Charlotte

Temat fortsätter..

---

Kom idag underfund med vilket glidarliv jag lever när jag kom hem efter 2½ timmars jobb.
Kan ha att göra med att jag fick mer i lön än jag räknat med och såg vårjackan inom räckhåll. Eller så kan det bero på att maten var färdig och serverad av mamma när jag klev innanför dörren. Sådana smågrejer gör att hon är värd gåvor då hon inte anar dem. Idag väntar en liten påse på henne när hon kommer hem från mataffären.
Kan också ha med vädret att göra.. solen som bländar mig och fåglarna som överröstar allt annat.

Tror faktiskt att allting denna dagen har bidragit till hur bra jag mår. Tanten som undrade om jag kan städa till henne varannan vecka. Hur trevligt hade inte det varit? Bara att se hur glad hon blev då jag sa att jag kan höra av mig till henne var tack nog.
Eller när jag klev uppför trappan från Apoteket och såg mitt lilla gudbarn där och några huvuden upp min alldeles egen gudmor. Sådana oväntade överraskningar kan förgylla en dag fullständigt.

När expediterna är så trevliga som inne i Världsbutiken vill man bara spendera alla sina pengar (eftersom man vet att dem går till rätt ändamål) Idag fick jag dock nöja mig med en tröja och ett litet chokladägg med en handgjord liten docka i. Hur sött är inte det?

Sen att jag har min Matilda gör varje dag värd att leva. En runda på stan med henne och jag är helnöjd med tillvaron. Vi två med våra diskreta (eller inte?) garv och sjuka humor kan inte många överträffa.

Eller när man är jättetörstig och får en kall Coca Cola serverad..

Livet är underbart!

Ännu en ny vecka är här och ännu en lyckad helg har lagts i det förflutnas arkiv.

Jag tänkte ta tag i en massa saker idag och i natt när jag la mig för att sova kände jag mig riktigt laddad inför det. Saker och ting förändrades någonstans under nattens gång för ingen av den motivation jag kände i natt fanns kvar i morse. Kan därför inte riktigt säga vart min måndag tog vägen men jag mår inte sämre för det.
Jag fokuserar så oerhört mycket på framtiden så att nuet blir lidande och det är inte bra alls.

Tänkte köra med ett litet tema denna veckan när det gäller bilderna här på bloggen. Ganska uppenbart om ni tittar på dagens bild men vi får väl se hur pass smarta ni är.
Det går dessutom lite djupare än sådär men mer om det kommer vid ett senare tillfälle.

Smågrejer som kan förgylla en dag:
- Gulliga sms
- En promenad med musik i öronen
- Solsken
- Favoritlåten spelas när man sätter på radion

Det är just sådana grejer man ska uppskatta. Utan de smågrejerna hade man inte haft en aning om vad lycka är.

För exakt ett år sedan satt jag med en fot som gjorde fruktansvärt ont och massa att fixa i skolan innan studenten. Jag hade ingen aning om att jag tio dagar innan min stora dag skulle drabbas av det som fick mig att missa min studentvecka.
Jag hade heller ingen aning om att jag skulle tröttna på att vara arbetslös och helt seriöst vara lite sugen på att börja plugga igen.

Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig..

Nu vill jag komma ur min svacka och kunna skriva något vettigt till skrivarlinjen jag vill in på.

Aftonbladet 24 april, 2006

Forskare: Shoppare är galna - på riktigt.

Shopaholics har en störning i hjärnan, enligt ny studie.

London.
Människor som shoppar som besatta är galna. På riktigt.
En ny amerikansk studie hävdar att "shopaholics" har en liten störning i hjärnan. Olika delar av hjärnan reagerar positivt på olika attribut som färg, form eller pris.
Men beslutet av vad vi köper är koncentrerat till några få celler i främre delen av hjärnan, även kallad pannlobens associationsbark, visar studien som publiceras i det nya numret av Nature.
- När det handlar om överdrivet shoppande kan man lugnt påstå att det beror på ett fel i den delen av hjärnan, säger Camillo Padoa- Shioppa, neurobiologen som ledde studien, till Sunday Times.
Dylika disfunktioner kan även förklara spel- eller drogmissbruk.

Vill passa på att tacka för en lyckad discofest hos Cornelia igår med riktigt god mat och Ninas sjukt underbara tårtor som jag nog hade kunnat döda för en liten smakbit av idag.
Hur låter fyra lagers tårta med jordnötssmör och ett kilo smält blockchoklad över? Obeskrivligt god! Till och med så att Matilda tog sig en bit trots att hennes hals kliar av jordnötter.

Vid 00 begav vi oss mot utestället och där slutar jag med detaljerna. Kan bara nämna att musiken sög mer än vanligt och att jag fick hur många smällar som helst av armbågar och ben. Dessutom avskyr jag schlagergolvet! Förlåt om det låter fördomsfullt men jag tänker mig massa fulla svenska snubbar som står och hoppar till Sommartider Hej Hej för att dem helt enkelt inte klarar stegen på RnBgolvet.
Inget fel i att gilla just det dansgolvet men jag står inte ut.

Eftersom Lina nu åkt till Turkiet för ett halvår framöver skrev jag och Matilda en låt till henne som vi framförde igår. Vi borde nästan satsa på Melodifestivalen nästa år!

Tänk er nu melodin till "hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unga vara glá"

Okej, känner mig stressad som tusan men kommer inte på något som måste göras? Ska iväg om lite mer än en timme så tidsmässigt ligger jag hyfsat. Hmm.. något jag glömt?
Skulle egentligen sovit någon timme innan men det var omöjligt. Låg och tänkte på allt som ska ske, kanske sker, inte får ske osv osv osv.

Dessutom fick jag samtalet jag väntat på sen i onsdags. Jobb nästa helg med, wonderful!
Så ikväll ska det firas!

Får gå och checka om fönen funkar eller om den fortfarande är överhettad. Suck!

Jag gillar fredagar alltså och denna fredagen har jag inte många klagomål på. Åt minsann frukost utomhus i morse och det var inte helt fel förutom huttrandet.
Trevlig fika med Matilda och Therese och sen for jag och Matilda (eller som vi också kallar oss, "Malotte") vidare till köpcentrat för att lulla runt litegrann.
Eftersom jag gav bort min supercoola dödskallesjal (till vem??) köpte jag en ny plus ett liknande halsband som minst sagt gick sönder förra helgen.
Jag hittade även en tröja för 200 kronor som jag provade men tänkte sen, nej Charlotte, vad väljer du nu? Att ha denna tröjan i garderoben eller att festa för de pengarna? Lätt val, tröjan hängdes tillbaka.
Kan inte tyckas vara något speciellt, men ett enormt framsteg för Charlotte Andersson som förr i tiden hade köpt tröjan i två olika färger.

Försökte förgäves hitta någon klockren discooutfit, men den matchen var inte lätt. Nu är vi i alla fall nöjda och extremt laddade inför fest imorgon (eller ja, idag blir det ju med tanke på vad klockan är). Mer säger vi inte än... (muahaha)

Kvällen klagar jag inte heller på. Har velat se Rosa Pantern aslänge eftersom jag garvade till bara trailern och den var himla rolig alltså.. Fast jag hoppas få se slutet någon gång?
Mycket trevlig kväll i alla fall!

Nu blir det lite skönhetssömn innan jag har massa att greja med imorgon. Livet leker!

Var inte människa när jag skulle upp 07 i morse. Ställde om klockan till 07.30 (på den halvtimmen jag egentligen skulle äta frukost) men tror ni jag var piggare då?! Icke!
Tror ni jag blev piggare under dagen som gick? Inte det heller nej.. På grund av den halvtimmen extra sömn har tröttheten hållit i sig hela dagen och förstört för mig totalt.

Antar att man får ha sådana dagar också men jag hade verkligen behövt städa och tvätta. Får bli imorgon då..

Som grädde på moset skulle MASSA folk in på Hven idag. Vad händer? 08.30 på morgonen ska väl alla snarare in mot centrum? Men nej, två feta grupper med människor skulle såklart över och där snackar vi morgonpigga. Fick nästan migrän direkt bara jag råkade lyssna på männen i den ena gruppen. Hur vågar man prata om offerter och kostnader och siffror och bla bla bla sådär tidigt? Borde bli böter på det, eller i alla fall skadestånd till mig.

Jag överlevde och här sitter jag nu, ännu några kronor rikare och det känns skööönt.

Fest med discotema på lördag. Ska bli megaskoj och jag är laddad till tusen redan.. önskar bara att garderoben vore lika laddad med kläder så att man kunde välja och vraka. Nu får jag istället ge mig ut och försöka shoppa billigt.. Ser inte ens framför mig vad som skulle kunna gälla.. glitter och sånt?
Tips uppskattas!!

Vissa saker står man bara inte ut med.
Som de där prislapparna som folk bara glömmer ta bort från undersidan av skon.
Värsta är väl ändå när dem är röda så det dessutom skriker REA. Blärk!

En annan grej är om man lyckas träffa en trevlig kille som ser ut att ha klädstilen klar för sig.. tills man sätter sig ner med honom, byxorna kasar upp litegrann och hans vita strumpor bländar mig.
Kom igen, fatta att det är svarta som gäller och aldrig, aldrig någonsin 10 för 100 från Intersport.

---

Trots mitt kuvert med texten "Dessa pengar skall sparas!!" var jag där och nallade idag. Jag kan bara inte låta bli! Mitt gamla jag skulle tagit med allting och spenderat på grejer jag just då får för mig att jag är i stort behov av. Mitt nya jag tog inte ens med hälften och shoppade i första hand för presentkorten jag haft alldeles för länge. Det kallas väl framsteg?

Läppglans blev det i alla fall..

Ett litet hugg i hjärtat känner jag när jag tittar på vissa barn. Ni vet sådana barn som man bara behöver slå en blick på för att veta hur hemskt dem har det. Kan till exempel vara att se dem sitta ensamma på en skolgård när alla andra barn springer runt omkring och leker med varandra. Eller genom att höra några barn skrika "Neeej, vi vill inte leka med honom!"
Det svider till riktigt ordentligt och jag vill bara göra någonting. Jag vill skälla på de barn som håller på sådär och jag vill vara vän med de barn som har det jobbigt. Men så enkelt är det ju inte..
Finns det någonting man kan göra eller kommer det alltid vara så att vissa barn bara inte passar in?

Det stannar inte där i barndomen. Även ungdomar går ensamma och är totalt utfrusna och i den åldern är det sjukt viktigt med vänner. Jag minns på högstadiet när min lärare sa vid ett tillfälle på en lektion "Ingen klarar sig om han eller hon inte har en enda vän"
Min första tanke då var "Det har ju jag gjort i snart ett år" innan jag kom på att mamma var min vän. Kanske också min enda vän vid just den tidpunkten.
Idag tycker jag grymt synd om den tjejen som satt där och knappt kunde hålla tårarna tillbaka. Samtidigt ser jag hur hon blev och hon blev ju faktiskt en riktigt bra tjej.
Antar att det stämmer att det som inte dödar faktiskt härdar.

Jag hade turen som hade en så bra lärare som inte såg igenom sånt. Dessutom såg han den jag verkligen var och inte den jag verkade vara i skolan.
Vet inte vart jag hade varit eller hur jag hade varit om han inte hade räddat mig. Just då var jag totalt hjälplös och totalt desperat efter en räddning. Tusen tack!

Sov helt underbart skönt till klockan 10 idag. Kändes som att jag behövde det efter en minst sagt speciell helg.
Jag har ju tidigare inte nämnt på vilket café jag jobbat men ja, Flinckmans var det ju som gällde.
När min moster ringde och frågade om jag var intresserad kopplade jag inte vilken Flinckman det gällde.
Har fortfarande inte kopplat hur känd han är. Folk på caféet frågade mig alla möjliga frågor om honom som jag inte kunde besvara. Vi snackar mannen som precis stått och sprutat ånga på mig från espressomaskinen? Är han kändis? Neeej?!! Eller?...

"Hur mår han nu? Vi hörde att han varit sjuk men vi kan väl äta fikan utan att behöva vara oroliga?"
"Du, är Lasse här idag?"
"Var det han som precis sprang förbi? Ooh va roligt"
Massa folk som fotade hela tiden, ett foto i After Dark rummet var såklart tvunget. Folk som sken upp när Lasse sprang förbi.. Där var han ju i egen hög person.. La Dolce Vita- mannen himself.

Folk är galna.. Men himla trevligt att dem utan problem väntade i timmar på bord, bara för att ha fikat på just hans café. Inga sura miner om maten tog tid eftersom där är så himla mycket att titta på och uppleva. Just dessa dagarna när Lasse själv var där var alla extra trevliga.

Jag diggar Lasse stenhårt alltså! Trevligare människa får man leta efter!
Men hans kändisskap tillhör nog en annan generation för jag har ingen koll alls.

Sista dagen på jobbet och vi hade som mest att göra. Rösten blev värre och värre och till sist var där ingen kvar alls så att gå ut med en bricka och försöka ropa ut "Nummer tjugotre?" var totalt omöjligt. Jag stod ut i alla fall och nu är det över! Även detta överlevde jag trots att typ ingenting ville vara på min sida dessa fyra dagar. Men det börjar man bli ganska van vid?!!

Skönt! Imorgon ställer jag ingen klocka och sätter nog mobilen på ljudlös också. Bara för att få sova ut riktigt ordentligt.. dessutom kan jag inte svara i telefon. Moster A blev livrädd innan när hon ringde eftersom hon bara fick höra ett hest kraxläte..
Jag minns inte att jag varit såhär hes någonsin?!!

Ajja, man får vara glad att det inte är värre.. nu är jag sådär härligt trött.. så God Natt!

Sista dagen på jobbet idag. Gick upp för en halvtimme sedan och är så gott som stum. Har druckit varmt men jag vill inte direkt säga att det hjälpte. Detta håller inte! Hur ska jag kunna gå runt och ropa ut "Nummer elva?!! Ja, där var ni ja.. Varsågoda!" OMÖJLIGT!
Har aldrig varit såhär hes, men det kunde jag väl ha listat ut? Trodde jag att jag skulle få ha en helt underbar helg och få kunna göra bra ifrån mig när jag fått ett toppenjobb?
Men Charlotte, har du inte fattat att du inte har sån tur än? Illa..

Inatt sov jag i alla fall helt underbart och jag känner mig riktigt utvilad och ser fram emot en frukost med ägg och fil och hela köret.

Var faktiskt lite orolig över hur dagen skulle gå med tanke på att jag bara fick två timmars sömn inatt. Det var riktigt tungt att dra sig upp ur sängen men resten flöt på kanonbra!
Det går såklart bättre och bättre på jobbet men jag är fortfarande, enligt mig själv, totalt värdelös. Jag gillar inte den känslan.. inte alls..
Dock har jag inte ännu spillt kaffe över någon eller tappat tallrikar, men vänta bara.. jag har en dag kvar..

Klarade mig igenom dagen och det känns otroligt lyckat. Då vet man att man klarar även det fastän att rösten inte är som den ska. Just nu är den värre än någonsin och jag fattar inte grejen, jag har varit hes kanske 1 eller 2 gånger i mitt liv, varför nu när jag verkligen måste kunna snacka? Blääää

En dag kvar.. känns ändå skönt eftersom jag vill låta detta sjunka in ordentligt, smälta helgen jag haft som inte liknar någon annan helg någonsin. Det har varit slitsamt med tanke på hur ovan jag är. Men otroligt kul att träffa så sköna människor hela tiden..

Nu slocknar Challe för idag alltså! Lär ju sova bättre än någonsin..

Efter två slitsamma jobbdagar var jag värd en utgång minsann och det fick jag vill jag lova. Therese, Emma och jag satte igång lide för sent för min smak men det blev kanonbra ändå.
Sen låter jag nog bli att berätta om resten men jag hade sjuuuukt skoj.

Kom hem alldeles för sent (tidigt?) och har sovit alldeles för lite för att vara taggad för ännu en jobbdag men det ska väl funka det med.

Tackar för igår!

Men vart tog min röst vägen? Illa..

Ungefär som den bilden känner jag mig. Totalt slutkörd efter en slitsam dag!
På plats klockan elva, fick "lära" mig alla kakors namn, chokladtårtor, citronrutor, hallonkyssar, rulltårtor, banankakor, chokladsnittar, ckokladmums osv osv osv. "Lära" mig inom sådana --> " " eftersom jag glömde ungefär allt sekunden efter hon hade rabblat. Detsamma gällde vilka glas som var till vad och hur många kiwibitar som skulle ligga på varje tårta.
Försökte ta in så mycket information som möjligt men allt var glömt då dörrarna öppnades klockan ett och folket forsade in. Tänka sig att folk struntar i väder och vind för att ta en fika!?!

Hade kunnat skriva en bok om hur första dagen var för så mycket hände, så mycket fanns det att göra, så mycket människor träffade jag, men ni får nöja er med det här.

Positivt med dagen:
Jag vet vad alla kakor heter och hur de ska läggas upp, hur många kiwibitar som hör till och hur mycket grädde respektive vaniljsås som ska klickas på.
Jag vet vilka glas som hör till vad och vad alla konstiga förkortningar betyder (1 EG, 2 CAL, 3 B + sal osv..). Jag vet hur mycket jag orkar bära på en bricka. I början både underskattade och överskattade jag mig själv.
Alla var underbart trevliga mot mig likväl personal som kunder och det uppskattar jag.

Negativt med dagen:
Oerhört stressigt då väntelistan var lång och grejerna skulle ut så fort som möjligt.
Svårt då man hade fem kaffe och skulle ut genom en dörr som knappt gick att öppna vilket resulterade i en rejäl knuff med baken som fick kaffet att skvätta och servetterna att flyga och fara av vinddraget.
Att hela tiden behöva be om hjälp är inte min grej, men herrejisses, det var första dagen, ingen begärde att jag skulle kunna allting.. det är bara jag som ställer höga krav på mig själv antar jag.

Mitt högsta mål med fortsatta helgen:
Lära mig göra latte, cappuchino med mera.. (för mycket begärt? mycket möjigt!)

Det positiva överväger i alla fall det negativa och inatt kommer jag sova bättre än någonsin!

Passar på att tacka moster Ulla för att hon tänker på mig! Tyvärr höll inte det dåliga vädret folket därifrån. Men det är kanske bra att få känna på det på riktigt med en gång.

Det var egentligen dags på söndag igen men det blev ändrat till imorgon. Redo för ännu en dag? Absolut inte, men efter lite sömn klagar jag inte!
Det jobbiga är att jag hade en orsak att vara dålig idag. Min ursäkt var "det är ju första dagen!" men imorgon har jag inte den ursäkten kvar. Har jag rätt att vara dålig en dag till?!

Såklart, färdig alldeles för tidigt så att man hinner sätta sig ner och tänka efter "Vad har jag gett mig in på?!"
Jag, Charlotte, känd för att vara klumpeduns och kan knappt bära min egen tallrik från spisen till köksbordet utan att snubbla och få all sås över fingrarna.
Nu snackar vi hett kaffe, ömtåliga kakor och dessutom inför en massa människor. Suck!
Inte lönt att tänka på grejer som vad jag tar mig till om/när jag snubblar och spiller kaffe på en tant som börjar gallskrika och gör så att alla tittar på mig.
Inte lönt att tänka på hur illa min huvudräkning är efter alldeles för lång tid utan mattelektioner.
Inte ens lönt att tänka på att jag snart är på väg dit. Oavsett vad jag tänker eller hur jag förbereder mig så sker det som sker.

Skönt att jag vaknade alldeles lugn i morse och att jag har behållit det lugnet ganska bra. Istället för nervositet känner jag längtan efter att lära mig och efter att träffa folk.
Matilda vet bäst av alla att jag brukar oroa mig för småsaker som ingen annan tänker på, men jag har nog blivit bättre på det där. Det kan man ju hoppas i alla fall..

Tackar så hemskt mycket för era lyckoönskningar och "krya på dig!". Det kan behövas!

Simen smygtittar när Tass badar. Illa..

Nu börjar det alltså närma sig "första dagen på jobbet". Har haft ett antal sådana dagar förut så själva den "nervositeten" är inte helt främmande. Dock har jag aldrig utfört den sortens jobb som jag går mot imorgon. Herrejisses, jag vet knappt hur man kokar kaffe.. men det är väl på tiden att jag lär mig.
Mer än så känner jag typ inte. Ingenting sånt "shit, jag får inte göra bort mig!" för det lär jag göra. Det gör jag alltid, mer eller mindre. Grejen är väl att man tacklar det rätt och lär sig av det.

Sen har jag blivit grym på att ta en dag i taget och det hjälper inte om jag skulle sitta och vara hypernervös nu. Men jag ser definitivt fram emot det!

Halsont och hostan finns kvar, men erkänner man inte att man mår dåligt så mår man inte dåligt. Så är det bara!

Önska mig lycka till?!!

När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag grannens färgglada påskfjädrar som får kämpa för att hålla sig kvar på riset. Både regn och blåst sliter i de stackars fjädrarna och det ser bara fel ut. Sådana fjädrar klär mycket bättre i solsken men det ser inte ut till att ljusna idag heller.
På radion sa någon precis att påsken handlar om vår förutom i Chile där det är höst, men hallå, titta ut genom fönstret och säg sedan att detta kallas vår?!!

Jag tror att någon jävlas med mig, på riktigt! Jag har haft sällskap i natt, sällskap av hosta och halsont och oron över att bli sjuk. Det får inte hända! Inte nu!! Så dagen ska spenderas med piller, filtar, tjocka strumpor och varm dricka. Imorgon ska jag vara fit for fight igen! Något annat alternativ finns inte!

Är det nu man säger Glad Påsk?!!

Jakten efter svarta byxor började i Landskrona centrum med mamms. Visst, vild chansning eftersom vi har ungefär 3 dugliga affärer här.. men vad gör man inte i ett desperat ögonblick?!!
Min ekonomi är som ni kanske vet inte den allra bästa så ett par byxor som jag endast ska ha att jobba i för över 500 spänn var inte att tänka på.
Dum som jag är tänkte jag att man kanske för en gångs skull ska gå in på KappAhl eftersom det var sådana där finbyxor jag var ute efter. Megatabbe med tanke på att alla midjorna därinne slutar ungefär där hakan börjar. Så efter två försök drog jag därifrån igen.

Lindex har däremot börjat satsa lite mer på yngre tjejer så jag gav även denna affären en chans. Testade allt som gick att testa men icke alltså.. det funkade bara inte. Dessutom var speglarna fruktansvärda! Dem brukar ha smalspeglar så att man ska vilja köpa en massa, men Lindex vill nog inte ha sålt grejer med tanke på att man ser ut som ett riktigt fetto i dem.

Nej usch, rusade nästan därifrån och ville bara hem men ett par svarta byxor var ju ett absolut måste, så det fick bli köpcentra. Där flöt det på alldeles utmärkt! Jag trivs som bäst på köpcentra alltså, där mår jag bra!
Svarta byxor för 150 kronor
Svart kjol för 150 kronor
Svart kofta för 130 kronor
och dessutom ett par svarta skor för 100 kronor.

Lindex och KappAhl, känn er bojkottade!

Tackar mamms för allt det fina! Inte ens detta billiga hade jag råd med på egen hand.. illa!
Men nu ska jag minsann skärpa till mig med det ekonomiska! Allt jag tjänar från och med nu ska hanteras med omsorg! Det ska sparas och donas så att jag för en gångs skull förstår att pengar tar slut!

Nu är jag megaredo för servering. Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle säga,skriva,tänka,mena.