Charlotte

Jag vill fortsätta skriva men vet inte om vad. Ingenting känns värt att skriva om dessa dagar. Jag märker inga irriterande fjortisar på tågen, möter inga människor på stan. Jag vandrar bara runt som ett tomt skal och önskar att dagarna ska gå fortare så att lidandet försvinner. Så att man vänjer sig vid tanken.
Kvällarna är värst. Då man släcker lampan men inte vill somna. Drömmarna är jag livrädd för.

Jag vill inte prata om det, det hjälper inte. Jag vill inte skriva om det, det finns inga ord.

Jag fokuserar på allt som är bra. Jag har inte kunnat äta ordentligt på flera dagar vilket vågen lär uppskatta. Jag är överlycklig att jag har ett jobb att gå till och snart är det höst på riktigt. Hösten ser jag fram emot. Den kommer bli grym..