Charlotte

Simen gör så att man varje dag går upp från sängen med ett leende på läpparna, oavsett vad klockan står på. Inte ens ett år gammal och redan en riktigt stor mise. Trots storleken är han en riktig räddhare när vi är ute i trädgården och rusar in så fort okända ljud når honom.
Går inte en dag utan att jag tänker på vart han vore nu om jag inte hade fått ta hem honom. Tror inte jag vill veta..

Tisdag alltså. Under måndagen fick jag ingenting vettigt gjort men idag fick jag i alla fall ringt ett samtal som jag väntat länge på att göra. Dessutom var det inga problem att komma fram, vilket det brukar vara.. så det var ju skönt. Behöver jag göra fler vettigheter nu eller ska jag vara nöjd för idag? We'll see..

Såg idag att stövlarna jag festar i är totalt utslitna. Är alltså i behov av ett par nya, wow, det var längesen jag var i behov av något och inte bara ville ha. Men illa att vara i behov av när man är fattig.. Får se hur det kan lösas..