I like to rock rock
Tänkte ägna mig åt lite sånt där vardagslyx i höst så att man inte lider alltför mycket av det gråa och trista vädret. Det blir inga stora grejer och kanske tipsar jag en och annan om vad man kan göra för att göra vardagen lite bättre. Dagens vardagslyx var i alla fall att fixa naglarna och tro mig, det är väääldigt ovant med en Charlotte med långa naglar. Det har egentligen aldrig intresserat mig men så bara kom jag på att jag vill testa så nu sitter jag här och försöker knappa på som vanligt med min nygjorda franska manikyr, oh la la.
Någonting litet varje dag hela hösten kommer jag satsa på och ni kommer få hänga med på resan. Detta tipset passade kanske inte män så bra (även om några av er kanske drömmer om en lång lillfingernagel) men hösten är lång och det erbjuds säkerligen något för alla.
För det är du värd!
Vem dissar lite shopping?
Har vandrat runt rastlös nu i flera dagar. Nästan klättrat på väggarna och försökt komma på något att göra men inte känt för att göra någonting.
Gått och tittat på alla kläder som legat i en hög på golvet sedan klädställningen gick sönder. Livrädd för att börja rota runt sedan den där äckliga spindeln kröp ut därifrån häromdagen.
Nu känner jag mig alldeles lugn och härligt trött och sitter i min soffa och tittar på en riktigt rejäl klädställning full med kläder, mycket jag hade glömt bort att jag hade.
I lööööv Bauhaus.
Dessutom fick jag ordning bland alla skor så att jag även där har riktig koll på vad jag äger. Jag räknade dem också men antalet tänker jag inte ens nämna. Det är en sjukdom, inget att vara stolt över..
Detta kallar jag en klockren söndag.
Suget dödar mig
Idag hade jag kunnat mörda för lite choklad. Tänker inte ens skriva att jag inte ska för det kommer ske. Jag kommer pressa i mig i alla fall två-tre bitar innan jag förstår hur dum jag är. Men det är ju trots allt lördag..
Det var kanske det grabbarna i Helsingborg gjorde. Mördade för lite choklad.. (eller nåt annat extremt dumt). Det sjukaste var ändå att dem gick lugnt därifrån, som att dem inte gjort något fel alls. Man vet inte vad deras anledning var men att skjuta någon på öppen gata känns inte helt okej. Kan man inte typ tänka på att folk vill slippa se sånt?
Jag såg en liten tant med rullator i tidningen, bakom poliserna i folksamlingen och tyckte synd om henne. Stackars tant ska inte behöva se sånt, inte heller alla taxichaufförer som alltid håller till där. Ingen ska behöva se sånt.
Det finns väl smidigare sätt att sköta sånt på om det nu måste ske..
Vad chockad jag blev när jag hörde att dem kom från Landskrona.. (eller ja, inte alls faktiskt, Landskrona hade varit min första gissning)
Mer om min arbetsdag finner ni på http://www.nogg.se/chulls där ni kan läsa om dumma 08.or.. Dem använder Eniro118118 alldeles för ofta..
I need a boyfriend
Jag fick äntligen i alla skor i sina lådor och in i garderoben, alla kläder var upphängda i garderoberna och på klädställningen jag har ståendes framme.
När jag tar steget ut från rummet hör jag ett brak och vänder mig snabbt om, som om jag skulle kunna förhindra någonting. Alla kläder låg på golvet tillsammans med en avbruten stolpe de tidigare hängde på.
Nu får det ligga där i en hög för jag orkar inte. Vart ska allt det där få plats?
Jag fokuserar på mina i-landsproblem så att jag slipper det andra..
What Sarah said och A lack of Color - Death Cab for Cutie
De lyssnar jag på allra mest just nu.
Jag underhåller
Igår sattes http://www.nogg.se/chulls i bruk så vi får väl se hur länge jag orkar underhålla två. Vet inte riktigt vad den kommer fyllas med men jag vet i alla fall att en blogg inte räcker längre. Dessutom gillar jag designen på den nya. Räknar dock inte med att få så många läsare där, den kommer bara fungera som min egen lilla klagomur.
Idag kändes det som att jag hade kunnat sova för evigt när jag vaknade första gången. Jag hade ställt klockan till 07.00 endast för att jävlas med mig själv. Tänkte tvinga mig att gå upp på toaletten också men det höll inte. Med ett öga öppet stängde jag av alarmet och somnade om på två röda.
Idag njuter jag av ledigheten!
Igår åt jag blå chips (vi snackar knallblå) Har bestämt mig för att få slarva en dag i veckan och vara grym resten. Nu är hela helgen förstörd för att jag valde att slarva igår men så får det vara. Har tappat några hekto på typ hur många veckor som helst, det gör det ju verkligen motiverande att fortsätta..
Welcome to the dark side
Jag har hamnat i en ond cirkel! Jag tyckte att jag behövde hängare eftersom jag köpt väldigt många koftor på sista tiden som man vill ha hängandes någonstans. Så idag köpte jag 24 stycken klädhängare som fylldes ganska snabbt. Problemet är nu att jag inte ens har plats att hänga dem någonstans så nu skulle jag behövt större garderober. Eller i alla fall fler garderober men dem hade inte heller fått plats någonstans.
När man bara har såna problem ska man vara lycklig..
Jag är en svart människa, min garderob består inte av mycket annat. Svart och grått, året om. Idag köpte jag trots detta två gröna klänningar som jag diggar starkt.
Känns lika underbart varje gång att shoppa för sina egna pengar som man tjänat ihop helt på egen hand.
På tal om dumma stockholmare, "någonstans i söder" gör att jag söker i södra Sverige. Sverige slutar inte efter södra Stockholm, landet består av så himla mycket mer än Stockholm, så himla mycket mer vettigt än Stockholm.
I made a mistake
Gick ut med Simen i lugn och ro, visste att jag hade gott om tid på mig och frukosten var redan uppäten. Våfflade till och med håret litegrann och sjöng upp lite smått inför mitt första möte med sångpedagogen.
Skulle möta Amalia halv ett så jag tänkte att då tar jag tåget tjugo i tolv annars blir jag tio minuter sen och jag avskyr att vara sen. Jag är aldrig sen! Jag minns faktiskt inte senast jag var sen till någonting. Mest för att jag själv avskyr när människor är sena. Väntan är något av det tråkigaste jag vet.
Kliver av tåget i Helsingborg lite smått nervös och förväntansfull och slår en blick på en av de stora klockorna där. Den var fel! Klockan var tio i ett på den, har ingen märkt det? Går vidare och tittar på nästa, tio i ett den med. Börjar bli lite fundersam och tar upp min mobil, den klockan litar jag på. 12.50. Shit, jag är tjugo minuter sen och Amalia är säkerligen redan på väg dit, ensam och förbannad för att jag aldrig dök upp.
Jag kan fortfarande inte komma på vart det gick snett, hur jag kunde vara så otroligt säker på att klockan bara var tio i tolv när den var tio i ett.
Pinsamt, pinsamt Charlotte.
Smartass Charlotte
Försökte mig på en uppesittarkväll igår eftersom jag varit ledig idag. Kollade på Nyberg och Törnblom i hopp om att kanske få ett eller annat bra tips för bättre självkänsla. Man ska tydligen säga till sin egen spegelbild att man är härlig varje dag tills man börjar tro på det. Jag fixade inte det idag i alla fall..
Törnblom är i alla fall asskön så det programmet ska jag försöka följa i höst.
Efter det började ett grymt underhållande program. "Ensam mamma söker". Så grymt skoj att se hur män beter sig första gången de träffar en kvinna och dessutom inför kameror. Valet om man ska kramas eller inte till exempel. Eller vart man ska ha händerna. Mer än hälften av männen stoppade snabbt ner händerna i fickorna och lät dem vara kvar där i ett desperat försök att se lugna och balla ut och det gav bara ett ännu töntigare intryck.
Där var i alla fall en som självsäkert kramade tjejen direkt och såg sådär allmänt cool ut. Det är sådär han ska vara, självsäker och manlig och ta en med storm.
Tyvärr sjönk även han kraftigt i mina ögon när han kom med vita strumpor i sandaler.
Sen är det ju aldrig bra att dricka för mycket första kvällen som vissa lyckades göra. Shejka loss till dansband och dra den "fyy faaan vad snygg du äär". Big NO NO.
Jag hade aldrig kunnat träffa någon sådär. Jag tror faktiskt att jag är en sån som vill vara kompis med honom länge först innan det sker någonting. Det där med första dejten då man inte riktigt känner varandra funkar inte. Jag märker bara alla fel, allt han gör av nervositet och det är riktigt avtändande med nervösa killar. Även om man kanske borde ta det som en komplimang..
Back to normal
Jag börjar hämta mig nu. Börjar i alla fall märka människor på stan. Fick en mördarblick av en tjej idag som sa "Vafan glor du på" men jag tycker att man får skylla sig själv när man ser ut som hon. Visst, ingenting negativt alls att vara annorlunda och jag menade dessutom ingenting illa när jag tydligen tittade lite för länge på henne men väljer man att ha svart och rosa randiga strumpbyxor tillsammans med en grön kjol och röd kofta och typ femhundra slangar i håret och ungefär lika många piercingar i ansiktet tycker jag att man får tåla att folk tittar några extra sekunder på en. Jag kan omöjligt ha varit den första..
Har nått en gräns då jag är så otroligt trött på att alla sliskiga män tittar trånande efter en så jag har börjat klä mig allt mer oattraktivt med vilje. Vi snackar kofta på kofta så att så lite som möjligt syns. Idag köpte jag en svart långärmad klänning så täckande att jag lika gärna kan bli muslim med en gång.
Jag har gett upp tanken på att där kan komma en normal någon dag. Jag ser dem överallt men dem ser inte mig..
No more pain, please..
Jag vill fortsätta skriva men vet inte om vad. Ingenting känns värt att skriva om dessa dagar. Jag märker inga irriterande fjortisar på tågen, möter inga människor på stan. Jag vandrar bara runt som ett tomt skal och önskar att dagarna ska gå fortare så att lidandet försvinner. Så att man vänjer sig vid tanken.
Kvällarna är värst. Då man släcker lampan men inte vill somna. Drömmarna är jag livrädd för.
Jag vill inte prata om det, det hjälper inte. Jag vill inte skriva om det, det finns inga ord.
Jag fokuserar på allt som är bra. Jag har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar vilket vågen lär uppskatta. Jag är överlycklig att jag har ett jobb att gå till och snart är det höst på riktigt. Hösten ser jag fram emot. Den kommer bli grym..
I'm crying my heart out
Min lilla kämpe klarade inte sig. Min lilla bebis kommer aldrig mer envisas om att ligga på min rygg eller trampa sönder mina kläder eller ligga på min axel. Jag kommer aldrig mer få se henne jaga flugor och löv och allt som rör sig i trädgården och jag kommer aldrig mer få se hennes catwalk.
För tio år sedan räddade hon mig när jag mådde dåligt, tio år senare kunde jag inte rädda henne.
Jag tröstar mig med att hon har det bättre nu och att hon levt ett bra liv men det hjälper liksom inte. Hon var ändå min Tass och ingenting ersätter henne.
Jag älskar dig min mise. Sov gott.
I will cry
Det känns hårt idag. Även om man borde acceptera att djur blir gamla precis som människor är det otroligt jobbigt att se sin lilla bebis sjuk. Hennes tunga andning mötte mig idag när jag klev nerför trappan och där var blod överallt. Vad händer med henne? Hon är bara tio år, hon ska leva tio år till, minst..
Jag är livrädd för vad som kommer hända hos veterinären idag och jag förstår inte hur jag ska kunna sitta och ta emot kunder lika glatt som vanligt när jag vet att mamma är där med henne.
"Det är bara en katt" är lätt att tänka. En bland många. Men nej, det är Tass.. och det finns bara en enda som är som hon.
He's a scumbag don't you know?!
Alltid lika jobbigt att vakna till klockans alarm på morgonen. Oavsett om man lagt in favoritlåten som signal.
Jag brukar skriva små gulliga budskap till mig själv på whiteboarden så att den röda texten med blommorna runt är det första jag ser när jag öppnar ögonen men inte heller det tycks fungera.
Speciellt inte när man drömt sådär som jag gör ibland.
Jag drar mig i alla fall upp direkt, har aldrig ens funderat på snooze, det verkar vara tortyr!
Jag ställer alltid klockan så att jag har tid att äta frukost men vaknar mitt i natten och ställer om alarmet till en halvtimme senare så någon frukost får jag aldrig i mig.
På tåget trodde jag att jag såg farlig och osocial ut (det är i alla fall den looken jag satsar på) men det verkar inte vara så effektivt med tanke på att där alltid är nån konstig människa som börjar prata strunt.
Som idag när där är fullt med lediga platser och han ändå frågar på tyska, eller något, om han får sitta brevid mig. Schysst som jag är så säger jag javisst, där är ledigt med ett leende på läpparna. Det gick han väl igång på eftersom han började "åååh, how are you doing?" å typ mumsade jättesliskigt med läpparna.
Naaaaj, jag höll på att ta min väska och gå men stod ut i tolv minuter med väskan hårt i knäet. Idag fick jag väl skylla mig själv, aldrig mer röd kort kjol!
Man kan lacka för mindre
Har ni någonsin lagt märke till hur mycket ljud en mygga för? Jag har tre nätter i rad fått trycka in ett par öronproppar vid läggdags för att slippa lyssna på det oändliga surrandet. Myggan verkade ha bosatt sig för gott i mitt rum eftersom jag ändå gett den chanser att flyga ut genom fönstret flera gånger.
Idag satt den på väggen i precis lagom höjd för att pressas till döds av en kartongbit. Djurvän som jag är tog det emot men jag var tvungen, jag kan inte leva så och det måste gått flera dagar sedan den fick någonting att äta. Det blir bäst så, för oss båda. Vila i frid lille vän. (Så kan jag ju bara hoppas att det var rätt djur jag dödade..)
En liten höstnyhet är att jag ska börja gå till en sångpedagog. Nej nej, jag satsar inte på att bli nästa folkkära artist. Jag satsar inte alls. Jag ställer bara upp då en på jobbet behövde någon att sjunga med. Det kan dessutom vara en spännande grej då jag är redo för lite nytt och spännande.
Allt för att göra hösten till den bästa någonsin..
Jag är sugen, är du?
Emma borde kanske satsa på en framtid som fotograf? Jag älskar i alla fall hennes bild av en simpel vattenpöl formad som det finaste av allt.
Det finns en som jag ska berätta lite smått om idag. Så om det någon gång i framtiden skulle hända någonting mer på den fronten (positivt eller negativt) så vet ni i alla fall början på historien.
Eller ja, det började väl egentligen när jag var i 3-4 års åldern och vi träffades för första gången men det där minns jag inte så mycket av. Jag minns bara den där kvällen för ett tag sedan nu som fick upp mina ögon för personen.
Det har aldrig hänt någonting. Vi har pratat och det är allt men jag har en svaghet för de smarta. Intelligens är sexigt! Dessutom är han en sån där som man ska falla för. Ni vet den där snälla och underbara människa som man alltid tycker om men aldrig ser, på det där speciella sättet.
Jag träffar honom väldigt sällan och ser bara honom på håll ibland och jag får små fjärilar i magen som jag inte kan förstå mig på. Varför sådär helt plötsligt?
Desperation efter någon? Nä, då hade jag antingen nöjt mig med något av miffona eller gått och trånat efter någon badboy. Han har det, utan att vara skateare eller allt det där andra som jag egentligen vill ha.
Dessutom är det megaspännande att han har delad tunga (nu kan ni ju nästan lista ut vem det är, det vet jag att Emilie kan i alla fall och hon har sagt att hon inte har någonting emot min hemliga miniförälskelse, eller?)
Han bara är.. och det är imponerande.
Fortsättning följer, kanske kanske kanske..
Dancing shoes
Jag är inte alls nöjd! Jag är så otroligt missnöjd att det kryper i hela kroppen på mig. Inombords kokar jag och det kliar i benen och armarna och överallt.
Tänk så mycket jag missar. Tänk så många som är ute och släpper loss på dansgolv och överallt och när allt det sker därute sitter jag här hemma. Det ger mig ångest, jag vill inte missa allt det där. Tänk så länge han dansat utan mig, tänk så längesen det var som han glömde mig. Hade bara jag också varit därute hade jag glömt honom också eller så hade vi inte behövt glömma varandra alls.
Sommaren blir aldrig så bra som man lovar sig själv i början. Om jag tänker tillbaka på de senaste åren så är det faktiskt under hösten som jag haft som allra roligast. Så därför lovar jag mig själv här och nu att göra den kommande hösten till livets roligaste.
Med mycket fest, långa nätter och underbara fikapauser och shoppingturer.
Med start om 42 dagar. Då kommer Emilie hem! Nedräkningen har börjat.
Let my be your dreamgirl
Filmer med dans och musik är det absolut bästa som finns. Jag får riktigt ont i magen när dem dansar sådär bra som man skulle vilja kunna dansa själv.
Jag minns när jag såg Fame första gången och nästan grät när eftertexterna började rulla. Jag ville inte att den skulle va slut redan.
Samma känsla gav Grease mig när jag såg den första gången och jag fantiserade redan då om att någon gång träffa en dansare och leva lyckligt dansande i resten av mitt liv.
Och efter att ha sett både Dirty Dancing 1 och 2 håller den drömmen i sig.
Jag har efter det sett både Honey och You Got Served som gjorde mig helt inne på att typ börja i någon danskurs eller något men jag har aldrig riktigt tagit tag i det. Hur kul är det att komma in som knubbig 20åring till en danslärare och försöka sig på några moves?
Efter att dessutom sett Step Up igår med Almedina drömmer jag mig så ofta jag kan iväg till ett smalare jag och en grymt bra dansande badboy.
Drömmen jag hade redan som tioåring lever kvar.
Fantasi é det vi vill ha men verklighet är det vi får..
If I promise not to kill you
Jag har myggblod. Jag har lika många mygg efter mig när jag går ut som jag har miffon. Jag kan lova att myggen är av det motsatta könet, blodsugare och miffon, det är den nivån jag får sänka mig till om jag någonsin vill lyckas. Men då lever jag nog hellre ensam med mina skor och katter.
Börjar bli rejält trött på hemmakvällar. Börjar nästan vänja mig vid att inte se fram emot fest på lördagarna och får sån ångest när jag tänker på allt jag missar. Visst sparar man pengar på att sitta hemma men som en god kund till mig sa "pengar är som gödsel, till ingen nytta om dem inte sprids".
Nu var det fredag och jag är ledig i helgen, för en gångs skull. Med ett fulltankat konto och shoppingsug lär jag leva farligt. I alla fall på dagtid. På kvällarna lär ni väl hitta mig på mitt rum, som just nu dessutom gästas av en spindel i taket. S-u-c-k..
På tal om bakåtslick
Ni får föreställa er en bild här ovan idag eftersom jag sitter på jobbet och inte har möjlighet att ordna någon ball.
Jag trodde bara de sågs till på film, typ i komedier och sånt och möjligtvis runt Stureplan i Stockholm där alla såna töntar håller till.
Jag fick bita ihop ordentligt för att inte börja skratta för jag är ju ändå en sån som skulle vilja acceptera alla som dem är.
Det är bara så himla svårt att acceptera när jag verkligen inte kan förstå varför man tvingar bak håret sådär med typ alla medel som finns eller varför man snor åt sig sin lillasysters mest rosa tröja att hänga runt axlarna.
Okej, jag satt på tåget och han satt framför med sin polare och alla sina prylar (typ senaste mobilen som inte nått vanliga människor än, enligt honom lät det i alla fall så när han sa att det inte finns någonting den mobilen inte kan göra. Så satt han och kämpade med att få iväg ett sms, min mobil har minsann täckning hela vägen från Landskrona till Helsingborg, sug på den du!) Polaren utelämnar jag ur berättelsen eftersom han verkade ganska vettig.
Den där (som var skåning, tro det eller ej) sa: - Det får plats exakt 1,8 miljoner i denna portföljen (seriöst, portfölj? och dessutom megastor och brun) Det har jag räknat ut genom att lägga summan 50 000 kr och sedan kollat hur många gånger det skulle fått plats.
Jag försökte härimellan sluta lyssna men det var ändå ganska roande och när hans mobil ringde lyssnade jag en stund igen.
*ring ring*
"Tjaaa Carl!" Alltså, hur komiskt är det inte att han dessutom har en polare som heter Carl? Eller så har dem bestämt sig för att kalla varandra för Carl för att det låter så mycket rikare än ett vanligt Markus.
Han och "Carl" ska i alla fall träffas över lite mat och diskutera marknadsföringen ikväll. Efter att snubben LÖST UT sin skjorta från en affär som jag inte ens tänker göra reklam för här. Seriöst! Det ni!
Lide irriterad
Är på lite smått uselt humör så detta inlägget lär inte ha mycket positivt i sig. Jag irriterar mig på allt idag! Som att tågen alltid är försenade och att man aldrig får reda på varför. Som att tågen alltid är fullpackade med folk och luftkonditioneringen sönder.
Som att Stockholmare aldrig kan lära sig att det finns en ort som heter Länna men den ligger inte i Stockholm.
Å så irriterar jag mig på att alltid ha headsetfrisyr, sett en sådan någon gång? Det hade inte jag heller men nu har jag den dygnet runt. Precis som att håret börjat växa runt om headsetet. Alltid lika platt på toppen för att sedan stå rakt ut nertill, töntigaste frisyren jag sett, någonsin.
Det är säkert sockret som fattas. Jag är irriterad för att jag inte ätit någonting onyttigt sedan i förrgår. Men det är smällar man får ta om man vill bli het. Det finns en anledning till varför jag aldrig lagt in helkroppsbilder här gott folk, tro mig.