Charlotte

Sista dagen på jobbet och vi hade som mest att göra. Rösten blev värre och värre och till sist var där ingen kvar alls så att gå ut med en bricka och försöka ropa ut "Nummer tjugotre?" var totalt omöjligt. Jag stod ut i alla fall och nu är det över! Även detta överlevde jag trots att typ ingenting ville vara på min sida dessa fyra dagar. Men det börjar man bli ganska van vid?!!

Skönt! Imorgon ställer jag ingen klocka och sätter nog mobilen på ljudlös också. Bara för att få sova ut riktigt ordentligt.. dessutom kan jag inte svara i telefon. Moster A blev livrädd innan när hon ringde eftersom hon bara fick höra ett hest kraxläte..
Jag minns inte att jag varit såhär hes någonsin?!!

Ajja, man får vara glad att det inte är värre.. nu är jag sådär härligt trött.. så God Natt!