycket roligare att spendera pengar som man jobbat ihop på egen hand.. så det känns rätt underbart att jobba! Detta säger jag efter att ha varit arbetslös alldeles för länge.. jag börjar säkert klaga efter en tids arbete också..

"Jag gillar riktigt små bikinis, dem får mig att känna mig fri och naken".. visst, så kan ju en Victorias Secret modell säga.. knappast en vanlig brud.. nu inför sommarsäsongen funderar man snarare på att bli muslim så att man utan att skämmas kan dra på sig våtdräkten på beachen.
Man kan ju alltid satsa litegrann.. Jag och Emms drog på oss promenadskorna även idag.. trots att flabben går mer än benen förbränns det nog en del kalorier.. förhoppningsvis.

Träffade en stockholmare som frågade om vägen och jag får alltid hjärnsläpp då. Så även denna gång men som tur var hade Emma lite koll. Dock kallade han oss skåningar för tossor.. vad nu det ska betyda.. men det lät inte direkt som någon komplimang.

Jag och Emms tog på oss promenadskorna och gick en lååång runda. Fick för oss att det kunde va trevligt att gå nere vid havet, jovisst, det är det också.. möjligtvis på sommaren då det inte blåser så att det tjuter i öronen och man inte kan föra ett normalt samtal. Blev mest skrikande "VI GÅR UPP NÄR VI KOMMER TILL DEN VÄGEN VA???" svar "JAAA!!!"
Kändes nästan bastuvarmt när vi kom upp igen.. men eftersom vi fick motvind också därnere så brände vi nog ett antal kalorier om man nu ska se det positivt. Köldskadorna i ansiktet kan man ju bortse från..

Vi är i alla fall grymma på att hålla samtalet igång. Det finns så mycket att säga hela tiden så vi till och med får slå ihop två ämnen för att hinna med. Ett samtal kan alltså likna detta:
"Sen kommer han då där, sån bil har Isabelle som gick på vår skola innan, och säger att han typ ska ringa mig, fast hon har en gul tror jag, och jag bara dissade och sa typ att jag ringer om jag vill, men jag tycker inte den är skitfin, hon har ju en rik pappa.." Oförståeligt för andra kanske men otroligt nog hänger vi med på noterna båda två och sparar dessutom massa tid.

Sån runda skulle man tagit varje dag, dock inte nere vid vattnet kanske.. inte än.. det får vänta någon månad till då man slipper tina armar och ben i mikron när man kommer hem.. fast surt nog funkar inte den apparaten om inte luckan är stängd.. too bad..

Ikväll blir det i alla fall OC med Matilda som är på väg hit i full fart just nu!

Igår hämtade jag och Emms våra biljetter till Hultsfredsfestivalen. Ganska många som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag ska dit.. massor som säger att jag inte vet vad jag ger mig in på.. Men jag är laddad till tusen tio veckor innan det är dags. Ännu mer laddad kommer jag vara när det börjar närma sig.
Sen alla skräckhistorier om spyorna överallt, om att gyttjan inte direkt består av lera och om de millånga köerna till dassen dag som natt bryr jag mig inte om.
Att i tre dagar vandra runt i ett par gummistövlar (som kommer vara de coolaste på hela festivalen, såklart!) och låta hela kroppen dunka av musik ska bli helt underbart. Resten löser sig!

Dagens bästa ord är "Tannapregaren"!

Okej, jakten på balsko gick utmärkt! Nu är det fixat och endast smyckena är kvar. Känns som att jag lever mig lite väl in i Millies bal men OJ så roligt det är!
Jag blev lite sugen på att testa bröllopsklänningar idag när vi var i storstan för att lägga upp hennes tjusiga balklänning. Bara därför.. inte direkt för att jag är sugen på bröllop.. eller jo, jag hade nog kunnat gifta mig.. men äktenskapet som följer hade jag aldrig pallat med.. och det ska jag väl inte heller som 19årig tjej? Nej för sören!

Jag trivs i köpcentra alltså.. Vet inte vad det är men så fort jag kliver innanför dörrarna sprider det sig ett lugn inom mig.. Charlotte is home.. Några sekunder senare har jag ångest över att jag inte har några pengar att spendera men det där lugnet gör att det är värt det. Alla bekymmer lämnas utanför dörrarna när jag vandrar runt bland tröjor, SKOR, småprylar med mera, med mera.

Det som är ännu mer illa är att jag alltid på något sätt lyckas få fram lite pengar för att kunna köpa någonting. Idag blev det ett halsband som jag absolut inte behövde och en sjal med dödskallar.. bara därför.. Så onödigt, men så underbart att dra kortet och få en liten söt papperspåse.. dem gillar jag!! Papperspåsarna! Känns lite lyxigare fastän jag inte direkt handlar i flashiga butiker.. inte en chans med min ekonomi.

Jag har nämnt förut att jag har världens bästa mamma. Jag har dessutom världens coolaste mamma! Av många anledningar.. Hon är precis lika shoppinggalen som jag så idag drog vi ner i stan utan att ens plocka undan smör och stänga kaffekokaren.. bara för att få handla ett tag. Konstigt att jag blivit som jag är?!! Sen kan jag ju nämna att pappa är precis likadan.. Jag har liksom fått dubbelt upp.

För att göra det hela ännu bättre bjuder hon också på världens skrattanfall när hon säger "Jag ska till tannapregaren!" vilket då på något sätt betyder att hon ska till tandläkaren.. Alltså, snacka om skånska!






 

Don't you wish that we could forget that kiss
And see this for what it is
That we're not in love

Idag känns det lite tungt.. och det har ingenting med festandet igår att göra. Känns bara lite halvt sorgligt att smågrejer som egentligen inte har någon betydelse kan förstöra vänskap som kunnat hålla mycket längre.. kanske riktigt länge..

Det är kanske i och för sig inte kört än.. men jag är en sån man bara sårar en gång.. fler chanser får man inte..
Är du inte villig att krypa är du inte värd det!

Underbart väder idag.. no tears will fall from these eyes

Irriterande att webblogg.se inte fungerar som det ska för tillfället. Ungefär lika irriterande som när man hade Lunarstorm och det inte fungerade som det skulle. Jag gjorde mig av med den för en tid sedan och jag saknar inte ens det litegrann.
Blev deprimerad av alla mammor som satsade på PRO och grejer och på alla 14åriga brudar som gjorde det klart och tydligt att dem bara ääääälskar sina pojkvänner for ever and ever.. blää!

Slår man upp Landskrona Posten nuförtiden handlar det endast om allt skit som händer i L-a.
Visst, L-a Bloodz och G.a.t.u sprider skräck i vår lilla stad men herreguuud, endast för att vi låter dem göra det!
Egentligen handlar det om totalt uttråkade barn och ungdomar som fått för sig att det är skoj att slå ner gamla tanter och sälja stulna mobiltelefoner.
Det är hemskt, verkligen jättehemskt att tjejer i 12års åldern mordhotar en när man går förbi eller när 17åriga snubbar skriker hora efter tanter som varit och handlat.
Samtidigt är det sjukt komiskt! Hora till en gammal tant är fel ord... och hur fan ska en 12årig tjej kunna döda mig? Snacka om att dem kollat på för mycket film!

Jag blir förbannad, såklart.. låt de gamla va i fred, skaffa andra intressen än att slåss och stjäla.. men samtidigt garvar jag.. jag menar.. hur kul tror ni inte att gängen tycker att det är när det skrivs om dem i tidningarna... när folk knappt vågar titta på dem i rädsla för att bli rånade.. Haha, alltså.. nästan så att jag hade tyckt det var roligt.. fast jag har inte direkt samma intressen.. Jag har aldrig sett tjusningen i att slå.. Jag har slått en gång i hela mitt liv och den bruden skulle ha det!!

Våld löser ingenting sägs det.. Jag vet inte alltså.. Jag är ju inte för krig och så, men en örfil får en att inse ett och annat.. det ÄR så!
En örfil liksom.. man blir ju inte ens röd efteråt men lite mer vett i skallen har man!
Jag är kanske helt ute och cyklar om jag säger att jag nog hade slått till en 12årig brud som försökt typ.. ehh.. knivhugga mig.. (??)
Det hade inte förvånat mig.. ibland känns det som att man går och väntar på att bli rånad i denna stan. Jag tror knappt att jag hade blivit rädd alltså.. Jag hade kanske till och med klappat dem på axeln och sagt "Visst, ta du min mobil.. vi ses i helgen!".. för så är det.. man vet vilka dem är.. och man träffar dem ofta..
Och det handlar om ett antal mesar som blir coola i ... flock...

Det är uppmärksamheten dem älskar! G.a.t.u först.. efter all uppmärksamhet ville deras småsyskon också vara med och startade L-a Bloodz.. hahahaha.. KOMISKT!
Äsch, jag diggar dem alltså! Det tråkiga är att ordentliga ungdomar inte syns längre.. "Gängen" tar över Landskrona? hahahaha

Nu har det i alla fall börjat göras litegrann för att motverka allt som händer.. Lite sjukt att man kan avsky ungdomar som slåss och rånar när världens ledare ställer till med krig som dödar otroligt många oskyldiga människor varje dag. Så undrar ni hur ungdomarna blir som de blir?

Jag har blivit lite bättre på att inte spendera pengar. Jag vill inte kalla det för att spara.. det vore alltför duktigt för att komma från mig.. men okej.. såhär gick det till.
Jag drog in en runda på Lindex idag för att köpa hårfärg (detta håret kräver underhåll kan jag säga).. såklart hittade jag två klockrena tröjor som skrek Charlotte (på Lindex, hur ofta hittar jag grejer där annars?). Jag gick fram.. plockade åt mig båda två i rätt storlek för att sedan ta upp kortet som jag visste inte skulle tömmas totalt av dessa två tröjorna. Efter några sekunder insåg jag hur långt kvar det är till nästa lön och att jag faktiskt inte ens äger 500 spänn. Jag menar.. vi snackar 3-4 festhelger.. skulle jag inte ha råd då klättrar jag på väggarna så jag la tillbaka tröjorna så snyggt jag kunde och gick därifrån med en sketen hårfärg.. suck..
Men jag festar nog hellre i gamla kläder än sitter hemma i soffan i nya och snygga.. det gör jag väl rätt i?!!

Helt inne på svart-vitt-randigt nu.. megasnyggt!! Vill ha, vill ha, vill ha..

Jag är riktigt trött på att vara den som alltid är luspank nu..

I don't need a job.. all I need is money!

Nu har dagarna börjar flyta ihop till en enda massa igen och jag står inte ut med det. Har en del att ta tag i och hoppas kunna börja redan i morgon. Kan det kan jag ju, men frågan är väl egentligen om jag kommer göra det.

Skoshopping var det ju tänkt idag med Millie och det blev ett par balla för hennes del. Jag funderade ett tag (längre än jag brukar) på ett par.. men sa bestämt Nej!... Tro det eller ej, jag köpte inte skorna jag hittade för 180 spänn eftersom jag hellre sparar till dem jag sett ut för 700. Asbra Chulls, du är på rätt väg!
Alltid trevligt att strosa runt på gatorna och spana in allt möjligt folk.

.. some things are better left unsaid...

Det är relativt lätt att visa en person för alla andra som är den där stenhårda, kyliga och starka människan som inte låter sig knäckas av något/någon. Det är desto svårare att vara den där personen..
Faktum är att man inte är mer än människa och alla människor blir sårade många gånger under sin livstid. Grejen är väl egentligen att inte låta det ske gång på gång.
För att det inte ska ske gång på gång tvingas man bygga upp en mur runt sig själv som gör att man inte blir sårad så himla lätt.. den muren kan raseras på bara några sekunder om rätt (fel?) person kommer i ens väg. Den rasar för att man börjar tro på det goda en stund tills man inser ännu en gång att något sådant inte finns.

Jag vet inte hur många gånger jag tvingats bygga de där jävla murarna nu alltså men jag börjar bli trött.. jag blir typ mer och mer tom på något konstigt sätt.. Känns snart som att jag inte känner någonting.. alltså... inga känslor alls... och det skrämmer mig! Rädslan är det enda jag känner..
Rädslan för att bli sådär totalt kall att jag mister vänner och allt.. för att där inte är något kvar av mig.

En bra grej är väl att jag inte bara upprätthåller fasaden av den starka för alla andra utan också för mig själv. Jag inbillar mig själv att jag inte kan knäckas.. att jag aldrig blivit knäckt egentligen och att jag aldrig kommer låta mig själv bli det. (Vet inte om det är så himla bra egentligen men än så länge funkar det)
Skulle en tår ens försöka ta sig fram ut genom ögat på mig ger jag mig själv en smäll på kinden, en arg blick och sen sätts det på dunk dunk musik på högsta volym. Allt för att inte erkänna att jag är ledsen (för det ÄR jag inte!!!)

Jag börjar bli riktigt trött på att inte bara kunna lita på det dem säger mig, mer hur skulle jag kunna?!!

Now if the music is moving too fast
Grab my hand a little tighter
Don't be afraid to move a little closer

Allt var lättare förr... men hur mycket roligare är inte det här?!!!